KRÖNIKA | Publicerad 2009-10-07

Det var 1989 och den horribla massakern på Himmelska fridens torg stod överst bland alla journalistiska prioriteringar. Så även på Nicholas D Kristofs och Sheryl WuDunns, vilka bevakade Kina för New York Times räkning.
Men detta var innan journalistparet av en händelse fick se en studie om att 39 000 kvinnliga spädbarn dog i Kina varje år. Kvinnors liv värderades inte lika högt som mäns och dödsoffren för denna föreställning uppgick alltså till 39 000. Föräldrar gav helt enkelt inte samma omvårdnad till flickor som till pojkar, vilket fick horribla konsekvenser.
Denna insikt, att det varje vecka dog lika många flickor under sitt första levnadsår som det hade dött demonstranter på Himmelska fridens torg, fick Kristof och WuDunn att byta fokus. De blev besatta av att dokumentera den systematiska diskrimineringen av kvinnor i världen.

Materialet har nu blivit till en bok. Den har sina brister. Men antagligen är det den viktigaste feministiska boken på tio år. En lyrisk recensent i Washington Post kallade den rentav för den viktigaste bok hon någonsin hade recenserat.
”Half the Sky – Turning Oppression into Opportunity for Women” argumenterar för att den värdelöshet som kvinnor systematiskt tillmäts är vår tids största politiska fråga. Boktiteln syftar på ett kinesiskt ordspråk om att kvinnor håller upp halva himlen.

De många berättelserna om enskilda öden är oerhört gripande, och med statistik leder författarna i bevis hur kränkningar av kvinnor hämmar nationella framsteg. Huvudbudskapet är att det är ett enormt politiskt och ekonomiskt misstag att förtrycka halva befolkningen. Alla tjänar på att låta kvinnor ta makten över sina liv.
”Half the Sky – Turning Oppression into Opportunity for Women” har blivit till en fascinerande text som lyckas ge konkretion och ansikten till de horribla siffrorna i Nobelpristagaren i ekonomi Amartya Sens klassiska essä från 1990. Texten han skrev i New York Review of Books om ”de saknade kvinnorna”.
Amartya Sen hade noterat att trots att kvinnor under normala omständigheter lever längre än män så finns det i många länder inte fler kvinnor än män. Kina har 107 män per 100 kvinnor i den totala befolkningen (och en ännu större obalans bland -nyfödda). Indien har 108.

Om kvinnor hade fått likvärdig vård, omsorg och mat som män så borde andelen kvinnor jämfört med män vara högre. Mycket högre. Rentav 100 miljoner kvinnor högre.
Den systematiska diskrimineringen av kvinnor överstiger alltså i skala och dödssiffror vida 1700- och 1800-talens slavhandel. Vi borde finna den minst lika barbarisk. Vi borde bli minst lika moraliskt upprörda. Men det blir vi inte.
Vi saknar förmåga att binda samman undernäring med könsselektiva aborter med brudbränning, med förlossningskomplikationer med våld i nära relationer. Trots att de har en tydlig gemensam nämnare. De drabbar kvinnor. Och de drabbar kvinnor med sådan oerhörd brutalitet att kvinnor dör i miljoner. Hela samhällen hämmas i sin utveckling.

Tyvärr gör författarnas upprördhet över situationen i framförallt södra Asien och Afrika att de i någon mån slätar över kvinnoförtrycket i västvärlden. Precis som Martha Nussbaum påpekade dödar våld i nära relationer kvinnor även i rika länder, och författarnas analys hade tjänat på att göra den kopplingen.
Men trots detta förtjänar boken att bli obligatorisk läsning. Kristof och WuDunn hamrar gång på gång hem poängen att jämställdhet är själva nyckeln till ekonomisk och samhällelig utveckling. Förtrycket av kvinnor är inte bara vår tids största skam.
Att bekämpa det är samtidigt vår tids största möjlighet. •

Katrine Kielos

Fler texter av Katrine Kielos ›