Bild: Ciprian Gorga
Överlevare
INTERVJU | Publicerad 2010-10-13
"Du ska dö, äckliga hora." Det har Yasmine Gustafsson fått höra i nio år i skolan utan att lärarna har ingripit. Nu stämmer hon Göteborgs kommun på ett rekordbelopp för mobbningen hon tvingats utstå.
- De stod och väntade på mig på morgonen och granskade mig när jag kom till skolan. Det var psykiskt påfrestande att alltid bli uttittad. Jag kunde kräkas på morgonen ibland för att jag var så nervös. Jag tyckte aldrig att jag dög, för jag fick ju aldrig känna mig välkommen.
Yasmine Gustafsson är 15 år men hon känns mycket äldre när hon sakligt berättar om vad hon varit med om. Hon bor i Göteborg med sin mamma och gick ut nian i somras, men på grund av den svåra mobbningen som har pågått till och från under hela grundskolan har hon missat mycket av lektionerna.
- Jag kunde inte ta till mig kunskap, inte koncentrera mig. Och jag ville inte alls gå i skolan ibland. Jag hade inte heller någon att göra grupparbeten med, säger Yasmine.
Nu går hon IV, individuella programmet, på gymnasiet. Nästa höst hoppas hon att hon har lyckats få alla betyg hon behöver för att kunna börja på omvårdnadsprogrammet.
- Jag vill bli sjuksköterska, eller kanske kurator. Jag vill kunna stödja andra, säger hon.
140 000 barn har en klump i magen varje dag när de går till skolan, enligt Skolverket. Yasmine berättar att det värsta har varit att alltid känna sig ensam.
- Jag hade ingen att vara med. Jag var med några tjejer i skolan ibland, men de var inga riktiga kompisar. De brydde sig inte om mig, de lät mig bara vara med. Jag satt ofta instängd på toaletten på rasterna, för att inte bli trakasserad eller för att ingen skulle se mig.
För Yasmine började plågorna redan i förskolan, när hon blev ovän med några tjejer. Det utvecklade sig snart till rena trakasserier, då de andra barnen gaddade ihop sig mot Yasmine och slog henne och kastade glåpord efter henne. En gång drog de till och med ett hopprep kring Yasmines hals så att hon fick svårt att andas, berättar hon.
När Yasmine skulle börja i fjärde klass orkade hon inte längre, och bytte skola. Men ryktet om att Yasmine hade varit "ett mobboffer" på den gamla skolan spred sig till den nya.
- Jag fick en lägre status, det kändes när jag gick in i klassrummet, säger hon.
Snart var mobbningen i gång på nytt. Bland annat lade de andra eleverna upp låtar på internet som handlade om Yasmine och hennes familj. Låttexterna gick ut på att Yasmines mamma var en hora och att Yasmine levde på socialbidrag, medan de andra tjejerna i klassen var prinsessor som köpte dyra märkesprylar. De retade också Yasmine för att hennes pappa kommer från Irak.
- De bildade en klubb som hette KKK, Ku Klux Klan, och sa att bara svenskar fick vara med, säger Yasmine.
En av de värsta sakerna var när en lärare hörde av sig och sa att det hade kommit ett mejl med grova sexuella anspelningar från Yasmine. Det visade sig vara andra elever i klassen som hade tjuvkikat när Yasmine skrev in sitt lösenord till mejlen, sedan hade de tagit sig in på Yasmines mejl och skickat fejkade brev till läraren.
- Jag blev helt chockad. Och eftersom jag var van vid att blir ifrågasatt så mycket, så tänkte jag till och med "Har jag gjort det?".
Efter sjunde klass bytte Yasmine skola - igen.
- Det gick bra till en början. Jag träffade några nya tjejer och det var kul. Sen skulle jag åka på konfirmationsläger med min nya bästa vän. Då mötte jag några av de gamla mobbarna där. De skrek hora och angrep dörren till vårt rum. Min kompis fattade ingenting, jag hade inte berättat att jag hade varit utsatt för mobbning.
Rykten om Yasmine började cirkulera igen, dessutom visade sig en av tjejerna på den nya skolan vara kusin med en kompis till Yasmines värsta gamla mobbare. Kränkningarna tog fart på nytt.
Yasmine med Göteborg i bakgrunden, kommunen hon har stämt för att skolan inte gjorde tillräckligt för att stoppa mobbningen mot henne. Bild: Ciprian Gorga
Yasmine, som har astma, fick allt svårare andningsproblem. När hon vände sig till sjukhuset för att medicinerna inte tycktes hjälpa, konstaterade läkarna att det var stressen som gjorde henne sjuk, säger hon.
Samtidigt tycktes inte lärarna vilja göra något åt problemen, trots att Yasmine och hennes mamma flera gånger bad om hjälp. Yasmine berättar att en lärare till och med kallade henne för "miffo".
- Lärarna har hela tiden tyckt att jag måste ändra mig, inte mobbarna. Att jag ska ha mina grejer i personalrummet i stället för i klassrummet så att ingen kan förstöra dem, till exempel. Eller att jag fick flytta. Det var till och med rektorns förslag att jag skulle byta skola. Men jag tycker att mobbarna borde ha fått röra på sig.
- Jag tänker att lärarna borde ha lyssnat mer, det känns som att de inte har trott på mig fast jag haft bevis. Det känns inte som att de har brytt sig.
Men mobbarna har inte nöjt sig med att trakassera i skolan. Yasmine har fått hotfulla telefonsamtal och sms, blivit omskriven i blogginlägg på nätet och mobbare har till och med dykt upp hemma hos Yasmine och hennes mamma.
- Jag tror det är värre i dag med internet. För det folk inte vågar säga face to face, det skriver man anonymt på internet, säger Yasmine.
En incident under år 2008 fick henne att helt sluta tro på att skolan skulle ta itu med mobbningen.
- Jag var på toa och fick höra att det bankar på dörren. De skrek "undrar vem som är där inne". Jag höll tyst och de fattade att det var jag. De skrek att de skulle döda mig. Det var jättemånga därute, säger Yasmine.
- Jag höll emot allt jag kunde när de försökte öppna dörren. Jag tänkte "tänk om jag dör här inne".
Efter den händelsen bestämde sig Yasmine och hennes mamma för att gå till polisen och anmäla det inträffade. Polisen såg i sin tur till att Yasmine fick kontakt med såväl socialjouren som med stödcentrum för unga brottsoffer. Sedan tog Yasmine och hennes mamma även kontakt med BEO, Barn- och elevombudet.
BEO har bedömt Yasmines fall som så allvarligt att Yasmine med myndighetens stöd har stämt Göteborgs kommun på ett skadestånd på 239 800 kronor. Rättegången ska hållas i höst. Summan är ett av de största skadestånden som har krävts sedan den nya lagen mot mobbning trädde i kraft år 2006, en lag som säger att skolan är skyldig att vidta åtgärder mot mobbning, annars har utsatta elever rätt att kräva skadestånd.
Stödet som Yasmine nu får ger henne mod att börja prata om det som har hänt. Tidigare skämdes hon.
- Jag tänkte att allt var mitt fel tills jag valde att komma ut med det här. Nu förstår jag att det aldrig är den som är utsatts fel. Sen så tänkte jag också att det kunde ju inte bli värre, säger Yasmine.
Hon har till och med medverkat i en bok om mobbning som BEO ligger bakom, "Du är så jävla ful". Yasmines tips till andra som blir utsatta för mobbning är just att prata om det.
- Stäng inte in dig. Det är inte ditt fel. Prata öppet om det i stället, vänd dig till skolpersonalen i första hand. Men får du det bemötandet som vi fick, blir du ifrågasatt, så vänd dig till BEO.
- Jag tycker att skolpersonal behöver mer utbildning i ämnet, det tycker jag att politikerna borde göra något åt.
Till de som bevittnar mobbning i skolan har Yasmine bara en sak att säga.
- Jag tycker de som ser på gör lika fel som de som mobbar. Jag tror att man inte säger till för att man är rädd att bli utsatt själv. Men det är mycket bättre att försöka sätta stopp för mobbning på en gång. Det är mer så att om man inte stoppar det så kan det drabba en själv nästa gång.
Yasmine berättar att mobbningen fortfarande påverkar henne, trots att hon trivs i sin nya klass.
- Jag är rädd för kontakter med nya människor, jag tänker att de kan känna mobbarna. Jag tänker också när jag går på stan att folk ska känna igen mig och säga "där går mobboffret", säger hon.
Inget skadestånd i världen kan få de såren att läka.
- Men jag försöker sakta bearbeta det här och se en ljus framtid, säger Yasmine.
- Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig. Jag vill höra att jag är stark i stället.
Yasmine Gustafsson
Ålder: 15 år.
Bor: I Göteborg.
Familj: Mamma, storebror, storasyster.
Gör: Går IV-programmet på gymnasiet.
På fritiden: Bloggar och gör musik.
Gillar: Ärliga personer.
Becky Bergdahl
