Med världen för ögonen

INTERVJU | Publicerad 2012-03-26

Han är svetsaren från Västernorrland som blev Socialdemokraternas tredje partiledare på två år. Stefan Löfven vill släppa in fler unga på ledande positioner inom Socialdemokraterna, etablera en global politik för minskade klyftor och knäcka klimathotet med grön teknik.

Det är sjuttiotal i Boteå, ett litet samhälle mellan Kramfors och Sollefteå i Ångermanland. En tonåring från orten har tillsammans med ett par kompisar startat upp SSU Boteå för att konkurrera med de danser som arrangeras av Centerpartiets ungdomsförbund, CUF. Bland de första aktiviteterna blir att driva frågan om ungas rätt till sommarjobb i kommunen. I dag är han, Stefan Löfven, ny partiledare för Socialdemokraterna.
– Jag har alltid varit politiskt intresserad. Båda mina föräldrar var socialdemokrater, min mamma genom det socialdemokratiska kvinnoförbundet och pappa genom facket. Hemifrån fick jag insikten om att alla människor förtjänar att ha det bra, minns han.
– En av mina främsta inspirationskällor som ung var förstås Olof Palme, främst för hans internationella engagemang. Även Robert Kennedys politiska aktivism väckte min nyfikenhet.

Klockan är tio och en glänsande Audi med tonade bakrutor glider ner på Bergsunds Strand vid Hornstull i Stockholm. Ur bilen kliver Stefan Löfven, tätt följd av pressekreteraren Erik Nises. Den skarpa vårsolen lämnar vassa skuggkanter ute på gatan och Löfven är snabb med att be om en kopp svart kaffe och en smörgås att tugga på.
– Första frukosten från halv sex i morse håller inte så länge, säger han och slår an ett leende mellan tuggorna.

Stefan Löfven är vid det här laget välkänd, liksom hans bakgrund. Född i Hägersten i Stockholm, kom som tio månader gammalt fosterbarn till Ådalen. Gymnasiestudier i Sollefteå, en två veckors kurs i svetsning. Studerade på socionomprogrammet i Umeå i ett och ett halvt år, men första praktiken fick honom att hoppa av. 
– Det var för deprimerande. Dessutom hade jag precis träffat en tjej i Örnsköldsvik som lockade mer.

Där blev han kvar. Det finns historier om hur Stefan Löfven satt och läste böcker om idéhistoria på rasterna. Själv minns han bäst när han trött på grund av att han fastat somnade med en bok i handen. Mellan 1979 och 1995 fanns han som svetsare på verkstadskoncernen Hägglund & Söner mitt i industri-Sveriges och strukturomvandlingarnas själva epicentrum. Erfarenheten gav honom en inblick i svensk industri och de förutsättningar som krävs för att tackla global konkurrens. Och det är just de globala frågorna som ligger honom varmast om hjärtat. 
– Samtidigt som ekonomin globaliserats har politiken och socialdemokratin halkat efter. Jag träffade de tyska socialdemokraternas ordförande Sigmar Gabriel häromveckan, och vi var överens om att det behövs ett nytt samtal om de globala utmaningarna. 

Stefan Löfven insisterar på att Europas skuld- och finanskris inte får resultera i att länderna blir mer isolerade. 
– Palme tog Sverige till världen men tog också världen till Sverige. När jag gick kurser i SSU pratade vi lika naturligt om Palme som om sossar som Kreisky i Österrike, Brandt i Västtyskland och Felipe González i Spanien.
– I dag har vi tappat mycket av det perspektivet, konstaterar han. 

Ögonen lyser upp och rörelserna blir yvigare när Stefan Löfven berättar detaljerat och engagerat om sin vision för en mer globaliserad politik.
– Den svenska arbetsplatsen hänger ihop med det som händer runt om i världen. I stället för att konkurrera med lägre löner måste globala institutioner som IMF och Världsbanken sträva efter utjämning och mer jämlika villkor genom att länka samman handel med mänskliga rättigheter, som ILO:s konventioner, förklarar han.

Den medföljande pressekreteraren kikar titt som tätt ängsligt på klockan. Tiden är knapp, får vi veta. Stefan Löfven tycks inte ta notis om det utan ångar på för fullt.
– Ta EU. Där har vi en unik möjlighet att hitta en annan nivå för politiken och skapa en mer progressiv union som reglerar marknaden och drar nytta av dess fördelar. I dag är det för mycket av marknad, för lite av välfärd.

Debattörer på vänsterkanten har pekat ut euron som Europasamarbetets akilleshäl. Stefan Löfven menar att det är en förenklad bild.
– Ska Europa fungera måste euron fungera. Vi ska respektera det svenska folkets nej till EMU men måste hitta lösningar för att få samarbetet att fungera och hitta ett stabilt valutaområde. 
– Jag skulle vilja vända på det. Vad hade hänt om finanskrisen 2008–2009 dragit över ett Europa med separata valutor? Det hade sannolikt skapat destruktiv valutaspekulation med depreciering och en urholkning av löntagarnas reallöner. 

Åter till Sverige. Stefan Löfven och hans nyligen utsedda lag av talespersoner har långa sittningar där det ska knådas fram politiska ambitioner för året. Vad arbetet slutligen ska utmynna i är han fåordig om, däremot avslöjar han vilka frågor som är prioriterade. 
– För det första: Utbildning och ett rejält kunskapslyft. För många unga saknar gymnasiekompetens samtidigt som kraven ökar. Det är en ohållbar ekvation.
– För det andra: Vi måste se över arbetsmarknadens funktionssätt. Det krävs snabbare åtgärder för att lyfta sjuka och långtidsarbetslösa och därmed tillväxten. 
– För det tredje: Insikten om att allt börjar med jobben. Det är grunden vi bygger det andra på. Fler jobb till unga förutsätter en ökad efterfrågan på varor och tjänster i nya sektorer av ekonomin. Där har politiken en avgörande roll.

Verkstaden i Örnsköldsvik, 1980-tal. Stefan Löfven får allt större förtroende på arbetsplatsen och med det följer fackliga uppdrag. 1995 börjar han som ombudsman på dåvarande Metall, 1998 blir han internationell sekreterare, 1999 chef för organisatoriska enheten och 2005 förbundsordförande. Förvandlingen från ledare för ett av Sveriges största och mest inflytelserika fackförbund till ordförande för landets största parti har uppmärksammats, granskats och nagelfarits av en nyhetstörstande mediekår. 
– Uppdraget är förstås bredare. Även om jag jobbat med många frågor utöver de rent fackliga under tiden i IF Metall var det inte systematiskt. Här måste jag ta i alla frågor och ha svar på frågor som angår bredare grupper i samhället, framhåller han.
– Det är en omställning. Jag har bland annat pluggat in faktauppgifter, läst och resonerat för att känna mig trygg i alla delar av politiken. 

SSU har sedan en tid tillbaka drivit på för att fler unga ska ta plats på ledande positioner inom moderpartiet.
– Det kräver mer än bara diskussioner. Valberedningar måste få tydligare uppdrag, och om de inte lyckas får de göra om jobbet, slår Stefan Löfven fast.
– Samtidigt handlar det om att möjliggöra olika nivåer av engagemang för att inte tappa unga medlemmar. Det måste finnas en delaktighet, det skapar en större legitimitet och får fler att vara med längs hela vägen till beslut. Det förutsätter ett tillåtande samtalsklimat, där många perspektiv kan adderas.

Som mångårig SSU:are tycker Stefan Löfven att banden mellan ungdomsförbundet och Socialdemokraterna är livsviktiga.
– Utan ett vitalt ungdomsförbund tappar partiet både medlemmar och idéer. Det är en ödesfråga.

Tiden rinner iväg. Stefan Löfven drar i sig den sista slurken av kaffet, intervjun fortsätter utomhus för att hinna med fotograferingen. Ute på trottoarkanten dyker en Säpovakt upp, han har hållit sig på behagligt avstånd i kaféet och håller sig hela tiden tio steg bakom. Solens bleka strålar förråder temperaturen, som ännu klamrar sig fast runt noll. Löfven väljer trots kylan att strunta i rocken som har det nya förstamajmärket på slaget, i stället fryser han i den mörka kavajen med sosserosen på. En förbipasserande hundägare dyker upp och tar ett kort på Stefan Löfven med mobilkameran. 

Samtalet glider in på att handla om regeringens politik, som Stefan Löfven menar splittrar samhället och hotar den långsiktiga tillväxten. 2009 blev han intervjuad i tidningen Dagens Arbete och kallade då jobbskatteavdragen för ”lurendrejeri”, en analys han står fast vid än i dag.
– Man ger pengar med ena handen och tar med den andra. I längden blir det dyrare för alla och drabbar i synnerhet dem med låg- och medelinkomster.
– Men jag vill också poängtera att vi inte vill omkullkasta tillvaron för folk. Först för dem som tjänar över 600 000 kronor årligen minskar avdraget, och för dem med allra högst inkomster försvinner det helt.

Stefan Löfven återkommer ofta till temat om tillväxt. De senaste åren har klimathotets utmaningar fått många att peka ut just tillväxten som en stor bov i dramat. Somliga, däribland socialdemokrater, menar att tillväxten måste minska eller avstanna för att rädda miljön. 
– Det där tror jag inte alls på. Lösningen på miljökrisen ligger snarare i stora investeringar i grön teknologi och alternativa lösningar. Det kan till exempel handla om nya produkter, nya sätt att bygga stadsdelar och smartare sätt att driva bilar och fabriker. 
– Jag ser ljust på framtiden och är en utvecklingsoptimist. Det är bara våra gemensamma ansträngningar som sätter gränser för vad som är möjligt.

Under Stefan Löfvens tid som ordförande för IF Metall pumpade fackförbundet tillsammans med arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv in mångmiljonbelopp i pr-kampanjer för att övertyga politiker och väljare om att bygga ut kärnkraften. I dag uttrycker han sig annorlunda. 
– Vi har ett kongressbeslut på att kärnkraften ska avvecklas utan att äventyra jobb och tillväxt, det respekterar jag. Jag menar att vi behöver en bred uppgörelse om energifrågorna med de borgerliga partierna för att kunna säkerställa långsiktighet i elförsörjningen, förklarar han medan kamerablixtarna avlöser varandra.
– Vi vet att det kommer att behövas en minskad energianvändning för att klara målen, parallellt med stora satsningar på exempelvis vind-, våg- och solkraft. 

Stefan Löfven fick utstå hård kritik från fackförbundet Kommunal sedan han som IF Metall-ordförande motsatte sig idén om jämställdhetspotter, som syftar till att minska löneskillnaden mellan kvinnor och män. Själv försvarade han motståndet med att han bara stod upp för kvinnor inom IF Metall. Hanteringen av frågan fick många att undra över Stefan Löfvens ambitioner på jämställdhetsområdet. I sitt installationstal tidigare i år var han tydlig med att uttala sig som feminist. Men hur tänker han omsätta orden i handling?
– Vi behöver en lönekartläggning av alla yrkesgrupper. Rätten till heltid för alla måste också garanteras. Och inte minst bygga ut förskolan så att fler, även de som jobbar på obekväma arbetstider, kan utnyttja dess viktiga verksamhet. 
– Kvinnor är ofta de som tar störst ansvar hemma. Ansvarsfördelningen måste bli mer jämställd.

Den skottsäkra bilen brummar igång, redo för nästa möte. Dagen är fullbokad. På kvällen hade Löfven helst sett hockeylaget Modo ta poäng mot Linköping och säkra en plats i slutspelet, men i stället ska han vara med på inspelningen av teveprogrammet ”Hübinette”. De senaste veckorna har mätning efter mätning visat ett allt starkare stöd för Socialdemokraterna, liksom ett växande förtroende för Stefan Löfven personligen. Samma mönster inträffade när Mona Sahlin var nyvald 2007. Hur blir det den här gången? Och hur ska han, svetsaren från Örnsköldsvik, lyckas vända trenden i storstäderna och än en gång få svensk socialdemokrati att ta plats i regeringsbyggnaderna? 
– Även om det skiljer mycket i villkor är drömmarna förvånansvärt lika, oavsett om du bor i Stockholm eller i Norrland. Sverige behöver en politik som håller ihop landet och garanterar unga en bra framtid, säger han.
– Inga ska behöva vänta tills de är 30 på en egen bostad, kollektivtrafiken ska gå i tid och alla ska få en chans att bygga sin framtid. Men det kräver också mer av samhället. 

Stefan Löfven

Ålder: 54 år. 

Bor: En lägenhet bredvid LO-borgen i Stockholm och hus i Örnsköldsvik.

Bakgrund: Avbrutna studier till socionom, svetsare, ombudsman, internationell sekreterare IF Metall, förbundsordförande IF Metall.

Favoritskiva: ”Snö” med Eva Dahlgren.

Favoritbok: Utvandrarserien.

Otippad talang: Stryka skjortor.

Gör helst på fritiden: Umgås med familjen, bio, teater- och sportevenemang.

Daniel Mathisen och John Antonsson