Dans, skratt och makt

REPORTAGE | Publicerad 2012-03-30

Dans skapar kontakt mellan människor. Det utnyttjar Carina Pérez när hon försöker få tonåringar att prata om viktiga ämnen som genus, rasism och sexualitet. I höstas startade hon konceptet Danspiration. Vi följer med henne till Hallonbergen och Värmdö där tjejer i tidiga tonåren danspireras.

Ovanför den röda soffkanten sticker ett par fötter upp, klädda i vita strumpor med röda hjärtan på. Där ligger Catalina Mansilla Tello i en gråmelerad onepiecedress. Hon är tolv år, egentligen för ung för Danspiration men har fått dispens då hon så gärna ville vara med. På andra sidan rummet i ungdomsgården förbereder sig Carina Pérez inför kvällens Danspiration.
– För mig är dansen större än att dansa, det är något spirituellt, säger hon samtidigt som hon slår på spellistan med afro- och latinoinspirerad breakingmusik. När du dansar är du i din kropp, allt runtomkring försvinner, det är du och musiken. En frizon.

I fritidsgården Hallonet i Stockholmsförorten Hallonbergen är väggarna målade mörkt vinröda och längs fönstren hänger grön- och svartvitrandiga gardiner. Biljardbordet är bortskjutet och pingisbordet hopfällt för att ge plats för tjejerna i den annars ganska grabbiga miljön. Till Hallonet kommer nästan enbart killar, men i dag är de portade.

 Dörren öppnas och Natavan ”Natta” Seidova kommer in. Hon ger Carina en kram. Det här är andra gången tjejerna i Hallonbergen går på Danspiration, som består av tre delar: dans-workshop, avslappning och diskussionsforum där de tar upp ämnen som bland annat sexuell hälsa, främlingsfientlighet, genus, droger och våld.

Carina har forskat på hiv vid Karolinska Institutet, men är också professionell dansare. Hennes intresse för hiv och sexuell hälsa var starten för Danspiration. Efter att själv ha upplevt de band som skapas när människor dansar ihop och den kontakt som uppstår mellan danselever och den som leder klassen, kom hon på idén att använda dansen som verktyg för att nå tonåringar. 
– I den där åldern har man så många frågor och funderingar. De sitter mycket på nätet och bloggar, men det känns som att folk har glömt att prata, säger hon.

Med hjälp av andra tjejer från dansscenen har hon nu fått ihop en grupp danspiratörer med olika kompetenser. De har bland annat studerat genusvetenskap, socialantropologi och beteendevetenskap. De har också olika erfarenheter av ämnen som utanförskap, drogmissbruk, homosexualitet och adoption. Dessutom behärskar de ett flertal dansstilar.
– Olika stilar väcker olika känslor i kroppen. Jag vill att deltagarna ska få lära känna sina kroppar och utmana sig själva, säger Carina.

Förra veckan var diskussionsämnet på Hallonet normer. Samtalet gled snart in på mobbning och att bli förtryckt verbalt i skolan.
– Det var något de upplevde. Under diskussionen började de lyfta varandra och applåderade när någon hade gjort eller sagt något bra. Det var väldigt fint, säger Carina.

I dag ska de prata om framtidsdrömmar, men först ska de dansa breakdance.
– Jag upplever att tjejer generellt i den här åldern vill vara sexiga. Visst är det kul att vara sexig men man bör fundera på varför man är det och för vem. Breaking är i stället en tung och oglamorös dans. Man verkligen köttar, det är smutsigt och väldigt skönt att få vara ”ful”. Breaking är också en väldigt mansdominerad dans.

De blir bara tre tjejer i dag. Catalina Mansilla Tello, 12, Natavan Seidova, 15, Kseniya Maklashkina, 16. De andra kunde inte komma ifrån den kvällsskola de går på för att få fullständiga betyg.
– Korsa och ut. Brett. Hoppa, kors, snurra och gå ner och möt golvet. Kicka ut.

Carina instruerar och tjejerna fattar snabbt. Och gång på gång försöker de stå på händerna med benen böjda i olika positioner. Sedan ska de ner på golvet och ta sig från ena sidan av rummet till den andra, två och två. Röra sig nära utan att nudda varandra. Det bli mycket fniss när de kryper runt varandra och under ben och armar. 
– Kommunicera med varandra utan att prata, säger Carina som alltid försöker lägga in kontakt i dansen så att de integrerar med varandra, vilket underlättar för diskussionen.

 Bild: Martina Holmberg

 
 Efter en lång stretch och avslappning tränger de ihop sig i några soffor. De pratar om att det finns många egenskaper och kunskaper som inte syns i skolbetygen men som kan vara minst lika viktiga i livet. Carina vill också att de ska fundera på varför de tänker som de gör om sig själva och framtiden och var de tankarna kommer ifrån men också att de ska fundera på vilka krav och förväntningar de själva ställer på människor runt dem.
– Framtiden, vad har ni för tankar om den, vad drömmer ni om? frågar Carina.
– Jag vill bli frisör, säger Catalina Mansilla Tello. Jag tänker också att om man inte fokuserar på skolan nu när man är yngre blir det svårare att skaffa jobb när man blir äldre.
– Jag tänker så här: Jag vill bli den här, men jag måste bli den där, säger Natavan Seidova. Jag vill bli dansare, men jag tänker att jag måste utbilda mig och kanske bli läkare för då tjänar man pengar. Fattar du?
– Man borde utbilda sig till exempel till läkare, för nuförtiden är pengar allt, säger Kseniya Maklashkina och fortsätter. Jag är en konstnärlig människa, men alla säger till mig att det inte går att få jobb inom det sen.
– Känner ni att det finns förväntningar från andra om vad ni ska göra och hur ni ska vara? frågar Carina.
– Föräldrarna, att jag ska bli läkare och värsta kungens fru, säger Natavan Seidova, börjar skratta och vänder sig sedan till Carina. Är du nöjd med dig själv? När du var i vår ålder, om du hade kunnat se dig själv i dag, har du tyckt att du nått det du ville?
– Jag visste inte vad jag ville bli. Jag hade nog blivit förvånad över vem jag är och vad jag gör, men jag tror att jag hade blivit stolt, svarar hon.

Carinas koncept Danspiration växer. Ett pilotprojekt på ett kvinnofängelse har startats. Förhoppningen är också att jobba med ensamkommande flyktingbarn i framtiden och att komma in på högstadie- och gymnasieskolor. Carina vill också ha mixade klasser av killar och tjejer och ta in manliga danspiratörer. 

Tjejerna i Hallonbergen har danspirerats klart och det har blivit en ny dag och dags att ta bussen till en annan del av Stockholm – Värmdö. 
– Hallonbergen och Värmdö är två segregerade extremer. Man märker på diskussionerna att tjejerna har olika vardag, men jag upplever att de alla har problem. Tonåren är en jobbig ålder och man behöver bara få höra att det är okej att vara förvirrad. Det känns otroligt meningsfullt att jobba med det här, men gud alltså, säger Carina, tystnar och blir tårögd. Man fattar inte vilken vardag de lever i. Jag kommer ihåg att den där åldern var tung, men för en del av de här tjejerna är det krig. 

På bussen som avgått från Slussen berättar hon om en Danspiration hon hade i höstas med några 19-åriga tjejer som hade tappat bort sig själva bland alla krav, förväntningar och skolbetyg. Vid ett annat tillfälle hade hon ett diskussionsforum om sexuell hälsa. En av tjejerna berättade att hon hade hånglat med en kille på en fest. Han ville mer, men hon sa nej och gick därifrån. Killen blev arg och hennes kompisar tyckte hon hade varit taskig som hade gett honom falska förhoppningar.
– Hon gick runt och mådde dåligt över hur hon hade betett sig.

Carina Pérez 

 Carina Pérez har disputerat vid Karolinska Institutet där hon forskat på hiv. Hon är också dansare och upplärd i breakdance och waacking av några av världens bästa dansare i både Sverige och USA. Men hennes ursprung ligger i den latinamerikanska dansen, framför allt salsan.

Under doktorandtiden startade hon upp dansföreningen BringBackBeat som hon drev och undervisade i. I dag undervisar hon Breakdans på Blue Hill i Solna och på Värmdö Scenskola och driver Danspiration.

Hon är medlem i breakdansgruppen Extra Credit Kru som har sina rötter i Kalifornien. Carina Pérez har deltagit i ett flertal internationella breakdans- och all styles-tävlingar.

 Bild: Martina Holmberg

Nästa gång hade hon antagligen gjort något hon inte velat för att få andras godkännande. Efter vårt samtal var hon lättad och kände att hon hade gjort rätt ändå.

Det är mörkt och regnet faller utanför bussen när den stannar i Värmdö. Men det är ljust i danssalen där tjejer i tidiga tonåren droppar in en efter en. De sätter sig lydigt i en rad på golvet och lyssnar uppmärksamt på det Carina har att säga. 
– I dag ska vi dansa waacking. Det är en dans från sjuttiotalet och gaykulturen. Det var på klubbarna som de kunde koppla av, där var det inte fult att vara gay. Det blev en flykt från förtrycket de kände. 

Diskomusik i högtalarna och lite tafatta rörelser till en början. Men efter ett tag lossnar det och 13-åringarna börjar försiktigt ta plats på golvet samtidigt som ”Re-light my fire” fyller rummet. Efteråt berättar Värmdötjejerna att den danspiration de minns starkast var när de pratade om droger, eftersom det var så verkligt och på riktigt. 
– Hon som var här och pratade med oss hade själv haft problem med droger och började när hon var i vår ålder, säger Cornelia Norling Åkerlind som också kommer ihåg när de pratade duktighet och självförtroende. Vi pratade om att tycka om sig själv. Ibland säger man dåliga saker till sig själv och då kan man tycka att man är usel. I stället ska man försöka tänka på saker som är bra.

Danspiration handlar mycket om att stärka självkänslan. Trettonåriga Smilla Ubbe tycker att hon har utvecklats under den tid hon gått på Danspiration.
– Jag har börjat lära mig att inte bry mig så mycket om vad andra tycker, säger hon.

Hon började på Danspiration efter att hennes mamma berättat om det.
– Jag tyckte det lät spännande. Testade en gång och det var jättekul och bättre än jag trodde det skulle vara. Det var väldigt härligt att kunna prata här och höra hur de andra tänker och vad de har för idéer.  Jag tycker att det är viktigt att prata om de här ämnena, man pratar inte om det annars. Vissa ämnen är tabu.

Smilla Ubbe är särskilt intresserad av genusfrågor. Hon tycker bland annat att killar får ta mer plats i klassrummet än tjejer, att det är mer accepterat att de är högljudda. Hon säger att hon är väldigt genusmedveten och att hon och en kompis till exempel skriver hen och mon i texter i stället för man. Ett ämne som hon vill att de ska ta upp i Danspiration är homosexualitet.
– Jag känner att det behöver pratas om det för homosexualitet är så oaccepterat. Det är hemskt, en sexuell läggning ska inte beskriva en person eller bestämma någons position i samhället. Det är bisarrt att det gör det. Jag vet folk i skolan som är homosexuella men som inte vågar berätta det för att de tror att de ska bli mobbade.

Främlingsfientlighet är också ett ämne hon tycker är viktigt att de pratar om.
– Jag blir så arg på folk som behandlar andra olika beroende på hudfärg, det är sjukt. Det är många som säger rasistiska saker, många tycker att invandrare tar våra arbeten, att de tar från oss. Jag förstår inte hur de tänker.

Men det finns en risk att Smilla inte kommer att få prata om de ämnena i danssalen i Ungkulturhuset. Finansieringen från kommunen ser inte ut att fortsätta. Smilla har tagit saken i egna händer och skrivit ett brev till kommunen.
– Jag skrev att jag tyckte att det är härligt att dansa här och att vi har lärt oss mycket av varandra. Det har blivit som en bra kompis som man kan utbyta idéer med. Jag hoppas att de på kommunen lyssnar. 

För kanske sista gången har Carina spridit ut kuddarna och tänt värmeljusen i Värmdö. Carina visar en filmsnutt från Machofabriken. Tjejerna ligger i en ring med huvudena placerade i sina händer och tittar koncentrerat på filmen som handlar om en kille som kliver in i en låda, när han döljer sidor hos sig själv som inte är accepterade av omgivningen. De känner alla igen sig – de hoppar också in i lådan ibland. 
– Man kan försöka klättra ur den bit för bit, säger en av dem. 
– Man kan hoppa ur lådan och stanna utanför, säger en annan. 
– Eller sparka sönder den, säger en tredje och de fnittrar. 

Danspiration 

 I Danspiration får deltagarna prova olika street- och funkdansstilar; whacking, hip hop, breakdance, house, locking, popping, waving och hype.

Det följs av en längre stretch, avslappning och ett diskussionsforum. Några av ämnena som diskuteras är:

• Tro, hopp och framtidsdrömmar. 

• Kroppsideal och hälsa. 

• Sexualitet – homo/bi/hetero/queer

• Sexuell hälsa

• Främlingsfientlighet

• Genus

• Droger

• Våld

Danspiration riktar sig främst till personer mellan 13 och 22 år och är gratis.

Maria Hagström