Nordkoreanska arbetsläger i Ryssland
Shane Doan, snubben från Vice som gjorde den geniala dokumentären om Nordkorea, har den här gången styrt kosan mot nordkoreanska arbetsläger i Sibirien. Klockren journalistik:
Daniel
Frihets andreredaktör John Antonsson lämnade häromdagen skrivbordet och bosatte sigi stället i ena fåtöljen vid ena hörnet av redaktionsrummet. Där sitter han numera mest hela tiden när han ska knattra fram sina texter. Notera den nöjda minen.
Daniel
Debattvågorna har gått höga om vilka motiv organisationen Invisible Children egentligen har. Somliga menar att det är en ren lobbykampanj för att öka den militära närvaron i regionen och att budskapet saknar nyanser. Personligen tror jag att en ökad militär närvaro är precis vad som behövs i den delen av subsahariska Afrika, på samma sätt som instabila länder som Somalia, Jemen och Sudan sannolikt behöver stabiliserande insatser för att garantera säkerheten.
Som ledare för den militanta rebellrörelsen Lord's Resistance Army har Joseph Kony under 25 års tid terroriserat Uganda, Kongo och Centralafrikanska republiken genom mord och kidnappningar som utförts av tvångsrekryterade barnsoldater.
Flera av debattörerna som kritiserar Kony 2012 hamnar i slentrianpopulistiska argument som går ut på att allt USA gör per automatik är fel. Det är knappast särskilt konstruktivt. I ett läge där FN inte har verktygen att ingripa i många av världens mest infekterade konflikter får fina principer tyvärr ge vika för realpolitikens grå logik. Därmed inte sagt att det militära stödet ska gå till regeringen eller dess styrkor, snarare till att förhindra ytterligare brott mot mänskligheten. Vilket det heller inte gör:
"We do not defend any of the human rights abuses perpetrated by the Ugandan government or the Ugandan army (UPDF). None of the money donated through Invisible Children ever goes to the government of Uganda or any other government. Yet the only feasible and proper way to stop Kony and protect the civilians he targets is to coordinate efforts with regional governments."
Och ja, filmens budskap är förenklat och hårdvinklat för att sälja ett budskap. Det finns många komplexa lager av sanningar som inte behandlas, som det faktum att de nationella arméerna knappast har rent mjöl i påsen. Men i slutändan tippar ändå det positiva över. Jag har själv varit i Kongo och hört vittnesmål om de brutala dåd LRA genomfört och genomför i landets östra delar. Filmens viktigaste uppgift är inte att presentera en fullödig bild av regionens snåriga historia, utan att mana till engagemang mot extrema rörelser som skapar instabilitet i en region i skriande behov av trygghet och säkerhet.
Men innan du köper allt rakt av, ta en titt på filmen, läs på och bilda dig en egen uppfattning. För det är trots allt så det bästa engagemanget föds. Här kan du läsa mer om hur organisaationen bemöter kritiken.
Daniel
Temperaturen inför presidentvalet i USA i november klättrar successivt uppåt i takt med att de republikanska debatterna och primärvalen avlöser varandra. För en valnörd som jag är det lite av politisk julafton. Varje dag nya utspel, varje dag nya siffror att tolka. För den som vill sätta årets val i ett historiskt sammanhang är det ovärderligt att ta en titt på tidigare års tevereklamer för respektive kandidater. The Living Room Candidate har samlat samtliga (!) reklamklipp, från 1952 till 2008.
Som klassiska "Morning In America":
Bättre blir det inte.
Daniel
Vid årsskiftet sänktes restaurangmomsen. Snart var snabbmatsbranschen ute och tackade regeringen för ökade vinstmarginaler och möjligheten att sänka priserna. Utmärkt, nu är det billigare att fylla våra artärer med fett, då finns goda möjligheter för Carema, Capio och allt vad de heter att tjäna goda pengar på vård.
En restaurang som tackat för pengarna är Kvarnen på Södermalm i Stockholm. Man kan undra vad Tage Erlander-statyn som står i ett av restaurangens hörn då han ser Moderatpropaganda vid ingången. Vid ingången har man skyltat stort om att priserna är sänkta och att man ska anställa. I restaurangbranschens tidning Restauratören kan man läsa om satsningen. Krögaren Thomas Steinwender är noga med att säga att : "Det gäller att hitta rätt, det får inte bli så att personalen tänker att »nu är vi fler, nu kan vi slappna av«."
För tänk om personalen fick det bättre...
Vi backar bandet.
Vid årsskiftet sänktes restaurangmomsen från 25 procent till 12 procent. Man räknar med att sänkningen kostar 5,4 miljarder kronor 2012. Regeringen säger att man sänker momsen för att öka sysselsättningen. Beräkningar pekar på att de nya jobben kostar 1,5 miljoner styck.
Det kanske stämmer.
Dessutom finns det som många har påpekat en fördelningspolitisk dimension. För vilka är de som tjänar på de sänkta priserna? I alla fall inte de som fick RUT-jobben efter att pigavdraget infördes.
På bloggen "Vi har räknat på det" skriver man att: "Nästan en fjärdedel (23%) av skattesänkningen skulle alltså gå till den rikaste tiondelen vilket är drygt fem gånger mer än vad som skulle nå den fattigaste tiondelen. Sammanlagt går 29% (eller 1,5 miljarder) till de hushåll på den lägre halvan av inkomststegen medan 71% (eller 3.8 miljarder) tillfaller hushållen på den övre halvan."
Så anställningarn kostar alltså 1,5 miljon styck och de sänkta prisern gynnar överklassen på Solsidan. Mer då?
Argumentationen från de flesta håll har handlat antalet anställda och priserna. Någon som saknar en ganska viktig beståndsdel i ekvationen?
Det gör i alla fall jag. De anställda.
De som har tokhyllat förslaget mest är som tidigare nämnt snabbmatsbranschen. Så här ser lönerna ut där:
"Minimilön för yrkesarbetande (Lönegrupp 2)
Denna lön ska betalas för arbete där förkunskaper inte är något krav och då introduktion och utbildning normalt sker på arbetsplatsen.
Riksavtalet SHR-HRF (1/5-11-31/5-12)
Yrkesvana 6 år Månadslön: 19 600 kr, Timlön: 113.30 kr
Ingen yrkesvana Månadslön: 18 216 kr, Timlön: 105.30 kr
Obekväm arbetstid
Du ska ha tillägg på lönen när du arbetar obekväma arbetstider, OB- ersättning
Fr.o.m. 1/12-10
Måndag - fredag, kl. 20.00 - 06.00 19.20 kr
Lördag, kl. 16.00 - 06.00 19.20 kr
Söndag, kl. 06.00 - 06.00 19.20 kr
Alla dagar, kl. 01.00 - 06.00 36.10 kr * (19.20 kr + 16.90 kr)
(*ob-ersättning vid nattarbete gäller ej personal som stadigvarande arbetar nattjänst i hotellreception och huvudsakligen har sin arbetstid mellan kl. 00.00-07.00) "
Här ska man ha i åtanke att den genomsnittliga arbetstiden för personal inom hotell- och restaurangbranschen 55 procent av en heltid sett över ett år.
I Frankrike gjorde man en liknande sänkning, som man nu har dragit tillbaka på grund av uteblivna resultat. Den franska fackorganisationen CGT har sagt att sänkningen var en ren gåva till arbetsgivarna.
Vart vill jag komma med de arguement jag har framfört? Jo, jag vill lyfta blicken och peka på ett stort problem i den politiska diskursen i Sverige. Vilken politisk fråga man än väljer ser man på den ur ett marknadsplatsens perspektiv, allt handlar om ett utbyte av tjänster ur kundens perspektiv. Pratar vi restaurangmoms pratar vi sänkta priser och bätte service. Pratar vi äldrevård, då pratar vi om de boende inom vården, men vem har frågat de anställda hur de mår? De springer snabbare för varje dag och har gjort det sedan det tidiga 90-talet.
Många hyllar det framväxande tjänstesamhället, men vem hyllar dem som utför tjänster till låga löner?
/John
Alltid skarpa Kaliber har sedan mitten av januari sänt en dokumentärserie i radioform på temat osäkra anställningar. I dag sänds det avslutande avsnittet, som handlar om vilka som egentligen är ansvariga för att arbetsmarknaden luckrats upp på ungas bekostnad. Lyssna på hela serien här.
Daniel
Missa inte reportaget om den skenande långtidsarbetslösheten bland unga i senaste numret av Dagens Arbete. Angeläget, faktaspäckat och välskrivet.
För den lite nördigare kan jag också rekommendera FN:s ekonomiska prognos för 2012. Ångestladdat men viktigt.
Slutligen: Förra numret av Time rymmer en intressant artikel om hur universitetsstaden Austin, belägen mitt i den konservativa delstaten Texas, blev ledande inom grön teknologi. Ny teknologi ftw!
Daniel
Efter beskedet att Herman Cain kastar in handduken tycks striden stå mellan bilförsäljarleende Mitt Romney och 90-talsprofilen Newt Gingrich. Den senare har av puritanska republikaner setts som mer ideologiskt principfast än Romney och möjligen en garant för konservativa värderingar. Åtminstone av Gingrich själv, som gärna projicerar en bild av sig själv som högerns banérförare. I själva verket är Gingrich en hycklare av rang. Ta bara en titt på The New Republics sammanställning av den forne talmannen i representanthuset.
On Christian moralizing: Gingrich’s litany of infidelities has been widely reported, as has his habit of leaving wives for mistresses. Of the affair that he carried on with a volunteer during his first campaign in 1974, one of his aides said, “We’d have won in 1974 if we could have kept him out of the office, screwing her on the desk.” But that hasn’t stopped him from claiming positions of moral loftiness, decrying the impending downfall of our society, and penning books arguing, “There is no attack on American culture more deadly and more historically dishonest than the secular effort to drive God out of America’s public life.” His second wife, in a 2010 interview with Esquire, claimed, “He believes that what he says in public and how he lives don’t have to be connected. … If you believe that, then yeah, you can run for president.”
On shady book deals: In the late 1980s, Gingrich launched a vicious attack on Democratic Speaker Jim Wright, arguing that bulk sales of his book had been crafted to avoid laws limiting outside income for members of Congress. By the mid-90s, however, Gingrich found himself in a strikingly similar position, as it came to light that he had received a $4.5 million advance from HarperCollins in a two-book deal. Then, in the spirit of one doing one better, it later came outthat one of Gingrich’s charities had bought the books en masse.
On Obamacare and death panels: In July 2009, Newt Gingrich was director of a health care think tank and a staunch advocate of so-called “death panels,” writing, “If [end-of-life-counseling] was used to care for the approximately 4.5 million Medicare beneficiaries who die every year, Medicare could save more than $33 billion a year.” But a year later, as he weighed his presidential aspirations, Gingrich took a different tack on Obama’s plan to reimburse doctors for such consultations: “You’re asking us to trust turning power over to the government, when there clearly are people in America who believe in establishing euthanasia.”
On the housing crisis: In the Bloomberg-Washington Post debate, Newt called, with a straight face, for the jailing of Chris Dodd and Barney Frank: “In Barney Frank’s case,” he advised, “go back and look at the lobbyists he was close to at—at Freddie Mac. … Everybody in the media who wants to go after the business community ought to start by going after the politicians who have been at the heart of the sickness which is weakening this country.” All that rage at lobbyists for the housing agencies … from a man whom Freddie Mac paid between $1.6 and $1.8 million for his “advice as a historian.” Which definitely isn’t lobbying, and would never qualify as the sort of relationship that he just suggested was worthy of being jailed for.
On drug policy: As a good child of the ’60s, Newt smoked pot, and as a young congressman in 1981, he authored a bill to legalize the use of marijuana for medical purposes. Bu Gingrich’s more recent stated methods for dealing with drug offenders might have placed his younger self in a tight spot. Just last week, he argued that when it comes to dealing with illegal drugs, “Places like Singapore have been the most successful at doing that,” ostensibly endorsing the idea that anyone caught with 18 ounces of cannabis face mandatory death by hanging.
On corruption: Newt led Republicans to power in 1994 in part by blasting Democrats as being hopelessly corrupt. But soon after, Gingrich engaged in his own congressional corruption, getting slammed by the House Ethics Committee on a multitude of charges: of laundering donations through charities, of using a charity called “Learning for Earning” to pay the salary of a staffer writing a Newt Gingrich biography, and of lying to the ethics committee. Gingrich eventually had to pay a $300,000 fine for his transgressions.
On the Clinton impeachment: While leading impeachment proceedings against President Bill Clinton for lying about an extra-marital affair, Newt was … having an extra-marital affair. When he was later asked whether he considered himself to be inhabiting a “glass house” during the proceedings, he reluctantly agreed, but defended himself by saying, “I think you have to look at whether or not people have to be perfect in order to be leaders. I don’t think I’m perfect. I admitted I had problems. I admitted that I sought forgiveness.”
Daniel
Lite sådär lagom trött gick jag upp för trapporna vid Zinkensdamms tunnelbana i morse. Stod och väntade på att de förbannade bilarna skulle stoppas av ett rödljus.
- Vet du var Situation Stockholm sitter?, frågade en kvinna i fyrtioårsåldern mig.
De sitter på andra sidan gatan från oss, så jag erbjöd mig att visa vägen. Ett par hundra meters promenad räckte för att få höra hennes historia.
Den här dagen hade hon köpt ett SL-kort, sedan ett par månader kostar ett sådant 790 kronor i månaden. När hon köpt det var pengarna slut.
- Det jävliga är att jag har ett jobb, men när jag har betalat hyra och räkningar har jag inga pengar kvar, sa hon.
Därför gick hon nu till Situation Stockholm för att hämta en bunt tidningar att sälja. Så är det. Med den här lilla anekdoten vill jag inte på något sätt hävda att Sverige var perfekt innan valet 2006. Det var det inte. Men vi har sett flera försämringar. Bland annat har möjligheten att "stämpla upp" från deltid kraftigt försämrats och a-kassans tak har sänkts numera kan man som mest få 18 900 kronor i månaden, före skatt. Det här leder till att reservationslönerna sjunker, alltså den lön en arbetare kan tänka sig att acceptera för att ta en anställnig
Nya låglönemarknader har skapats, klyftorna växer och Sverige har arbetande fattiga. Helt enligt regeringens planer.
John
I går landade jag i Rio de Janeiro, för en konferens tillsammans med IUSY, paraplyorganisationen för socialdemokratiska ungdomsförbund i världen. Anledningen till att jag är här är för att arrangera en workshop i feminism, som förhoppningsvis ska mynna ut i en dialog om hur globala reformer för jämställdhet ska se ut. I dag är första dagen på konferensen, som inledningsvis handlar mycket om Latinamerikas specifika förutsättningar och möjligheter, med fokus på jämlikhet och jämlikhet. Närapå samtliga länder i Latinamerika är representarede. Särskilt spännande att Venezuelas socialdemokratiska opposition är här, till exempel Guillermo Miguelena från JAD som Frihet intervjuade förra året.
För två dagar sedan intog polis och militär det sista gängkontrollerade området i Rio de Janeiro, Rocinha, något som allmänt ses som en seger för stabilitet som historiskt kännetecknas av konfrontation mellan myndigheter och kriminella. Men det är inte riktigt så enkelt som att det enbart handlar om en politisk åtgärd för att skapa en tryggare stad. Flera av de jag pratat med från det socialdemokratiska ungdomsförbundet i Brasilien, JPDT, menar att det är ett sätt för regeringen att rensa ut landets sociala och kulturella metropol inför fotbolls-VM 2014 och OS 2016. Risken finns att fattigdom och sociala problem trängs utanför stadskärnan, till kringliggande städer, snarare än att de strukturella orsakerna angrips. Eller som Zezinho, som själv vuxit upp i Rocinha, säger till tidningen Rio Times:
- Det som räknas är vad som kommer efter de olympiska spelen. Polisen kommer sannolikt lämna, vilket lämnar det öppet för människohandlare och gäng att komma tillbaka. Det kommer att bli krig igen.
Daniel
© 2008-2012 Tidningen Frihet. Citera gärna men ange källan. Producerad av Ropson AB