Nomadgenerationen

Publicerad 2010-11-17

Min kusin fick tacka nej till sin drömutbildning i Stockholm för att han inte fick någon lägenhet, och gå arbetslös ett helt år hemma i Sundsvall medan han stod i bostadskö. När han efter ett års kämpande med näbbar och klor hade fått tag i en lägenhet, sökte han utbildningen igen, kom lyckligtvis in ännu en gång, och drog sitt flyttlass till Stockholm. Efter första natten i lägenheten kliade det överallt. Han hade fått löss.

Väglöss i studentlägenheter år 2010. Är Lortsverige tillbaka?

Min första tid i Stockholm tillbringade jag ihop med min kille i andra (eller var det tredje?) hand på 20 kvadrat. Det enda möjliga sättet att möblera lägenheten (hundkojan?) var att ställa sängen med fotändan precis mot dörren.

Kruxet var att min kille är obscent lång. Han får inte plats i en vanlig säng. Hans ben stack ut och blockerade dörren.

Om jag kom hem och han var hemma och sov, var jag tvungen att banka på dörren tills han vaknade och drog undan benen så att dörren gick att få upp och jag kunde komma in.

Grannarna hade väldigt roligt åt det där. Jag och Samuel skrattar åt det också, så här i efterhand.

Men det var inte särskilt kul just då.

Bostadssituationen i Sveriges storstäder är minst sagt utflippad. Även på mindre orter kan det vara svårt att få tag på en bostad.

Läs Frihets viktiga reportage om hur det har blivit så här. Och varför unga är extra hårt drabbade – som vanligt, höll jag på att säga.

Becky