Världens matproduktion är beroende av fosfor – men grundämnet är på väg att ta slut. När fosforet sinar kryper svälten närmare. En av de största kvarvarande fosfortillgångarna finns i Västsahara som ockuperas av Marocko.
Läs det superintressanta reportaget här. Dagens Arena skriver om ett sällan belyst tema, och knyter ihop det med storpolitiken.
Becky
Boston Globe har samlat några helt fantastiska - 0ch lika obehagliga - fotografier från den pågående oljekatastrofen. Ta en titt här för att se alla bilderna.
Daniel
Hur gick det med lönerna? Med jämställdhetspotterna? Med att reglera bemanningsföretagen? Och vad tycker medlemmarna, fackförbunden och arbetsgivarna?
LO-tidningen har en finfin sammanställning av årets avtalsrörelse. Klicka här för att kunna läsa eller ladda ner sammanställningen som en pdf.
Becky
I dagens nummer av City står det att justieminister Beatrice Ask (M) har "trygghetsvandrat" i Gubbängen klockan 13:15. Eh. Sedan när behövs nattvandring runt lunchtid? Om jag skulle deala knark skulle jag förmodligen inte välja en ABC-förort mitt på ljusa dagen. Men det kanske bara är jag.
Daniel
Brittiska tankesmedjan The Equality Trust har snickrat ihop en snygg och mustig hemsida med argument om varför jämlikhet skapar högre tillväxt och välstånd. Med hjälp av ekonomisk, sociologisk och psykologisk forskning konstaterar man att det allvarligaste hindret för utveckling och välstånd är alltför stora klyftor.
För en siffernörd som jag själv är statistiken om inkomstfördelning och ojämlikhet extra intressant. Här går det att koppla ihop exempelvis födelsetal, tillgången till vård och kvinnors situation på arbetsmarknaden med ekonomisk prestanda och utveckling. Good stuff.
Danel
Så många frågor, så få svar. Ska de röda cellerna aktiveras? Kommer autonoma, federativa, nätverk ta över Stockholms innerstad "någon gång i juni." En sak är i alla fall säker: det är bäst att vara på sin vakt under solen.
Daniel
Jag har gnällt så mycket på DN här i bloggen. Och så publicerar de den här ledaren om klassamhället av Lena Andersson. Allt är förlåtet!
Becky
Jag skriver om Lokatt, LO:s och SSU:s gemensamma turné med politisk musik i Skaraborg, här på sajten i dag. En bra grej!
Kollade in deras ambitiösa hemsida när jag gjorde det. Det är bara att göra tummen upp – men under fliken på sajten där det ska tipsas om samhällskritisk musik så listas bara, ehm, gubbar. Voffo gör di på dette viset?
Har sett såna grejer förut, SSU-klubbar som tipsar om politisk litteratur på sina hemsidor och bara har en massa gubbförfattare med. Lite trist att den där medvetenheten inte alltid finns med, ens i en rörelse som kallar sig feministisk.
Hoppas att Lokatt filar lite på sina musiktips, i övrigt ser det riktigt bra ut. Kommer bli en fin turné i år!
Becky
Den i särklass bästa ekonomiska tidskriften, The Economist, införde nyligen en funktion på webben där två experter med vitt skilda uppfattningar diskuterar aktuella ekonomiska frågor. Användaren på hemsidan kan sedan ta ställning till vilken sida man tycker presenterar vassast argumentation.
Just nu debatteras ivrigt frågan om fri kontra rättvis handel på sidan, där Ngaire Woods, professor i ekonomi vid Oxfords universitet, förespråkar att handel bör baseras på rättvisa snarare än rörelsefrihet. Jagdis Bhagwati, professor i ekonomi och juridik vid Columbia University, menar tvärtom att rättvis handel riskerar att störa globala handelsflöden och minska välståndet i alla delar av världen.
Besökare kan dessutom kommentera ämnet och att döma av de 80-talet kommentarerna hittills pendlar samtalen mellan allt från ekonomi och hårda fakta till filosofi och mer existentiella frågor om moral och rätt. Tyvärr tenderar debatten att bli lite väl onyanserad. Att ställa fri och rättvis handel som motsatspar är i själva verket en rätt så grov, om än tacksam, förenkling. I de allra flesta fall är det fullt möjligt att kombinera en öppen global handel med humana villkor för producenter och utvecklingsländer.
Problemet ligger snarare i att det saknas gränsöverskridande politiska institutioner som kan reglera finansmarknader som för länge sedan lämnat nationalstatens arena. Kapitalet, och i viss mån kulturen, har globaliserats fullt ut medan beslutsfattare ännu tvekar om formerna för att hantera en förändrad värld. Vad vi behöver är transnationella parlament med verkliga muskler som kan fungera som motvikt till stora bolagsintressen och utvidga det medborgerliga inflytandet över världsekonomin.
En bra början skulle vara att reformera IMF och Världsbanken, liksom att förändra samarbetet inom EU till att bedriva en politik för höjt bistånd, rivna tullmurar och en generös asyl- och flyktingpolitik. Först då kan vi börja tala om verkligt fri och rättvis handel. Frågan är bara om det politiska modet finns.
Daniel
Höll på att sätta morgonkaffet i halsen. Dagens Nyheters förstasida pryds i dag av rubriken "Stockholmare får betala rödgrön nota". Det handlar om att välbeställda i storstäderna får mindre kvar i plånboken i de rödgröna partiernas budgetförslag som presenterades i går, genom bland annat höjd skatt för höginkomsttagare. Och det är vinklat, men inte mer än man förväntar sig av liberala DN.
Det som chockade mig är att det under krigsrubriken finns en puff, där DN:s politiske skribent Henrik Brors breder ut sina åsikter. På förstasidan, utan minsta lilla hänvisning till att det rör sig om rent åsiktsmaterial.
DN är (ö)kända för att inne i tidningen blanda redaktionellt material, som ska vara opartiskt, med åsiktsmaterial. Utan att tydligt särskilja de två texttyperna. Störande nog. Men på förstasidan har jag inte sett det förut. Nu funderar jag banne mig på att säga upp min prenumeration.
Och ändå tycker jag inte att braskande rubriker om de rödgröna är värst. Nej, värst är nog ändå den smygande individualismen, den som finns där i varje del av tidningen utan att man ens reagerar. För det går inte att sätta fingret på individualismen, så som det går att peka på en politisk ledartext som smugglats in på redaktionell plats.
Nu vill jag ändå försöka. Jag vill ta upp en intervju i DN Söndag som jag retat mig på sedan den publicerades för några veckor sedan. Här kan ni läsa på nätet.
Det handlar om Viveca Sten, chefsjurist på Posten och framgångsrik deckarförfattare i ett. Hon beskrivs som wonder woman som lyckas balansera två parallella karriärer och familjeliv uppe på det. Och till råga på allt så drabbades hon av ett allvarligt diskbråck när hon födde sitt andra barn. Hon blev sängliggande i ett halvår och Försäkringskassan ville förtidspensionera henne vid 36 års ålder. Men vår hjältinna Viveca underkastade sig ett drakoniskt träningsprogram med tre svettiga pass om dagen för att bygga upp musklerna i ryggen - och hon blev frisk! Och kunde återuppta sin superkarriär! En solskenshistoria som "säger en hel del om vilket segt virke denna duktiga flicka är gjord av", jag citerar skribenten Jan Malmborg.
Det som däremot inte får något utrymme i texten är att juriststjärnan Viveca är uppfödd i en familj där mer eller mindre alla har pysslat med juridik. Det faktumet skymtar bara förbi i ett citat, när Viveca själv påpekar att både hennes pappa, farfar och två farbröder har läst juridik och att det var därför hon också blev jurist.
Och längre ner i texten nämns det i förbifarten att när Försäkringskassan ville förtidspensionera Viveca så krockade det helt med den framgångsrika juristens framtidsplaner. Så hon "sökte upp en av landets främsta ryggspecialister", och det var specialisten som gav henne det avancerade träningsprogrammet som gjorde henne frisk.
Men om hon inte hade varit så förmögen och haft rätt kontakter, hade hon kunnat få hjälp av en av landets främsta ryggspecialister då? Kanske det inte bara var hon som var "en duktig flicka av segt virke" som gav sig fan på att bli frisk, kanske hon fick en rejäl hjälp på traven också, på ett sätt som är få förunnat? Och kanske hennes karriär inte bara är ett resultat av hennes egna talang och hårda arbete, utan också ett resultat av turen att ha fötts med rätt föräldrar?
De här frågorna ställer aldrig reportern i texten. Hela tiden beskrivs Vivecas framgångar som frukten av hennes individuella ansträngningar och styrkor. Aldrig sätts hennes berättelse i ett socialt sammanhang. Jag önskar att reportern hade frågat Viveca "Men om du inte varit en välbärgad stjärnjurist utan i stället en fattig ensamstående morsa, och Försäkringskassan hade velat förtidspensionera dig vid 36, hur tror du att det hade gått?".
Ingen skugga faller på Viveca, hon verkar vara en otroligt sympatisk och skärpt person. Det som gör mig så arg är textens frånvaro av kollektiva perspektiv och klassanalys. Det som gör mig så arg är den typiska DN-skribenten, kort och gott.
Det är där jag tror att den stora faran ligger. Att vi hela tiden får läsa att det finns svaga och starka individer, enskilda framgångssagor och undergångsberättelser, som är helt frånkopplade från någon social kontext. Vi läser det om och om igen och omedvetet blir vi hjärntvättade av DN:s svartvita världsbild.
Nu åker dagens tidning raka vägen ner i pappersåtervinningen.
Becky
Manusförfattaren Andre Berloff - som bland annat jobbat med "Wall Street"-geniet Oliver Stone - håller som bäst på att knåda ihop en film om den legendariska hiphopgruppen N.W.A. Arbetsnamnet är än så länge samma som titeln på debutplattan, "Straight Outta Compton."
Lyckas Berloff ro projektet i hamn kan en skildring av Eazy-E, Dr Dre, Ice Cube, DJ Yella och MC Ren inte bli annat än succé.
Daniel
© 2008-2013 Tidningen Frihet. Citera gärna men ange källan. Producerad av Ropson AB