En av dagens ledare i The New York Times, signerad Paul Krugman, summerar snyggt läget inför mellanårsvalet på tisdag. En kongress och senat som är komponerad av republikaner långt till höger kommer inte bara fördröja viktiga reformer på miljöområdet, det riskerar även att riva upp viktiga landvinningar.
Daniel
Snappade upp ännu en remake på numera klassiska scenen från "Der Untergang". Lysande.
Daniel
Svenska FN-förbundet har snickrat ihop en rätt så skön kampanj där man kan betala 20 kronor och facebooka eller twittra fram exempelvis "(Ditt namn) har minröjt 8 kvm åkermark nära gränsen till Sudan." Kul koncept och ett smart sätt att få en historiskt narcissistisk generation att använda sociala medier till vettiga saker. Statusuppdateringar behöver uppenbarligen inte bara innehålla mer eller mindre intressant information om dagens lunch eller ännu ett möte.
Daniel
Sent på tisdagsnatten nästa vecka vi utfallet av det amerikanska kongressvalet och det är intressant att studera hur den politiska kartan har skiftat sedan presidentvalet för snart två år sedan. Mer eller mindre samtliga proffstyckare tycks överens om att Demokraterna kommer att åka på stordäng. Dels för att arbetslösheten fortfarande klamrar sig fast på höga nivåer. Högern säger att det beror på för stora offentliga investeringar, medan vänstern pekar på att stimulanspaketetet varit för litet. Debatten känns igen.
Och dels för att det regerande partiet alltid tenderar att förlora platser i mellanårsval. Reagan, som var republikan, fick en rejäl demokratisk majoritet emot sig i valet 1982 och efter vad som döptes till "den republikanska revolutionen" 1992 fick Clinton ett par riktiga mardrömsår framför sig.
En sak är säker: Demokraterna kommer med största sannolikhet att förlora majoriteten i kongressens bägge kammar. Den här gången befinner sig de republikanska utmanarna dessutom långt till höger om partiets mittfåra, mycket tack vare de konservativa krafterna inom den så kallade Tea Party-rörelsen. Tidigare år har demokrater alltid kunnat få med sig en eller ett par mittenorienterade republikaner på betydande reformer, däribland sjukvårdsreformen. Men med högerspöken som vill avskaffa all federal skatt, privatisera sjukförsäkringssystemet och skrota landets miljödepartementet ser det mörkt ut.
Mycket lite talar därmed för att Obama kommer att kunna få igenom betydande reformer på miljöområdet eller investeringar i utbildning och reformering av välfärden. Risken finns att de kommande två åren snarare blir en avancerad form av sänka skepp, där bägge sidor gör sitt för att diskreditera den andra. På bekostnad av det amerikanska folket.
Daniel
Kambodja och vikten av att inte vara så tvärsäker
Röda khmerernas skräckregim i Kambodja, dåvarande Kampuchea, 1975-1979 är på tapeten. Dokumentärfilmen "Facing genocide", som handlar om de 1,7 miljoner människor som beräknats ha mist livet under terroråren, går nu upp på svenska biografer. I den FN-tribunal som har byggts upp i Kambodja och som ställer före detta röda khmer-ledare till svars, talade i veckan advokaten Theary Seng. Hon är den första person som ensam har fått föra offers talan i någon FN-tribunal runt om i världen. Det har uppmärksammats i flera medier.
Jag vill passa på att rekommendera boken "Pol Pots leende" av journalisten Peter Fröberg Idling. Han beskriver Kambodja före, under och efter röda khmerernas regim. Men också delegationen Vänskapsföreningen Sverige-Kampuchea som bestod av fyra vänsterorienterade svenskar som besökte Kambodja mitt under brinnande folkmord – och rapporterade hem om det fantastiska, socialistiska Kambodja.
Peter Fröberg Idling försöker söka upp de fyra personerna i dag.Vad tänker de, med facit i hand, om resan? I dag lyder historieskrivningen att röda khmerernas försök att skapa ett maoistiskt mönstersamhälle i Kambodja urartade i ett av världens grövsta brott mot mänskligheten.
En av personerna tackar nej till en intervju. Två berättar. Om hur naiva de var, om tvivlet som satte in, om hur de skäms i dag. Hur kunde de inte se vad som pågick? Skulden. Och så har vi den fjärde personen. Jan Myrdal, den kända skribenten.
Han ångrar inget.
Det gör att boken inte bara kommer att handla om Kambodja utan också om vikten av att våga ompröva ett engagemang. Vikten av att våga ångra sig, tänka om, inse att man har fel. Vikten av att kasta av sig sina ideologiska skygglappar ibland.
Vikten av att inte vara så tvärsäker.
Becky
Och apropå Afghanistan. Ett faktum som gör mig mycket tveksam till de utländska trupperna i landet, är soldaterna som åker dit för att de "vill uppleva ett krig". Norska soldaters uttalanden om att "vara i strid är bättre än att knulla" har gjort skandal. Det har inte gett mig mer förtroende för att alla utländska soldater som är i Aghanistan är där för att säkra afghanernas trygghet, inget annat.
Dokumentären "Armadillo", om de danska trupperna i Afghanistan, visade inte heller på några soldater som brann för kontakter med civilbefolkningen och för att säkra särskilt kvinnors rättigheter i det patriarkala landet. Filmen visade ett gäng tonårskillar som grupprunkade till porrfilmer, inte intresserade sig ett dyft för att läsa på om landet de befann sig i, och som tyckte att krigandet var ett skönt avbrott från det tråkiga patrullerandet.
Sedan är detta inte bara en sorg för Afghanistan. Det är också en sorg för de länder som skickar soldater som vill åka till Afghanistan mest för att de inte har något annat att göra. Extra grymt blir det i USA, där armén värvar fattiga tonåringar som ser värvningen som enda chansen att få ett jobb.
Men det gäller också på vår sida av Atlanten. Jag kan inte se någon av killarna i "Armadillo" vinna ett Nobelpris anytime soon. Med det inte sagt att alla som åker till Afghanistan som soldater är dumma eller har fel avsikter och motiv. Jag säger bara att det existerar.
Hans Blix, ordförande för Internationella kommissionen om massförstörelsevapen, skriver bra i Fokus om de som går i krig.
Becky
Debatten om Afghanistan har rasistiska undertoner
Apropå mitt förra blogginlägg. Debatten om de svenska trupperna i Afghanistan har fått märkligt rasistiska undertoner på sista tiden.
Jag hör debattörer säga att vi måste ta hem de svenska trupperna nu för att fem svenska soldater har dött i Afghanistan. Obegripligt nog är det ofta debattörer på vänsterkanten som framför åsikterna. I tidningen Arbetaren läser jag till exempel i ledaren: "Det finns inga skäl att riskera fler svenska soldaters liv".
Med betoning på svenska. Som om det är det debatten ska handla om, huruvida fler svenskar riskerar att dö. Som om det inte spelar någon roll hur många afghaner som har fått sätta livet till i konflikten.
Det debatten borde handla om är ju om de militära insatserna i Afghanistan fungerar. Om de leder till någon förbättring.
Där blir jag allt mer tveksam.
Men det beror inte på att människor med en blågul stamtavla har dödats i konflikten.
Becky
Skotten i Malmö borrar sig in i hjärtat
Tevenyheterna rapporterar att en ny laserman, som skjuter människor med utländskt utseende, härjar i Malmö. Sverigedemokraterna sitter i riksdagen. Politiker över hela Europa hetsar mot romer. Förra veckan attackerades en grupp judiska barn i Höllviken i Skåne, de kallades "judesvin".
Det blåser kalla vindar i vår värld. Det gör ont in i själen. Och jag försöker skriva en ledare till, ett blogginlägg till, en krönika till, men jag känner mig så jävla maktlös.
Becky
I ljuset av hela vindsvåningsdebaclet som vecklat ut sig de senaste veckorn har det dykt en hel del reaktioner och parodieringar. Somliga bättre än andra. Häromdagen släppte Stadsmissionen annonsen ovan, med ett både relevant och träffande budskap. För en större version, klicka här.
Daniel
I går fick Frihet ta emot Tidskriftspriset för Bästa omgörning på Cirkus i Stockholm. Görskoj!
Undertecknad, som är född pessimist, trodde naturligtvis inte på att vi skulle vinna. Så jag förberedde inget tacktal, utan satte mig och pimplade vin i stället. Döm om min förvåning när vi fick gå upp på scen. Det var en vinglig chefredaktör som tog sig fram till mikrofonen och mumlade "Tack, that's it".
Andra tidningar hade vältaliga redaktörer som höll långa appeller från scen. Men vi blev i alla fall garanterat gladast av alla som vann. Det kan jag nästan lova.
Och ett stort tack igen till designbyrån Vår, som gjorde den nya formen på tidningen. Puss puss på er om ni läser!
Nu blir det tårtkalas på redaktionen.
Becky
Allas ögon riktas nu mot kongressvalet i USA den 4 november. Men även det ofta bortglömda grannlandet Kanada har en serie av lokala och regionala val framöver. Den här annonsen släpper alla silkeshandskar och plockar fram ett gammalt youtube-klipp där Winnipegs borgmästare sparkar en motspelare i ansiktet under en fotbollsmatch. Utan att nämna vare sig motkandidaten eller något politiskt förslag. Classy.
Daniel
I går blev det klart att Eskil Pedersen blir ny ordförande för det socialdemokratiska ungdomsförbundet i Norge, AUF. Eskil har tidigare varit vice ordförande i förbundet och har under många år varit aktiv i Skien. Han är dessutom den AUF:s första öppet homosexuella ordförande.
Känns riktigt kul att ungdomsförbundet i väst har fått en så pass kompetent och entusiastisk ordförande. Ser fram emot att följa AUF:s idépolitiska utveckling framöver och de konkreta förändringar som kommer av ordförandevalet.
Förbundet står inför utmaningen att förmå knyta ihop samhällskritiken och viljan till förändring med att sporra och vitalisera den sittande rödgröna regeringen. Det kräver både mod och ledarskap, men framför allt nya och vassa idéer.
Daniel
Tomas Bodströms beslut att hoppa av riksdagen för att flytta med fru och barn till USA och ha tid att umgås med sina nära, rör upp känslor på nätet. S-politikern beskylls av vissa för att, hu så hemskt, välja familj före karriär.
Det får mig att tänka på hur kvinnliga politiker ofta beskylls för precis samma sak - fast tvärtom. Tänk på stormen kring Folkpartiets Birgitta Ohlsson, som fick skäll för att hon tackade ja till jobbet som EU-minister trots att hon var gravid. Hur kunde hon välja jobb före familj, frågade elaka tungor. Jag tänker också på Frankrikes justitieminister Rachida Dati som väckte ett rent ramaskri när hon kom till arbetet dagarna efter en förlossning.
Att vi mäts efter olika parametrar blir så tydligt.
Själv tycker jag för övrigt att alla borde vara fria att följa sitt hjärta, politiker eller inte, kvinna eller man. Varför måste hålla vi på och skuldbelägga folk för deras personliga val? Jag är ju inte insatt i Tomas Bodströms familjesituation, han har säkert goda skäl att vilja prioritera familjen. Precis som Birgitta Ohlsson och Rachida Dati säkert hade goda skäl att vilja gå till jobbet samtidigt som de fick barn. Och kanske kände de inte ens att de prioriterade jobbet då, kanske tänkte de i stället att det skulle gå att kombinera jobb och familj.
Jag är pro-choice!
Becky
Frihet är på konferens och planerar framtiden. Många bra idéer. Hoppas att vi lyckas genomföra dem.
Becky
Daniel
I Frihetskolan om FN del 2, som vi publicerar på webben i dag, skriver jag bland annat om millenniemålen. Nyss hade FN ett möte i New York där man utvärderade just millenniemålen, målen som FN har satt för hur världen ska utvecklas till 2015. Nu är det bara fem år kvar.
Hur har det då gått hittills? DN har ett bra artikelpaket. RFSU har också mycket bra rapportering, särskilt kring arbetet med att nå målet att minska mödradödligheten i världen. Även Sida har förstås matnyttig info.
En sammanfattning kan vara att det har gjorts en hel del för att minska fattigdomen och lidandet, men långt ifrån tillräckligt. Världens länder får snabba på – och även den mest inbitna egoisten måste inse att millenniemålen är värda att jobba för. Som den gamle S-politikern och FN-höjdaren Jan Eliasson säger till DN: "Det gäller att mobilisera – och att inse att vi inte bara gör detta för att det är rätt utan för att det är i vårt eget upplysta egenintresse. För en orättvis värld är en farlig värld."
Alltså, alla världens invånare vinner på en värld med mindre fattigdom och därmed mindre terror och instabilitet. Även den allra rikaste egoisten.
Becky
Ibland misstänker jag att alla som jobbar med att svara i telefon någonstans får gå en kurs i helvetet.
Jag håller på och byter fackförbund. En lång historia. Jag gick med i Handels när jag började jobba på Frihet eftersom det finns en Handels-klubb på arbetsplatsen och vårt kollektivavtal är med Handels. Det kanske låter konstigt, men Frihet är SSU:s tidning och SSU är LO:s ungdomsförbund och därför vill SSU teckna avtal med ett av LO-förbunden, och det har kommit sig så att man avtalar med just Handels, trots att ingen på arbetsplatsen jobbar med handel. Därför gick jag med i Handels.
Men nu har jag kommit på att medlemskapet inte hjälper mig så mycket. Så jag håller på att byta fackförbund från Handels till Journalistförbundet. På deras hemsida hittade jag tyvärr mest information om hur man går med som helt ny fackmedlem och om hur man avslutar sitt medlemskap. Det stod inte så mycket om hur man byter från ett fackförbund till ett annat. Så jag ringde Journalistförbundet.
Det var en tjej som svarade. Hon var inte glad över en potentiell ny medlem. Hon var misstänksam. Hon trodde snudd på att jag var en dåre som ringde. Hon började med att upplysa mig om att Journalistförbundet är ett yrkesförbund, för endast yrkesverksamma journalister, så man får inte gå med om man jobbar med något annat. Jag svarade artigt att jag har jobbat som journalist i flera år.
Hon var fortfarande på sin vakt, men slappnade av lite. Jag frågade på om byte av förbund och om jag kunde tillgodoräkna mig medlemstiden i min gamla inkomstförsäkring när jag fick en ny försäkring med det nya fackförbundet, och så vidare. Rimliga frågor om du frågar mig. Hon svarade att hon kunde mejla mig några länkar som var bra att ha. Jag tackade snällt och vi avslutade samtalet. Kort därefter fick jag mejlet.
Hon skickade mig en länk till Journalistförbundets hemsida.
God dag yxskaft.
Sen tänker jag att jag kanske är överkänslig. Men så ringer min kille liknande samtal och det går mycket smidigare. Och där kommer misstankarna tillbaka. De som svarar i telefon får kanske gå en kurs... om inte i helvetet, så om än hos patriarkatet?
Och det omfattar inte bara små fjärtiga saker som byte av fackförbund. Det kan handla om liv eller död.
Om en kvinna ringer efter en ambulans, tar det längre tid för ambulansen att komma fram än om det är en mansröst som når SOS alarm. Kvinnor beviljas färre undersökningar och prover än män för liknande symptom på en sjukdom. Kvinnor får äldre och billigare läkemedel för samma åkommor som män. Kvinnor får stå i kö längre tid än män för samma typ av operation. Kvinnor upplever oftare att de får ett dåligt bemötande i vården. The list goes on, och här kan ni ladda ner den statliga rapporten (O)jämställdhet i hälsa och vård - En genusmedicinsk kunskapsöversikt.
Så nu sitter jag och är glad över att mina misslyckade samtal bara gällde ett sketet byte av fackförbund och inte en hjärtattack. Men jag kan inte låta bli att älta tankarna på vad som hade hänt om jag hade haft en mörk basröst när jag ringde Journalistförbundet. Då hade jag kanske inte blivit bemött som en galning. Jag kanske till och med hade ansetts kapabel nog att som journalist själv göra researchen det innebär att hitta till Journalistförbundets hemsida.
Men vad gjorde jag då, när jag fick mejlet? Jag skrev tillbaka och tackade för hjälpen. Man är väl uppfostrad att vara till lags.
Becky
PS. För att vara helt sanningsenlig, så skickade hon en länk till Journalisternas a-kassa också. Tack, tack.
På söndag är det en internationell dag för att uppmärksamma klimatförändringarna. Kolla vad du kan göra på din ort här.
Becky
Dagens Arbete har ett jättebra reportage om barnarbetare i Bangladesh som plockar isär gamla båtar med livet som insats (läs på pdf här). Bara en av många groteska konsekvenser av exporten av farligt avfall från den rika världen till den fattiga. FN, var är du?
Becky
Vad är det för fel på Marcus Birro egentligen? Halva texten handlar om hur ingen egentligen vill bo i förorten, att den är en "soptipp" och att det är människorna som bor där som skapar samhällsproblem. Att ta en promenad genom Alby, Bergsjön eller Rosengård är tydligen värre än Nairobis kåkstäder om man får tro Birro.
[.. ]Sverige har förvandlats till laglösa zoner; hela bostadsområden runt de stora städerna (och även de något mindre) är delvis i de kriminellas händer.
Sedan övergår Birro till att koppla ihop brott med islam när han säger att "skäggiga män i klänningar" hotar hans trygga existens. Eller med hans egna ord:
Vi måste se vårt eget land i vitögat.
Inte ett ord om segregation. Inte en rad om växande ekonomiska klyftor i spåren av nedskärningar. Inte en antydan till önskan om att renovera miljonprogrammen och rusta gamla bostadsområden. För i Birros värld är det människorna som bor i förorten som är problemet. Ingenting annat.
Daniel
Planerar du en weekend i Pyongyang? I så fall kan det vara en bra idé att ta en titt på den här behändiga illustrationen över hur Nordkorea egentligen fungerar. Snyggt, överskådligt och väldigt obehagligt. Till exempel kan du avrättad för att du ringer utomlands. Hårda bud.
Daniel
Anna Hellgren har skrivit en bra text på Dagens Arena om konsekvenserna av att den nya riksdagen är nästan helvit, har den lägsta andelen kvinnor sedan 1991 och belönar ledamöterna med ohemult höga löner. Läs!
Becky
Det här lilla spam-mejlet dök låg och väntade på redaktionen i inkorgen i morse:
"Hello
Greetings to you.
My name is miss Grace i saw your email address from site today from site
and i become interested in you, so if you don't mind , I will like you to contact me back with my private email (graceefavorr@live.fr) so that i can give you my pictures for you to know whom i am,although i came on line searching a true and honest man .I believe we can move from here!!!
Remember ,color language distance does not matter,but LOVE matters a lot in life.best of my regards
from
Grace.
A lot of love and kiss"
Du har så rätt Grace. Och tack för ditt ömhetsbevis till tidningen Frihet.
Daniel
Hm... ny regering och regeringsförklaring... Borde skriva något smart men jag kan liksom inte uppbåda någon energi.
Varsågod, jag bjuder på detta meningsfulla blogginlägg.
Becky
När den första omgången i Brasiliens presidentval är över står det klart att Dilma Rouseff, socialdemokratiska PT:s kandidat till posten, fått 46,8 procent av rösterna medan oppositionsledaren Jose Serra fått 32,6 procent. Därmed blir det en andra omgång för att någon av kandidaterna ska få en majoritet. Men allt talar just nu för att Brasilien för sin första kvinnliga president. Från rätt parti dessutom.
Daniel
Fokus publicerar i dag en bra text om helgens stundande val i Brasilien.
Becky
Som matadoren i "Tjuren Ferdinand"
I går var det upplopp i Ecuador. Bland andra polisen och militären protesterade våldsamt mot ett sparpaket som försämrar deras villkor. Den socialistiske presidenten Rafael Correa, som står bakom sparpaketet i det skuldsatta landet, var en av demonstranternas främsta måltavlor. Han gjorde ett offentligt framträdande där han fradgatuggande skrek till demonstranterna: "Vill ni döda presidenten? Här är jag, så döda mig då!". Kolla in klippet nedan vid cirka en minut. Och fundera på hur det hade varit om Reinfeldt och Sahlin hade börjat slita upp sina skjortor, blotta bröstet och vråla i vår valrörelse. Jag är förstås inte ute efter några våldsamma upplopp i Sverige, men lite mer känsla hade inte skadat svensk politik ibland, kan jag tänka.
Becky
© 2008-2013 Tidningen Frihet. Citera gärna men ange källan. Producerad av Ropson AB