"Ju intelligentare ett barn är, desto större är sannolikheten för att det blir vegetarian som vuxen. Slutsatsen drar brittiska forskare vid University of Southampton efter att ha studerat 8179 personers livsstil. Alla personer fick sin intelligenskvot mätt som tioåringar och blev nu ombedda att berätta om sina kostvanor. Sammanlagt 365 deltagare berättade att de var vegetarianer, och dessa deltagare hade en markant högre intelligenskvot som tioåringar."
Jag är vegetarian och ytterligare ett bevis för saken, hehe!
Becky
Fick ett frilansjobb som ska gå i nästa nummer av Frihet, om barnfattigdom och situationen inför jul. Sitter och bölar diskret bakom datorn.
Becky
Ett isolerat Nordkorea med en paranoid diktator som tycks gå på crack medan han gör sitt bästa för att boosta landets vapenarsenal. Ett Iran som smusslar in missiler från sagda Nordkorea och parallellt utvecklar hemmasnickrade kärnvapen. Som om det inte vore nog offentliggör dagens Wikileakssläpp några inte alltför smickrande omdömen om några av världens mest profilerade ledare. Diplomatisk härdsmälta är bara förnamnet.
Är det bara jag som tycker att världen börjar kännas ordentligt instabil?
Förra veckan kom NATO överens om att börja installationen av en europeisk missilsköld i syfte att skydda sfären från potentiella hot. Frågan är bara hur pass effektiv en sådan lösning blir om omvärlden uppfattar västvärldens deklarationer som dimridåer för en annan agenda. Dessutom kommer ingen missilsköld i världen kunna skydda Europa mot desperata diktaturer med kärnvapen.
Kanske är det hög tid att tänka om och finna andra former för att avancera västvärldens säkerhetspolitiska agenda? Utan pinsamma läckor som hotar att stjälpa samtalsklimatet för många år framöver.
Daniel
Jag tycker att Per Bjurman skriver bra i Aftonbladet om reaktionerna i USA kring Wikileaks-historien.
För övrigt har Time magazine ett riktigt bra reportage om amerikanernas inställning till en helt annan sak – giftermål. Håller äktenskapet på att bli en klassfråga over there?
Becky
Förresten, jag är med i Expressen i dag, på Sidan 4 Debatt. Blev ombedd att skriva om förnyelse av S på 1400 tecken. Inte så lätt, men så här blev det!
Becky
Nu börjar klimatförhandlingarna
I dag inleds FN:s klimatmöte i Mexiko. Kolla in det här reportaget i Fokus inför mötet.
Becky
PS. Såg Josefin Brink, (V), i tunnelbanan i morse. Hon sms:ade frenetiskt. Dagens "Jag mötte Lassie"...
I dag är ingen vanlig, för i dag är Pippis födelsedag. Hurra hurra hurra. För nästan exakt 65 år sedan släppte nämligen Astrid Lindgren den allra första boken om Pippi Långstrump. Helt galet egentligen när man tänker efter. För att uppmärksamma det lite extra har Google inkorporerat den flätförsedda sagohjälten i sin logotyp. Kul.
Daniel
Hm... Vill inte fastna i moraltant/Linda Skugge-träsket. Så jag passar på att blogga om något skoj också.
Här kommer det: Missa inte Socialistiskt forum i helgen om du är i Stockholm! Det kommer att bli kul.
Becky
Ytterligare ett svar på tal till alla som tycker att åtgärder för att minska rökningen är förmynderi.
600 000 personer i världen dör varje år – till följd av passiv rökning, visar en ny studie. De har alltså inte rökt själva, utan de dör för att andra människor i deras närhet har rökt.
De som säger att det är förmynderi med rökförbud på olika offentliga platser, kan ju ta sig en funderare på vad som är viktigast. Friheten att få ta kål på andra människor, eller friheten från att bli utsatt för andra människors giftiga rökande och dö i förtid.
Jag hade faktiskt en spännande diskussion med en kollega för ett tag sedan, som menade att rökförbud på offentliga platser är just förmynderi. "Skulle du tycka att det var okej att jag kom naken till jobbet?", frågade jag. "Eh, nej, det vore väl, hm, skumt" svarade han.
Hederlig gammelkristen moral eller what? Om jag går naken förkortar det ju inte livet på någon annan (så länge ingen får en hjärtattack av synen för att jag är så jävla fräsch). Men om jag röker påverkar det ju bevisligen andra människor på liv och död. Ändå vände sig kollegan emot rökförbud, men inte ett nakenförbud. Det kändes bara sedligt och bra, tyckte han.
Helt galet, om ni frågar mig.
Becky
Var och handlade i går. Och blev lite uppretad.
Kan ni fatta att olika typer av azofärger började förbjudas i Sverige redan på 70-talet, eftersom de är så farliga för både människa och miljö? Det är alltså färgtillsatser som finns i till exempel godis och läsk (barnens favoriter) som är helt onödiga, tillför inte mer än just färg. Och sjukdomar!
Men när Sverige gick med i EU på 90-talet tvingades vi tillåta azofärger igen. EU tyckte det var ett hot mot den fria rörligheten av varor inom unionen om inte andra medlemsländer fick exportera sina kemikaliespäckade produkter till Sverige. Så ungarna fick börja knapra gift igen.
År 2008 drev bland andra Europaparlamentarikern Åsa Westlund, (S), frågan om ett förbud i EU. Men Åsas gäng fick nej. Till sist lyckades de i alla fall få igenom en bestämmelse om att produkter med azofärger ska ha ett varningsmärke, "Kan orsaka det ena med det andra".
Det är alltså så farliga grejer att produkterna måste märkas med en varning, men de får inte förbjudas.
Blir lika arg varje gång jag ser skiten i affären.
Becky
Strax efter årsskiftet lanseras Carbonn, en sammanställning av hur 138 olika städer i världen klarar av att uppfylla olika miljökriterier. Genom att mäta befintliga utsläpp och graden av omställning graderas städerna utifrån olika kriterier. Intiativet och hemsidan drivs av Bonn Center for Local Climate Action and Reporting med stöd av FN:s miljöprogram. Smart och enkelt.
Daniel
Hårt bearbetande av Robyns bakre regioner
Ännu mer Robyn! Det enda smolket i glädjebägaren är att hon ständigt tackar nej till våra intervjuförfrågningar, trots åratal av intensivt tjatande. Vad ska vi göra för att bearbeta sångerskans bakre regioner så framgångsrikt att hon tackar ja, ja, ja – av smicker eller av ren utmattning?
Hon vore ju det perfekta Frihetomslaget!
Becky
En av de mest missvisande förenklingarna som ofta hörs i miljödebatten är att all handel per automatik är miljöskadlig, och att närodlat därmed alltid är att föredra. Vad många missar är att en ekonomi som i högre utsträckning är beroende av inhemsk produktion och närodlade produkter riskerar att urholka utvecklingsländernas möjligheter till tillväxt och välstånd.
Alltför ofta tycks branschorganisationer som Svenskt sigill bädda in protektionistiska ställningstaganden i grön retorik. Klimatet blir därmed ett argument för att stänga marknaderna för bönder i utvecklingsländer och en farligt konservativ argumentation. Som om det skulle finnas ett egenvärde i att knapra morötter som är odlade i Sörmland eller biff från Skåne.
Att sprida bilden av att bara svensk mat duger åt svenskarna känns unket och klingar obehagligt. Snarare än att komma med krystade låtsasargument för att sätta konstgjord andning på svenskt lantbruk måste fokus ligga på att utveckla nya klimatsnåla bränsletekniker, skuldavskrivnings- och investeringsprogram för att modernisera utvecklingsländernas jordbruk samt en generell avveckling av det europeiska jordbruksstödet, CAP.
Den globala handeln måste utvecklas enligt rättvisa principer, inte hämmas. Annars sviker västvärlden än en gång många av de länder som mest av allt behöver verktyg för att växa.Världen är nämligen större än en svensk matkasse.
Därför är det särskilt kul att Kooperation utan gränser arrangerar ett seminarium på temat, under rubriken "Närodlat - protektionism i nya kläder?". Seminariet hålls 2 december och är helt gratis. Anmäl dig här.
Daniel
Folhälsoinstitutet vill ta till fler åtgärder för att minska rökningen i Sverige. I dagens DN är det självklart med en nisse som säger: "Det är fascism. Myndigheterna hittar alltid någon orsak att skärpa sin maktutövning mot medborgarna."
Please. Att sträva efter att färre dör i tobaksrelaterade sjukdomar är inte att jämställa med Hitler och Mussolini.
Dessutom är det skrämmande ur vilket helsvenskt perspektiv den här nissen ser på saken.
Ur ett globalt perspektiv: Det råder livsmedelskris och vattenbrist i delar av världen. Viktig mark, där man hade kunnat odla mat, tas upp av tobaksodling. Odling som dessutom är mycket vattenintensiv. Skog avverkas för att ge plats åt odlingarna. På flera håll används bekämpningsmedel som är förbjudna i västvärlden. Det är ofta kvinnor och barn som arbetar på odlingarna. Tobaksodling kräver till råga på allt stora mängder konstgödsel. Några rättvisemärkta eller miljömärkta cigaretter finns INTE.
Alla dessa låtsasalternativa människor, som gärna står och säger att de är miljövänner och hatar folk som åker SUV och så vidare – med en cigg i mungipan.
Cigaretter är en helt onödig vara, det är ren lyxkonsumtion, fattar ni det? Att röka är inte mycket bättre än att gasa runt i en fet SUV ur miljösynpunkt.
Rökning går inte bara ut över rökaren själv. Det går ut över alla människor i rökarens närhet som också får i sig den hälsofarliga röken – och det går ut över de människor som odlar tobaken.
Så kom inte och svamla om förmyndarskap och fascism. När en handling går ut över andra människor, är det inte förmyndarskap om myndigheterna vill kontrollera den handlingen. Det handlar i stället om att vi faktiskt ska leva tillsammans, du och jag och alla andra. Punkt slut.
Becky
One for the books. En katolsk sekt i Brasilien har bannlyst all användning av tillbehör som kopplas in via usb-porten till datorn. Anledningen? Logotypen liknar helt enkelt djävulens treudd för mycket, säger företrädare för gruppen till brittiska The Guardian. Sekten, som går under namnet "Herrens frid", har beordrat samtliga medlemmar att göra sig av med alla usb-tillbehör i hemmet och i stället använda sig av Bluetooth för att koppla in externa enheter. Att Bluetooth-loggan har misstänkta likheter med en hednisk odalruna tycks dock passera obemärkt.
The Guardian har ännu inte lyckats ta del av förstahandskällor som kan bekräfta storyn så huruvida det är påhittat eller inte återstår att se.
Daniel
DN:s kulturchef Björn Wiman jämför kungen med Berlusconi.
Jan Guillou skriver i Aftonbladet om hur Natos skydd mot Sovjetunionen blev ett skydd mot islam.
Anna Dahlberg tycker till i Expressen om att partierna måste välkomna krafter utifrån.
Becky
Svenska Christina skulle göra en plastikoperation inför sitt bröllop. Hon hamnade i koma.
Hon är 31 år och det bedöms som osannolikt att hon kommer att vakna upp igen. För att hon ville ha större bröst att stoppa i brudklänningen.
Samtidigt snackas det om att förbjuda burka till höger och vänster i Europa, för att plagget är kvinnoförnedrande.
Jag är verkligen inget fan av burkan. Men är den icke-muslimska kulturen alltid så fräsch och skön och jämställd?
Det tycker i alla fall inte Antirasistisk senter i Norge, som tycker att om burka ska förbjudas ska silikonbröst också stoppas.
Just sayin'.
Becky
Bild: NATO
NATO-fixeringen undergräver FN
Publicerad 2010-11-19 1 kommentar
På dagens ledarsida i International Herald Tribune skriver USA:s president Barack Obama om vikten av att stärka den transatlantiska säkerhetspakten, NATO. Bara genom att utveckla nya försvarsstrategier mellan Europa och USA går det att säkra varaktig fred i många av världens konflikthärdar, menar presidenten. Och visst känns argumentet kittlande. Problemet är bara att det är grovt förenklat och förbiser viktiga historiska erfarenheter.
För det första har NATO ingen legitimitet i många av de regioner där dess trupper verkar. Snarare ses organisationen som en förlängd arm av USA:s intressen i världen. Alldeles oavsett om det är sant eller inte. Flera debattörer har kritiserat insatsen i Afghanistan för att i alltför stor utsträckning domineras av NATO-förband. Civilbefolkningen har på flera håll vänt sig mot fredsbevarande förband som förknippas med en amerikansk agenda i regionen.
För det andra talar mycket för att NATO saknar en naturlig roll i en värld där varken kalla krigets logik eller territorialkrigets dynamik längre styr ordningen. Organisationen har krampaktigt sökt hålla fast vid sin position som samlande organisation för världens demokratier, samtidigt som det blir allt svårare att försvara en organisation som verkar enligt gamla strategier.
Slutligen. USA:s NATO-fixering sker på bekostnad av en internationell organisation med betydligt högre legitimitet, nämligen FN. Insatserna inom NATO-ramverket ges prioritet medan FN i bästa behandlas styvmoderligt. Mönstret förstärks ytterligare varje gång Obama i första hand söker stöd inom NATO och i andra hand via FN. Utan en amerikansk president som menar allvar med att stöpa om hur det internationella samarbetet ser ut kommer FN aldrig att ges verkliga muskler att tackla världens kritiska konflikthärdar.
Då förblir NATO ett tomt skal med stora puffror och FN ett fluffigt hölje av fina deklarationer men få verktyg.
Daniel
Varför kom Sverigedemokraterna in i riksdagen? Många analyser har gjorts.
Jag personligen är övertygad om att en stor del av svaret finns i det delade samhället, som jag har försökt beskriva i mina två senaste ledare i Frihet. Den första texten handlade om uppdelningen mellan de som har ”fina akademikeryrken”, och de som har ”fula arbetarjobb”. Den andra texten handlade om uppdelningen mellan ”misslyckade lantisar” och ”smarta storstadsbor”.
Vilka röstar på SD? 63 procent av dem som röstade på SD i riksdagsvalet 2006 angav att de var arbetare. 34 procent saknade gymnasiekompetens. 9 procent var arbetslösa. 23 procent låginkomsttagare. SD-väljarna ligger i toppen av alla väljare när det gäller dessa siffror.
När det gäller andelen av väljarna som har en högskoleexamen ligger däremot SD-väljarna i botten, 9 procent av SD:s väljare har det. SD-väljarna ligger också i botten om man ser till andelen höginkomsttagare, 19 procent, och andelen bosatta i storstäderna Stockholm, Malmö eller Göteborg, 11 procent.
I boken ”Fult folk” djupintervjuar författarna SD-väljare. Många ger uttryck för att de upplever att samhället ser ner på dem, snarare än att de själva ser ner på utlänningar.
SD:s väljare är inte en skock fullblodsrasister – men däremot är flera av dem människor som upplever att de behöver höja sin status i samhället genom att sparka på några som står ännu längre ner på statusstegen. Invandrarna.
Hur kommer man till rätta med det? Inte genom att sparka tillbaka på SD-väljarna i alla fall, och säga att de bara är ett gäng outbildade bonnläppar.
Jag tror ju att mer jämlikhet är lösningen. Vi kan inte ha en grupp människor i samhället som lever under radikalt sämre förhållanden än genomsnittet, en grupp som SD-väljarna. Det föder hat.
Vi måste göra det enklare att läsa in gymnasiekompetens i vuxen ålder i stället för att slakta Komvux. Höja lönerna och förbättra arbetsförhållandena i de så kallade lågstatusyrkena. Och så vidare.
Men en klassisk vänsterpolitik som uppmuntrar till social rörlighet, som gör det möjligt för en typisk lågutbildad och lågavlönad SD-väljare att skaffa en högre utbildning och en högre lön och få råd med en lägenhet i storstan, är inte allt.
Värderingar och ord är också viktiga. Även de som inte vill plugga vidare och som inte är intresserade av att bo i Stockholm, trots att möjligheterna finns, är människor.
Vi måste sluta se en huvudstadsbo med universitetspoäng och fett banksaldo som toppen av näringskedjan.
Människor som vill bo i glesbygd och människor som vill ha icke-akademikeryrken ska få det, utan att bli kallade för ”lantisar” och ”icke-ambitiösa”. Som jag skrev förut skriver jag igen – samhället behöver människor som utför arbetarjobben och alla Sverige nio miljoner invånare kan inte bo innanför tullarna i Stockholm.
Det är sjukt att människor som utför tjänster som samhället behöver och som bor i kommuner som skriker efter invånare blir klankade ner på. Statustjafset skapar människor som känner sig mindre värda, som blir frustrerade – som kanske röstar på SD. Mer jämlikhet kväser SD.
Sen är det inte hela lösningen.
Någonstans måste vi också ta debatten om mansrollen. För att säga att SD:s framgångar bara beror på ökade klyftor och att marginaliserade människor röstar brunt, håller inte. Det finns fler lågavlönade kvinnor än män i Sverige. Ändå är 66 procent av SD:s väljare män, den i särklass högsta andelen manliga väljare av alla partier.
Det är precis som när benägenheten för brottslighet ska förklaras med enbart socioekonomiska faktorer. Fler brottslingar har vuxit upp under påvra förhållanden än rika förhållanden. Det stämmer. Men det förklarar inte varför hela 94,68 procent av alla intagna i Sveriges fängelser i fjol var män. Lika många kvinnor som män växer ju upp under svåra förhållanden.
Är det något i mansrollen som ger män idén att de har rätt att låta sin egen ilska gå ut över andra? Det kanske börjar där, när vi ingriper direkt om tjejerna i stallet börjar tjafsa, men ser mellan fingrarna när killarna i hockeylaget pucklar på varandra. ”Boys will be boys.”
Mer jämlikhet och mer jämställdhet för att mota främlingsfientligheten i grind. Det står överst på min önskelista i jul.
Becky
Erik Sundström skriver superbra på Dagens Arena om varför S borde sluta välja partiledare i slutna rum.
Becky
Min kusin fick tacka nej till sin drömutbildning i Stockholm för att han inte fick någon lägenhet, och gå arbetslös ett helt år hemma i Sundsvall medan han stod i bostadskö. När han efter ett års kämpande med näbbar och klor hade fått tag i en lägenhet, sökte han utbildningen igen, kom lyckligtvis in ännu en gång, och drog sitt flyttlass till Stockholm. Efter första natten i lägenheten kliade det överallt. Han hade fått löss.
Väglöss i studentlägenheter år 2010. Är Lortsverige tillbaka?
Min första tid i Stockholm tillbringade jag ihop med min kille i andra (eller var det tredje?) hand på 20 kvadrat. Det enda möjliga sättet att möblera lägenheten (hundkojan?) var att ställa sängen med fotändan precis mot dörren.
Kruxet var att min kille är obscent lång. Han får inte plats i en vanlig säng. Hans ben stack ut och blockerade dörren.
Om jag kom hem och han var hemma och sov, var jag tvungen att banka på dörren tills han vaknade och drog undan benen så att dörren gick att få upp och jag kunde komma in.
Grannarna hade väldigt roligt åt det där. Jag och Samuel skrattar åt det också, så här i efterhand.
Men det var inte särskilt kul just då.
Bostadssituationen i Sveriges storstäder är minst sagt utflippad. Även på mindre orter kan det vara svårt att få tag på en bostad.
Läs Frihets viktiga reportage om hur det har blivit så här. Och varför unga är extra hårt drabbade – som vanligt, höll jag på att säga.
Becky
Inga nya jobb - trots tillväxt
Tidigare i dag släppte LO rapporten "Ekonomiska utsikter för hösten 2010". Snustorra siffror och staplar för somliga. Julafton för en siffernörd som undertecknad. Det är hur som helst väldigt intressant att se förändringen i sysselsättningen över tid och i vilken mån regeringens politik har någon effekt på arbetslösheten. Trots att Sverige har en förhållandevis stark ekonomisk utveckling - vilket inte minst aktiekurserna på börsen skvallrar om - fortsätter antalet arbetslösa klamra sig fast på en historiskt hög nivå.
Anders Borg kommer fortsätta förklara att det helt enkelt beror på en internationellt svag efterfrågan och en allmän osäkerhet i den svenska ekonomin. I själva verket mumbojumbospråk för att regeringen inte har en aning om vad man ska göra för att få fler i jobb. Den borgerliga regeringen har snarare en politik för att klyva Sverige itu och urholka den svenska konkurrenskraften i världen.
Särskilt ett diagram i rapporten sticker ut, nämligen det som handlar om förändringen i andelen arbetslösa. Under större delen av valrörelsen upprepade moderater budskapet att finanskrisen drabbat Sverige och därmed gjort det omöjligt att investera i nya jobb. Att Norge lyckades hålla en arbetslöshet på runt tre procent under samma period tycktes passera obemärkt. Men kurvan nedan visar också att arbetslösheten sannolikt inte kommer att sjunka särskilt mycket de kommande åren, även om ekonomin fortsätter växa.
Bild: LO
Eller med rapportförfattarnas ord:
"Sysselsättningen väntas åren 2011 och 2012 endast öka i något snabbare takt än arbetskraften och arbetslösheten kommer därför inte minska mycket i förhållande till vad den blir i slutet av 2010. Det innebär en arbetslöshet på 8,3 respektive 8,2 procent åren 2011 och 2012."
Framför allt visar den stora andelen arbetslösa att den så kallade utbudspolitiken, med tuffare villkor för sjuka och arbetslösa, faktiskt inte fungerar. Liksom att sänkt skatt inte stimulerar konsumtion på samma sätt som offentliga investeringar. Hur mycket än Borg och hans luftslottsekonomer försöker visa snitsiga kurvor på hur det minsann fungerar i teorin fortsätter verkligheten att vara regeringens största fiende. You just can't beat reality.
Daniel
Vill du må riktigt dåligt?
Gå och se "Hämnden" på bio.
Det gjorde jag i går. Den var sjukt bra. Persbrandt var extra bra.
Men helvete vad obehaglig filmen var.
Ja ja, vi kan alla behöva ruskas om ibland.
Becky
"I love watching these mama bears"
Lord have mercy. Tevekanalen TLC har av någon outgrundlig anledning gått med på att finansiera en hel show baserad på att Sarah Palin åker runt i hemstaten Alaska. Fiskar. Åker båt. Tar en titt på björnar. Aldrig framstår det amerikanska tevelandskapet som så fundamentalt annorlunda från det svenska. Eller vad vet jag, "Bo Lundgrens Djurholm" kanske skulle kunna bli en hit? Bo äter frukost i villan. Bo promenererar i skogen. Bo plockar svamp. Bo spelar golf. Bo trött. Bo sover. Ju mer jag tänker på det, desto mer lockad blir jag.
Frågan är hur som helst om "Sarah Palin's Alaska" är ett smart pr-trick för att boosta hennes meriter inför presidentvalet 2012 eller en genuin vilja att porträttera Alaskas säregna natur? Döm själv:
Daniel
Mona avgår. Vem ska ta över Socialdemokraternas ledartröja?
Det behövs någon som kan få till stånd en vapenvila i rosornas krig, sägs det.
Jag tror S måste satsa på långsiktigt fredsbevarande arbete i stället.
Och låta sig inspireras av Miljöpartiet. Det går ju bra för dem, som bekant.
Miljöpartiet har en gräns. Nio år får man sitta på samma post som miljöpartist. Sen byts man ut.
Om S hade haft en liknande regel hade krig om olika poster i partiet inte behövt bryta ut. För då hade S varit tvunget att ha bättre beredskap för att alla företrädare ska skifta med jämna mellanrum, partiet hade varit tvunget att hela tiden lyfta fram nya förmågor.
Se på Miljöpartiet. Maria Wetterstrand är superpopulär. Ändå ska hon avgå som språkrör på Miljöpartiets kongress i vår. Det har hon varit tydlig med sedan länge. Hon har suttit sin tid.
Vissa säger att det är dumt att hon, som fungerar så bra, ska sluta. Jag säger tvärtom. Man ska sluta på topp.
Och det finns ju nya förmågor som kan ta över. Gustav Fridolin kan säkert bli ett minst lika populärt språkrör som Maria Wetterstrand, till exempel.
Jämför med Socialdemokraternas situation. Mona tillkännager plötsligt att hon avgår. Alla tidningar skriver om kris. Och de efterträdare till Mona som det spekuleras om – helt ärligt, vem blir upphetsad av de namnen?
På nyheterna i morse hörde jag: Pär Nuder. Thomas Östros. Sven-Erik Österberg.
Tre gubbar som är så grå att de smälter in i tapeten.
Om Socialdemokraterna hade varit bättre på att släppa in ungt blod. Då hade det inte behövt se ut så här.
Dessutom. En gräns för hur länge en företrädare för partiet får sitta hade inte bara motverkat tillfälliga kriser. Det hade också varit bra för partiet på djupet.
Bortom personfrågan.
Nya förmågor med nya idéer. Det behövs. Att vara politiker ska inte vara ett livstidsuppdrag. För att kunna ta vettiga politiska beslut, som påverkar människors vardag, är det viktigt att ha kontakt med vardagen. Att ha ett annat yrke än politiker, också.
Man ska kunna gå in och ut ur politiken. Arbeta som truckförare, journalist, läkare, städare, whatever. Sen politik i några år. Sen tillbaka till det ”civila yrket”. Och sen kan man göra comeback i politiken, om man vill.
Det är min vision. Det verkar också fullt möjligt i, säg, Miljöpartiet. Se på Gustav Fridolin som var rekordung riksdagsledamot 2002-2006, sen jobbade som folkhögskolelärare och journalist i fyra år, och sen i höstas sitter i riksdagen igen.
Men har du en gång lämnat Socialdemokraterna, kan det vara svårt att känna sig välkommen tillbaka. Så folk klamrar sig fast – och förlorar kontakten med vardagen.
Och förlorar val.
Jag hoppas att fler gamlingar inom S tar efter Monas exempel och lämnar sina poster.
Och jag hoppas att partiet gör det till en vana att ömsa skinn med jämna mellanrum.
Becky
Gårdagens besked från Mona Sahlin har utlöst en spekulationsstorm om vem som kommer att ta över och leda socialdemokratin till valseger 2014. I vanlig ordning dammas pärlbandet av välbekanta namn av - entusiasmen uteblir. För första gången på många år saknas en självklar efterträdare till posten som partiledare och partiets kris blir smärtsamt tydlig. Aspiranterna till posten är troligen många, men frågan är vem som förmår genomdriva viktiga förändringar och vitalisera en alltmer slumrande socialdemokrati.
Personligen tycker jag att det känns smått sorgligt att Mona Sahlin lämnar över, även om jag har all respekt och förståelse för beslutet. Med ett katastrofval i bagaget och en skeptisk medlemskår blir det svårt att leda och förnya ett parti i skriande behov av nystart. Samtidigt gror oron över att många nöjer sig med att bara byta partiledare och köra på som vanligt. Absolut, socialdemokratins problem är en fråga om personer och ansvaret för en historisk valförlust. Men problemet handlade aldrig enbart om Mona Sahlin. Det finns en drös av personer på ledande positioner inom partiet som rimligen borde lämna salongen.
Dessutom kan socialdemokratins problem spåras tillbaka till 1990-talets saneringsår, där budgetöverväganden ofta överskuggade politisk reformiver. Trenden är heller inte bara begränsad till Sverige. Samma svårighet att hitta svar på vår generations samhällsproblem har trängt in stora delar av den europeiska vänstern i ett trångt hörn. Hur kommer det sig till exempel att progressiva politiker inte vinner förtroende när det globala finansiella systemet upplever den kanske värsta krisen sedan depressionen på 1930-talet. Det är uppenbart att blicken måste lyftas från kortsiktig partipolitik till en mer långsiktig strategi för att identifiera nya orättvisor och samhällsproblem och erbjuda sammanhängande lösningar för tillväxt, jämlikhet och välstånd.
På samma sätt finns risken att Socialdemokraterna i sin iver att hitta en ny partiledare tappar bort politikens själva innehåll och vikten av att uppdatera reformagendan. Det vore inte bara ett strategiskt misstag inför nästa val, det skulle också för lång tid urholka socialdemokratins förtroende som potentiellt regeringsparti. I slutändan är det nämligen idéerna och viljan att förändra samhället som har betydelse, inte i första hand vem som står bakom mikrofonen och fyrar av ett lende när klubban fallit på kongressen i mars. För vem vill rösta på ett ihåligt skal som lever på gamla tiders gärningar?
Daniel
Jag borde väl gråta. Men jag kan inte sluta skratta åt att SD raggade personal – på Flashback.
En annan grej som jag inte kan låta bli att fnittra åt. Jimmie Åkessons nya sekreterare Alexandra Brunell. Stureplansprofil och modebloggare. Hennes numera nerlagda blogg hette Brunis. Brunis! Hahahaha.
Men sen fastnar skrattet i halsen.
Becky
Alla snackar om rosornas krig. Även vi här på redaktionen. Diskussionen är vild om vilka som borde företräda S.
Men i kaoset får man inte glömma ljusglimtarna.
Becky
Vart har Ella Bohlin tagit vägen? KDU:s före detta ordförande, kreationist, inte särskilt flitig debattör men skapare av åtminstone ett inlägg som har gjort avtryck i samhällsdebatten. Hennes text på numera nerlagda alltombarn.se som handlade om att kvinnor som föder barn inte blir smala tillräckligt snabbt efter förlossningen.
Där satte Ella fingret på den i särklass viktigaste samhällsfrågan, minsann.
Kom bara att tänka på henne. Någon som vet var hon är?
Becky
Jag vet inte varför men den här kortfilmen känns intressant men också lite melankolisk på något sätt. Den ställer också lite intressanta frågor om vilka konsekvenser sociala medier får när livets skeenden porträtteras online. Kommer vår generation att ha fotoalbum från 25-årsåldern och 60 år framåt? Finns mina statusuppdateringar i dag kvar när jag är 70?
Förresten: klicka upp filmen i fullskärm, lite svårt att läsa texten annars.
Daniel
Borgmästaren i den västpolska staden Swiebodzin har uppenbarligen för mycket cash på fickan. Nyligen byggde man nämligen vad som sägs vara världens högsta Jesusstaty på hela 51 meter i höjd, att jämföra med Rio da Janeiros som är 38 meter hög. Priset? Runt en miljon euro. Smakar det så kostar det.
Daniel
LO och S, ett äktenskap i kris?
30 procent av LO-medlemmarna vill att LO ska stödja enbart Socialdemokraterna. 49 procent tycker antingen att LO inte ska stödja något parti alls, eller att LO ska stödja fler partier än S.
Intressant. Börjar genast spåna på artikelidéer till Frihet. Hör av er fina läsare, om ni har idéer, insändare på temat, eller vad som helst.
Becky
Jag är lite efter, jag vet. Men om du är ännu senare än mig och inte har läst det här och det här än – gör det. 133 MILJARDER skattekronor om året betalas aldrig in till staten av fuskande företagare. 193 miljoner om året får Försäkringskassan begära tillbaka från personer som bedöms ha fuskat till sig ersättningar.
Men vad har debatten handlat om? Latmaskar som stannar hemma trots att de är friska nog att gå till jobbet. Bidragsfiffel. Medan det har varit märkligt tyst om skattefuskande "entreprenörer".
Becky
Har gått och kollat på Himlen är oskyldigt blå på bio. Se den, den var bra! Bill Skarsgård, kom igen och tacka ja till en intervju med oss nu' rå.
Becky
Fem döda i protester i Västsahara
Aftonbladet granskar Bonnierkoncernen
Tusentals på flykt från Burma på grund av oroligheter efter valet
Becky
Dammet från mellanårsvalinfernot börjar så sakteliga lägga sig. Nu ska syndabocken utses. I går och i dag har flera ledande demokrater gått ut och pekat skuldfingret mot Nancy Pelosi, avgående talman i representanthuset. En av dem är Jason Altmire, demokrat från Pennsylvania, som ser valet som att väljarna vill ha förändring och därmed förändring i ledarskap.
Är det bara jag som tycker att det är lika delar märkligt som symptomatiskt att det är en kvinna i en ledande position som får ta smällen för att ett parti kollektivt torskat ett val? Dessutom ett år när faktorer som en svag ekonomi och hög arbetslöshet överskuggar allt annat. I konsekvensens namn borde Altmire med flera rimligen resa samma krav gentemot Harry Reid, majoritetsledare för Demokraternas krympande grupp i senaten. Reid är både djupt impopulär och har av flera kritiserats för att sakna fingertoppskänsla och finess när det gäller att få igenom viktig lagstiftning.
Men i grunden handlar det förstås inte om ledarskapet i sig. Det handlar å ena sidan om politikens innehåll och genomförande. Å andra sidan om bilden av den förda politiken och dess påverkan för vanliga amerikaner. I stället för att svära sig själva fria från skuld och anklaga kompetenta personer för valförlusten är det hög tid för folkvalda demokrater att reflektera över vilka frågor partiet bör driva de nästkommande åren.
Personligen tycker jag att Pelosi inte bara är en kompetent ledare utan därtill en fullständigt enastående idépolitiker, som lyckas kombinera principfasthet med förmågan att finna kompromisser i kniviga situationer. Realistisk utan att ge avkall på ideologi. Av samma anledningar hoppades jag i hemlighet på Obama-Pelosi som team inför valet 2008.
Daniel
Olga. Bild: SVT
”Jag ska ha ett civiliserat jobb, inte ligga på knäna och skura.”
Så säger Olga Isabelle Saulidotter, 18 år, som är med i dokusåpan ”Ung och bortskämd” som hade premiär i SVT i går. För att i nästa ögonblick säga:
”Jag ska tjäna så mycket pengar så jag kan ha hushållerska.”
Aha. Det indiska kastsystemet i västerländsk version. Vissa människor är födda till att utföra vissa sysslor, som samtidigt inte duger åt andra. Fräscht.
Men det är åtminstone sällan någon i Sverige uttrycker kastsystemet så öppet som Olga. Fortfarande är det lite tabu här. I många andra länder skäms man inte. Som i Frankrike.
Jag minns med fasa familjen jag kom till som 19-årig au-pair. De bodde i ett mindre slott i Paris rikaste förort Saint-Germain-en-Laye. Staket, grind med portkod, larm. En trädgårdsmästare och en hushållerska från Filippinerna. Och så jag då, barnflickan från Sverige. Åtminstone lite högre i rang än filippinerna. Jag fick bo i huset. Men inte i någon av de vanliga våningarna med resten av familjen, utan i ett rum i källaren/garaget. Med omålade väggar och spindlar i hörnen.
Föräldrarna gick till sina toppjobb vid femtiden på morgonen, när de inte var borta på businessresor i flera dagar. När jag klev upp vid sju med barnen var föräldrarna alltid väck. Jag åt frukost med ungarna, såg till att de borstade tänderna och klädde på sig, gick med dem till (privat)skolan. Sen gick jag själv på mina franskaföreläsningar. I slutet av dagen hämtade jag barnen i skolan. Vi gick hem, jag gjorde middag, läste läxor med de två syskonen, tog med dem på deras aktiviteter. Pianolektioner och fäktning. Aktiviteterna var inte barnens egna val, needless to say.
Sen såg jag till att ungarna badade och kom i säng. Läste sagor. På kvällen vid elvatiden kom föräldrarna. Då sov barnen sedan länge. Föräldrarna träffade bara sina barn på helgerna. Då skulle deras pianofärdigheter gärna visas upp för bekanta. En parodi på överklassen.
Och jag fick, förutom mat och husrum (i källaren) motsvarande 3000 kronor i månaden för mitt heltidsjobb. Ibland blev det mer än heltid. Helgerna skulle vara fria, men familjen förbehöll sig rätten att utan varsel säga åt mig att jag skulle sitta barnvakt då.
Föräldrarna i familjen tyckte själva att 3000 kronor var bra betalt för mina tjänster.
Jag stod ut. Tills mina egna föräldrar kom på besök. De bodde på hotell inne i centrala Paris, men ville förstås komma och se hur jag bodde hos min värdfamilj. Det sa mamman i familjen bestämt nej till.
Jag jobbar och har inte tid att vara här och möta dina föräldrar, sa hon.
Om jag tar emot dem själv då, föreslog jag.
De kan stjäla något, sa hon.
Fyra ord som sa så jävla mycket om den franska överklasskärringen.
Vad skulle du tycka om du skickade iväg din dotter som au-pair, och hennes värdfamilj sa så om dig. Att du kunde stjäla. Så skrek jag.
Jag skulle aldrig skicka iväg min dotter som au-pair, svarade hon.
Slam. Jag fick veta min plats. De hade inget emot att själva vara helt beroende av en barnflicka. Jag var mer morsa åt ungarna än vad överklasskärringen någonsin var. Men de kunde aldrig tänka sig att någon ur deras klan själv skulle behöva jobba som au-pair. Det var inte Pointeaus givna plats i universum, om man så säger.
Kort därefter fick jag ett annat jobb. Flyttade in hos en fransk kille jag hade träffat. Sa upp mig. Vilken lättnad. Jag var fri från barnflickans livegenskap, jobb och boende i ett.
Och när jag lämnade semislottet i Saint-Germain-en-Laye rev jag sönder alla lakan i min säng. Jag rev dem i strimlor. Sen täckte jag det prydligt med överkastet så att inget skulle synas. Au revoir.
Becky
Nu har vi skickat ett nytt, snyggt nummer till tryck. Bra jobbat Daniel och Ylva!
Becky
"När man är 20 år vet man ju allt. Man kalasar och festar och är ung student. Man sitter många långa timmar på kaféer och diskuterar hur livet är, man reser i Afrika..."
Så säger Cecilia Malmström, folkpartist och Sveriges EU-kommissionär, i en intervju med gårdagens DN Söndag. Hm.
Cecilia, alla 20-åringar har nog inte tid eller råd att kalasa och fika hela dagarna. Alla har definitivt inte råd med Afrikaresor. Och enligt Statistiska centralbyrån har 38 procent av svenskarna under 64 år en eftergymnasial utbildning. Att alla 20-åringar pluggar stämmer sisådär.
Becky
PS. Folkpartiet och Miljöpartiet har högst andel högskoleutbildade väljare av alla svenska riksdagspartier, och lägst andel väljare som saknar gymnasiekompetens. Jag har hört folk säga att det är smartare människor som röstar på FP. Jag tycker snarare att det är människor utan koll på verkligheten som röstar på FP. Jag gillar inte partier för högutbildade (inte partier för lågutbildade, eller rika, eller fattiga, eller svenskar heller för den delen). Jag gillar partier som kan bjuda in alla.
Så här såg det nyligen ut den amerikanska delstaten Georgia. Något för klimatskeptiker att notera.
Daniel
Fransk finess i tidningskiosken
En talkshow-värdinna i Afghanistan som riskerar livet genom att ta upp ämnen som skilsmässa och våldtäkt. En förening för indiankvinnor i Amazonas som kämpar mot de stora läkemedelsbolagen som vill ta patent på växter i regnskogen. Den nya lagen i Tanzania som ger tonårstjejer som har fött barn rätt att kräva att de ska få komma tillbaka till skolan och avsluta sina studier. En pacifistisk Viktväktarförening som samlar både palestinska och israeliska kvinnor. Den franska slöjdebatten. Sångerskan Barbara Hendricks om sin kamp för svarta kvinnors rättigheter. Brudnappning, hedersmord och politiker som uppmuntrar män att ha flera fruar i Tjetjenien. Situationen för föräldralösa flickor på Madagaskar. Facklig kamp för att slippa arbeta på söndagar i Frankrike.
Det är bara några av ämnena som ryms i oktobernumret av Marie Claire (har inte lagt mina små fingrar på novembernumret än). Så bra! När det gäller franska tidningar går det ingen nöd på mig (har läst franska på högstadiet och gymnasiet, och bott ett år i Paris för plugg/jobb). Marie Claire är något så ovanligt som en tjejtidning som inte har några "så här ska du banta och plastikoperera dig"-artiklar, men däremot massor med samhällsfrågor ur ett feministiskt perspektiv, blandat med mode och skönhet. Men det är mode och skönhet som är roligt och inspirerande, i stället för kallt och hårt och "du duger inte som du är". MC är en av mina absoluta favorittidningar.
Det senaste numret väcker också en rejäl amningsdebatt - i Frankrike är det inte alls lika vanligt som i Sverige att kvinnor ammar. Trots att det har blivit mycket vanligare att amma i Frankrike på senare år, är det fortfarande "bara" 66 procent av fransyskorna som ammar, jämfört med 92 procent av svenskorna (Marie Claires siffror). Varför? För att pengakåta bolag har lyckats marknadsföra mjölkersättning mycket framgångsrikt i Frankrike. Trots att det är dyrt jämfört med bröstmjölk som är gratis. Trots att det är en miljöbov som kräver en massa förpackningar och transporter till och från butik, jämfört med bröstmjölk som naturen snillrikt har förpackat. Och trots att studier visar att amning generellt sett ger friskare barn, som är bättre skyddade mot olika sorters infektioner jämfört med barn som får mjölkersättning, skriver Marie Claire.
Men de dissar inte bara kommersialiseringen av föräldraskapet. De slår ett slag för rätten att amma offentligt också! Och så påpekar de klassorättvisorna kring amning - 70 procent av de kvinnliga cheferna som har barn ammar, jämfört med 52 procent av arbetarkvinnorna med barn (siffrorna gäller Frankrike). Det är en stor skillnad, som forskarna tror beror på att kvinnor i akademiker- eller tjänstemannayrken dels har större frihet i sin arbetssituation, och dels har tillgång till mer information om forskning kring amningens fördelar.
Sen. Jag vet att allt som har med föräldraskap att göra är superkänsligt. Så det här är ingen diss av dem som inte kan eller vill amma. Jag har full förståelse för det. Det handlar i stället om att de som kan och vill amma, inte ska luras till att köpa mjölkersättning i stället av snikna mjölkersättningstillverkare med överdimensionerade reklambudgetar. Marie Claire vill förstås inte heller ge kvinnor skuldkänslor. Så naturligtvis har de ett till reportage i anslutning till amningsrepet- om pressen på att vara "den perfekta mamman" och mobbningen av kvinnor som inte får amningen att fungera. Det är så fruktansvärt bra!
Önskar att alla kunde läsa MC. Ska börja fnula på en affärsplan för att starta upp en svensk version...
Becky
Inga tips på bra spanska tidningar som finns att köpa i Sverige. Glodde i stället på Simpsons dubbat till spanska i går kväll. Homer har sjuk basröst. Hehe.
Becky
Om man vill läsa en tidning på spanska som inte handlar om tjurfäktarnas amorösa eskapader eller om baronessor med arton pudlar, var köper man den? Tips?
Jag brukar läsa utländska tidningar för att inte glömma bort mina språk. Men när det gäller spanska (har läst spanska på gymnasiet och bott i Spanien i två omgångar, Barcelona och Valencia, för jobb/plugg) så hittar jag bara skvallertidningen Hola och en spansk version av Vanity Fair i tidningsbutikerna.
Köpte Vanity Fair sist men vill mest kräkas på den. De ställer frågor som "Vilka är dina favoritlakan?" och folk svarar på fullaste allvar saker som "Åh, linne från Ralph Lauren Home är ett måste" och så vidare. I det senaste numret har de ett idolporträtt på 16 (!) sidor om baronessan Carmen "Tita" Thyssen, som bjuder på ett hemma hos-reportage på ett av sina fyra gods runt om i världen, med lydigt tjänstefolk som Fátima som är "jättesmal och går nervöst", fem trädgårdar, en jättelik konstsamling, en ännu större garderob och skosamling, en skock småhundar, åtta pooler, en hudterapeut som kommer på beställning, och två tvillingdöttrar som hon har fått genom en surrogatmamma. Eller "vientre de alquiler", "mage att hyra" som det heter på spanska.
Börjar hulka.
Sen ska reportern få baronessan att framstå som någon som gör en insats för samhället också. "Du är alltid upptagen av någon kamp. Ofta en ekologisk kamp, som att hålla fast vid träden utanför Pradomuséet, eller mata svanar i Lugano (stad i Schweiz där baronessan har ett av sina hus)", säger reportern, fritt översatt.
Kräks lite i munnen.
"Att samla på konst är en stor uppoffring som du gör för att konstnärer ska få uppmärksamhet", säger baronessan nobelt apropå en annan av sina "kamper".
Kaskadspyr.
Alltså det bor ju så många spansktalande i Sverige. Varför är det här det enda tidningsutbudet jag hittar? Dyrt är det också. Kom gärna med tips!
Becky
Sugen på att följa valutgången i natt men saknar CNN eller någon annan internationell kanal hemma? Oroa dig inte. På Election Center kan du följa varje lopp, sekund för sekund, och se om Republikanerna lyckas knipa bägge kamrarna i kongressen eller inte. I morgon vet vi.
Daniel
Så står det klart. Brasilien får sin första kvinnliga president i Dilma Rouseff, som därmed efterträder rekordpopuläre Luiz Inacio Lula da Silva på posten. Rouseff besegrade motståndaren, José Serra, med siffrorna 55 mot 44 procent. I sitt segertal betonade hon att regeringens främsta prioritet de närmaste åren kommer vara att fortsätta bekämpa den extrema fattigdomen och bygga ut landets utbildningssystem. Reformvågen fortsätter.
Daniel
© 2008-2013 Tidningen Frihet. Citera gärna men ange källan. Producerad av Ropson AB