"Offer för världens hårdaste sjukregler." Tack, LO-tidningen.
Becky
Han heter, passande nog, Hannibal. Den festglade sonen till Libyens diktator Khaddafi. Läs den här intressanta ledaren om honom.
Revolterna i Libyen, Tunisien och Egypten har nu också inspirerat oppositionen i Zimbabwe. Men Mugabe slår ner på upprorsmakare.
Sen är väl frågan många ställer sig i dag: Vad skulle Olof Palme ha sagt om händelserna i världen om han hade levt? 25 år efter mordet, Frihet minns statsministern med hjälp av Göran Greiders nya bok.
På tal om svunna tider. Jag har lovat att tipsa om sajten "Minnen från FNL-rörelsen", ni som var med då det begav sig kan skicka in era egna minnen för bevarande. Smart.
Och sist, apropå helgens snackis Melodifestivalen: Jag behöver aldrig mer gå på krogen. I alla fall inte om substitutet är att vara hemma och kolla på schlagerspektaklet ackompanjerat av sambo-Samuels glödande recensioner av deltagarnas styling. Vem hade kunnat ana att denne jättebjässe från djupet av de norrländska skogarna skulle hysa en sådan passion för paljetter, tandblekning och lackstövlar?
I kväll ser jag fram emot betyg på blåsorna på Oscarsgalan av modeoraklet från Vänjaurträsk.
Becky
En mycket tänkvärd text av Daniel Suhonen, redaktör för Frihets systertidning Tvärdrag, i Aftonbladet i dag.
Ska nu sluta blogga små snuttar och ta itu med det jag borde göra på jobbet i stället.
Becky
En liten notis som återfinns i flera medier i dag. En liten notis om något helt obeskrivligt.
Becky
Åh! Lykke Li! Aktuell med nya fina plattan "Wounded rhymes" och så har du inte tid för en intervju med Frihet. Why?
Becky
I dag är det parlamentsval i Irland. Dagens arena har en läsvärd text om det säregna valsystemet på den gröna ön.
Becky
14 kvinnor har räddats från en surrogatmammaförmedling som höll dem inspärrade i två hus i Bangkok i Thailand. Flera av kvinnorna var gravida, barnen skulle säljas till barnlösa par. Vissa av kvinnorna hade blivit inseminerade och vissa av kvinnorna ska ha blivit gravida genom våldtäkt, rapporterar nyhetsbyrån AFP.
Becky
Bläddrar igenom nya numret av Liberal Debatt, med skoltema. Gör det du också! Välskrivna, resonerande texter – och kom ihåg, man behöver inte hålla med om allt man läser. Hihi.
Men reportaget om friskolor som jag kan utlova i nästa nummer av Frihet är ännu bättre. Så det så.
Becky
Publicerad 2011-02-24 1 kommentar
De fruktansvärda attackerna på demonstranter i Libyen är med rätta i omvärldens fokus just nu.
Men det pyr också i Marocko. Det marockanska bloggkollektivet Mamfakinch har skapat en karta där läsaren kan klicka på olika orter där protester har hållits, och kolla på videoklipp från demonstrationerna.
Den marockanska regimen tycks vara livrädd att upprorsandan ska nå Västsahara, som Marocko ockuperar. Den spanska nyhetsbyrån Europa Press rapporterar att marockansk militär patrullerar gatorna i Västsaharas huvudstad El Alaiún, och att befolkningen håller sig inomhus.
Becky
Becky
Disclaimer: Gossebarnet är en idiot därför att.
I den rika floran av flippade diktatorer måste Libyens Muammar al-Gaddafi ändå kamma hem någon sorts förstaplats. Samtidigt som stora delar av huvudstaden stod i brand av upplopp och protester deklarerade al-Gaddafi i går att han hellre dör som martyr än lämnar över makten. Vi snackar alltså om en snubbe som klamrat sig fast vid presidentposten sedan 1969 och använt Libyens rika naturresurser och industrier som sitt personliga nöjesfält.
Här är delar av gårdagens tal:
Daniel
There's something fishy about Gustav
Nya numret av Camino handlar mycket om fisk. Utfiskning av haven, rödlistade arter, fiskodling – är det verkligen lösningen?
Om man bortser från de obscent photoshoppade bilderna på Gustav Fridolin så är det en bra tidning. Läsvärd.
Mer fisk: Stöd kampanjen "Fish elsewhere" mot EU:s fiske i det ockuperade Västsaharas vatten.
Becky
Är han empatistörd eller? Carl Bildt: "Det handlar inte om att stödja den ena eller den andra."
Han pratar alltså om Libyen där den ena sidan, regeringsstyrkorna, har gjort sig skyldiga till regelrätta massakrer på den andra sidan, demonstrerande medborgare.
Becky
Är allmänt grinig så passa er. Ännu en sak jag irriterar mig på i dag. Elisabet Höglund!
Vad menar hon med: "När kollektivanslutningen upphörde fick LO-medlemmarna fortsätta att via sin medlemsavgift till facket betala pengar till ett parti som många inte ens röstade på, och som ännu färre röstar på i dag." Och vad menar läsarna som kommenterar på ett ännu grövre vis och skriver saker som: " En fackförening som tar medlemmarnas pengar och (utan att fråga) ger till ETT enda parti är odemokratiskt, ohederligt, omoraliskt och så nära korruption man kan komma."
Alltså. På varenda jäkla LO-kongress debatterar ombuden, som deomkratiskt har valts till ombud av samtliga LO-medlemmar, om stödet från LO till S ska bestå. Hittills har sidan som vill att stödet ska bestå alltid vunnit omröstningarna på kongresserna. Det är medlemmarnas beslut, det är inte LO:s ledning som gör något utan att fråga medlemmarna.
Becky
Ingen har väl missat att SSU:aren Ellinor värvade Alex Schulman till sossarna på Facebook? Nu bloggar han om det.
Men som jag stör mig på den här bloggläsarkommentaren: "Borde du inte i stället gå med i ett parti som har lite framgång?"
What the fuck, man sympatiserar väl med det parti som man tycker har den bästa ideologin, inte det som har de högsta opinionssiffrorna just nu? Hela idén med partier är väl borta om man bara ... ska rösta som de flesta andra?
Jag tycker det är ett helt galet sätt att resonera, men jag har märkt att fenomenet med medgångssupportrar är ganska vanligt i politiken. Bevare oss väl. Jag har tusen gånger mer respekt för en glödande moderat än någon som är liksom så där: "Ja, men typ alltså, grannarna röstar ju så, så då gör jag det också...".
Någonstans känner jag också att det har blivit vanligare med politiska medgångssupportrar. Eller har jag fel?
Becky
Sedan ett par veckor tillbaka har den republikanske guvernören i Wisconsin, Scott Walker ställt delstatens framtid mot fackens inflytande. Enligt honom beror Wisconsins skenande budgetunderskott på att delstatens har för stor makt över arbetstider, löner och villkor. I går lämnade 14 demokratiska senatorer delstaten i protest mot en omröstning som i praktiken skulle avskaffa fackens kollektivavtal i Wisconsin.Wisconsin är en av få delstater i USA som har kollektivavtal liknande de svenska.
Guvernören har vid flera tillfällen hotat med att sätta in nationalgardet om oppositionen inte går med på nedskärningar och begränsade rättigheter. På fullaste allvar. Scott Walker försöker ivrigt framställa debaclet som att Demokraterna är oansvariga och äventyrar delstatens framtid, medan hans parti "vänder på alla stenar" för att hitta konkreta lösningar. Trots att Demokraterna sedan tidigare gått med på en serie av nedskärningar för att balansera delstatens skakiga budget.
I själva verket handlar det varken om att facken har för mycket makt eller att Demokraterna cyniskt placerar egenintresse framför delstatens överlevnad. Scott Walker och Republikanerna ser snarare sin chans att använda budgetdebaten för att ta spjärn mot fackförbundens historiskt starka band till befolkningen i Wisconsin. Walker räknade sannolikt med att en gång för alla knäcka det starka servicefacket för att garantera en era av republikansk dominans. Men så blev det inte. I stället har delstaten börjat koka av missnöje mot den sittande guvernören, med massiva protester runt delstatsparlamentet i staden Madison.
Händelserna i Wisconsin har fått fackföreningar runt om i USA att själva kräva förbättrade villkor och höjda löner. Nu senast i delstaten West Virginia, där offentliganställdas fackförbund demonstrerade i solidaritet med facket i Wisconsin. Walkers korståg mot fackliga rättigheter kan därmed, ironiskt nog, innebära att oppositionen stärker sin position i delstaten. Liksom i USA i stort.
Daniel
Till vänster: Trummisen i The Playtones? Till höger: Politikern Mikael Damberg på visit i dansbandsvärlden?
En liten fundering. Hur kan Mikael Damberg hinna med att kandidera till posten som ny S-partiledare, och samtidigt spela trummor i helgens Melodifestivalvinnare The Playtones? För det var väl Damberg jag såg där bakom cymbalen?
Becky
Svensk med svansen mellan benen
Svenska vapen har sålts till regimerna i Bahrain, Egypten och Tunisien som på olika sätt har försökt slå ner folkliga protester den senaste tiden. Nu har demonstrationer tilltagit i styrka även i Libyen, där de blodigaste sammandrabbningarna hittills under vinterns våg av uppror i arabvärlden har ägt rum. Och visst har den svenska regeringen haft fingrarna i denna syltburk också, genom försöken att sälja övervakningsutrustning till den libyska diktaturen.
Jag känner mig allt mer skamsen över att vara svensk these days.
Något jag åtminstone har känt mig belåten över har varit de relativt trygga villkoren för de som arbetar i Sverige. Men det är också på väg att ändras. Papperslösa som arbetar under rena slavvillkoren, migrantarbetare som får lägre löner än sina svenska kollegor, och så det som "Dokument inifrån" porträtterade i går. Ungdomar som får jobba tio, tolv timmar om dagen som försäljare av teleabonnemang åt The Phone House, för en lön de knappt kan leva på. Dessutom utsätts ungdomarna för rena trakasserier på arbetet.
Titta på programmet här. LO – dags att vakna!
Becky
Måste älska alla original på arbetsplatsen. En av de skönaste karaktärerna här är den benhårda semmelfantasten Kristofer. Vegan-Kristofer. Som lugnt sitter och slevar i sig en soja-chokladpudding på trefikat.
Mattias: – Det där ser ut som något som min hund har lämnat efter sig.
Kristofer: – Ja, men det är inga mjölkprodukter i det här.
Jag: – Men du äter ju semlor varje dag morgon och kväll vecka ut och vecka in med vanlig grädde i?
Kristofer: – Jo, alltså, med semlor gör jag ju ett undantag.
Becky
Världsnaturfonden WWF har inlett en grymt ambitiös kampanj, "Save as WWF", som går ut på att folk ska skriva ut färre dokument på papper. Genom det nya filformatet med ändelsen .wwf är tanken att det ska gå att läsa dokument i vilken pdf-läsare som helst, men att filen ska vara låst för utskrift. Världsnaturfonden har tagit fram en speciell mjukvara som möjliggör exportering till .wwf och organisationen hoppas nu att initiativet ska sprida sig. Kul grej.
Daniel
På tal om det lååånga blogginlägget jag skrev häromdagen om journalisters tuffa arbetsvillkor. I kulturbilagan i dagens DN finns en jättebra text av Tove Leffler om frilansjournalister som hon kallar "kulturens proletariat". Tyvärr finns inte texten på nätet, men löp och köp tidningen.
I DN:s ekonomibilaga i dag finns också en läsvärd nyhet. SBAB och Skandiabanken lockar kunder med lägre ränta om de tar större lån. Det låter som om bankcheferna borde kolla in dokumentären "The Inside Job" som Daniel recenserar så fint här på Frihets webb i dag. Filmen handlar om finanskrisen, hur människor lurats att skuldsätta sig över öronen av giriga banker. Jag håller dessutom precis på att läsa klart "Dansen kring guldkalven" som handlar om it-bubblan, en bok jag varmt kan rekommendera.
Dagens arena har också en bra text i dag om matpriserna, sen är ju den här nyheten om ett förslag om att legalisera mord på abortläkare i South Dakota i USA bara för sjuk.
Becky
Har inte hunnit läsa senaste numret av Filter förrän nu. Åh så bra det var, läs det! Spännande reportage om köttindustrin bland annat.
Becky
Nya Frihetskolan handlar om medier och medierätt. Det tycker jag är särskilt aktuella ämnen av tre skäl.
1. Alla debatter kring ansvarigt utgivarskap och yttrandefrihet som har rasat kring Wikileaks.
2. Debatten om förslaget att slå ihop YGL, yttrandefrihetsgrundlagen, och TF, tryckfrihetsförordningen, till en lag.
3. Striderna som har varit om meddelarskydd för personal i privata välfärdsföretag.
Tyvärr upplever jag att kunskapen är ganska låg om grundläggande medborgerliga rättigheter som yttrandefrihet, offentlighetsprincip och meddelarskydd. Även på sina håll inom SSU. Framförallt har jag blivit förvånad över hur många SSU:are som inte har en aning om hur journalister arbetar och hur medier fungerar. Inte för att SSU:arna är det minsta dumma, men någonstans måste de här frågorna ha tappats bort i skolan och på SSU-kurserna. Därför försöker Frihet fylla i luckorna.
En vanlig kommentar i sossesvängen är att det finns en medial konspiration mot partiet och att alla journalister särskilt är ute efter att sätta dit Socialdemokraterna.
Det är förvisso sant att en stor majoritet av dagstidningarna i Sverige är borgerligt ägda och har borgerliga ledarsidor. Men det är inte sant att en tidning med en borgerlig ledarsida även automatiskt har en högervinkling på nyhetsmaterialet inne i tidningen. Det ska i stället vara neutralt och avskiljt från ledarsidorna. Dock är det inte alltid så – tyvärr. Det är viktigt att vara uppmärksam på när tidningar bryter mot de pressetiska reglerna, som säger att nyhetsmaterialet ska vara korrekt och allsidigt, och att faktaredovisning och åsiktsmaterial tydligt ska skiljas åt. Och studier visar ju att Alliansen gynnades av mediebevakningen såväl i valet 2006 som i höstas.
Men detta betyder ändå inte att det finns en gigantisk partipolitisk mediekonspiration som ligger bakom. De positiva skriverierna om Alliansen beror i stället på svårförklarliga saker som medielogik. När Alliansen gick till val 2006 stod de för något nytt, och är det något medierna gillar är det nyheter. Äldre studier visar också att Socialdemokraterna har gynnats av mediebevakningen i tidigare val.
Dessutom består inte Sveriges medier bara av privatägda tidningar. De statliga giganterna SVT och SR finns ju också, som ska stå fria från politiska intressen.
Att höra socialdemokrater och SSU:are stå och säga att allt bara är borgerliga mediers fel när partiet har katastrofala röstsiffror och ter sig som en strandad val är så fruktansvärt pinsamt. Arrogant och utan självinsikt.
En annan kommentar jag har hört flera gånger är att journalister är idioter som skriver fjanterier om kändisar i stället för att rapportera om viktiga frågor. Och skriver de någon gång om något viktigt, som politik som tydligen alltid är viktigast av allt, så är journalistidioterna aldrig insatta eller pålästa.
Lustigt att höra SSU:are som är fackliga kämpar och snackar om att man ska vara en stolt arbetare och yada yada stå och döma ut en hel yrkesgrupp samtidigt. Lustigt att höra SSU:are som tar strid för trygga anställningar när det gäller andra yrkesgrupper, men inte har den minsta förståelse för många journalisters oerhört pressade arbetssituation.
För så här är det. Mediebranschen är en av branscherna med allra högst arbetslöshet. För många journalister är det inte direkt att välja och vraka mellan jobben som gäller. Jag vet många journalister med brinnande samhällsintresse som inte har lyckats få jobb där de får utlopp för det. De kanske hamnar vid ett skrivbord där de sitter och hamrar ner texter om att Paris Hilton har gått troslös på fest – utan att det är deras högsta dröm precis. Man ska inte vara så snabb på att döma. Dessutom vill jag se att alla som gnäller på skvallerjournalistikens utbredning verkligen plockar åt sig Fokus eller Newsweek i stället för Klick när de står i snabbköpskassan på fredagkvällen. Annars ska de banne mig inte klaga.
Och villkoren för de journalister som lyckas få ett jobb där de får skriva om samhälle och politik ska vi inte tala om. Projektanställningar, SMS-jobb, eviga vikariat. Aldrig fast anställning. Med den höga arbetslösheten och konkurrensen som råder om jobben, är det verkligen arbetsgivarnas marknad. Trygghet my ass. Ena dagen kan reportern bli inringd till tidningen på morgonkvisten, och ivägskickad till tingsrätten för att bevaka en rättegång om, säg, skattebrott. Nästa gång telefonen piper och ett SMS-vikariat erbjuds kan det bära av till ett jaktlag för att rapportera om älgjakten. Och nästa gång kanske det är destination kommunhuset och en artikel om ett beslut om stadsplaneringen som gäller. När man jobbar under sådana villkor kan en snabb googling om ämnet man ska skriva om vara den enda förberedelse man hinner med inför en intervju – i bästa fall. Tacka fan för att reportrar inte är insatta i allt alltid.
Det allra sorgligaste är reportrar som tvingas göra våld på sina egna åsikter och rapportera om något med en vinkling som de inte tycker håller. För att chefen säger att det ska vara så. Och i det underläge som en SMS-anställd reporter befinner sig i är det väldigt svårt att säga ifrån.
Tänk på det SSU:are som är snabba med att peka på en byline i tidningen och skrika ”Vad är det för skit han/hon har skrivit”. Reportern som har skrivit kanske själv tycker att det är skit, rent av. En enskild reporter kan ha ganska liten makt, som jag försökte få med i Frihetskolan.
Och så har vi den sista åsikten om journalistik som jag har stött på i SSU-sammanhang som retar mig. Läs läsarkommentaren till den här Frihetartikeln. Andra, liknande kommentarer kommer från andra håll ibland. Om att frilansare som någon gång har skrivit i en tidning med en viss politisk färg måste tillhöra den politiska åskådningen själva. I detta fall handlar det om varför en frilansare som har publicerats i DN får vara med i Frihet.
Jag säger det igen – bara för att en journalist har levererat nyhetsmaterial till DN, måste han eller hon inte hålla med om vad de på ledarsidorna tycker. Jag själv har till exempel jobbat som nyhetsreporter på Sundsvalls tidning tidigare. ST är en liberal tidning. Är jag det? Nej. Men jag jobbade ju inte heller på ledarsidorna. Det är en viktig distinktion. Sen säger vissa: ”Jo men hur kunde du ta jobb ändå hos en arbetsgivare som är liberal, hujedanemej!”. För det första har man, som sagt, sällan att välja och vraka mellan arbetsgivarna som journalist. Och ingen skulle väl säga samma sak till exempelvis en Volvoarbetare: ”Hur kan du jobba åt ett kapitalistiskt bolag, herreminje!”. För det andra så tycker jag att ST var en väldigt bra arbetsgivare och jag kände inte att den liberala ledarsidan påverkade mitt arbete på nyhetssidorna det allra minsta.
I nämnda läsarkommentar finns dessutom inte bara påfundet att skribenter skulle få genomgå någon slags kontroll av alla tidigare uppdragsgivare innan de fick medverka i Frihet. Här finns också idén om att alla som medverkar bör genomgå någon slags åsiktskontroll först. Bara ”rätt” åsikter ska få tryckas och den som tycker ”fel” har tydligen inte i förbundet att göra utan ska uteslutas.
För mig är det en otroligt obehaglig tankegång. Dessutom är det i stort sett praktiskt omöjligt att staka ut vad en socialdemokratisk renlärig linje är i många frågor. Inom SSU och mammapartiet finns en vildvuxen fauna av olika åsikter. Det är ju det som driver rörelsen framåt, debatter och diskussioner på möten och kongresser.
På Frihet vill vi att olika åsikter inom SSU och S ska få komma till tals. Vi har till exempel inslaget ”Å andra sidan” i varje nummer, då två SSU:are som tycker olika debatterar mot varandra i en fråga. Vi tar dessutom upp åsikter som kommer utifrån socialdemokratin. Vi har inslaget Skiljelinjen, där SSU:s ordförande får debattera mot MUF:s ordförande. Och vi tar in gästkrönikörer, som inte kommer från arbetarrörelsen, som skriver om olika ämnen ifrån vitt skiljda ståndpunkter, just för att väcka debatt.
Att olika åsikter ska få komma till tals är en vital del av Frihet och av lagstiftningen kring medier.
Becky
Ett land där det är fullständigt omöjligt att höja skatten. Ens lite. En opposition som gör allt för att fälla både politiska initiativ och regeringen som helhet. Ett demokratiskt parti som är splittrat mellan konservativa och mer progressiva grupperingar. Mitt i allt en president som gör sitt bästa för att navigera i ett förnyat politiskt landskap. I den senaste budgeten försöker Barack Obama apellera till de delar av den amerikanska befolkningen som, med all rätt, oroar sig för ett alltmer svällande överskott. Samtidigt väljer administrationen att skära ned på delar av de offentliga utgifter för att "balansera underskottet" och spara pengar. Som om det skulle räcka.
Lyckligtvis är ambitionerna större än plus och minus. Regeringen väljer också att genomföra omfattande investeringar inom forskning, ny energi och ett vassar utbildningsväsende. Redan förra året inleddes projektet "Race to the top" inom skolan, där skolor med engagerade lärare och förbättrade resultat får en större andel av budgetkakan. Nu är tanken att införa det som en nationell mall för alla skolor och därmed en del av Obamas utbildningspolitik. På så sätt är förhoppningen att förmå knyta ihop förbättrad utbildning och ökad kompetens på arbetsmarknaden med en långsiktigt mer hållbar tillväxt.
I grunden försöker administrationen åstadkomma tre mål: balanserad budget, finansierad sjukvårdsreform och minskad arbetslöshet. Om Obama lyckas eller inte kan mycket väl avgöra hans chanser att bli omvald i november nästa år.
Daniel
Nu är ett nytt nummer av Frihet ute. Det blev jättefint tycker jag. Bra jobbat Daniel och Anna-Maria, är extra impad av att Anna-Maria layoutade sitt allra första nummer av Frihet på typ nolltid och så blev det så snyggt.
Det enda jag grämer mig över är att vi inte hann skriva mycket om revolterna i arabvärlden i detta nummer. Frihet har en lång pressläggning och när vi skickade detta nummer till tryck hade det bara börjat bubbla i Nordafrika. Men jag lovar alla läsare att vi ska bjuda på ett riktigt maffigt och djuplodande reportage om de unga revolutionärerna i arabvärlden i nästa nummer.
Becky
Förra veckan var det en väldig uppståndelse här i Svealand kring Uppdrag granskning som handlade om svenskar som tar jobb i Norge som norrmännen inte vill ha. Som att skala bananer, till exempel.
Nu skriver Expressen om svenskor som jobbar som barnflickor i Norge för 25 kronor i timmen. Jämmer och elände. "Fram till i dag trodde vi att detta kunde röra sig om filippiner, men nu gäller det också svensk ungdom", säger Knut Bodding, avdelningschef vid norska LO.
Just det ja. Så länge det rörde filippiner var det okej, men när det uppdagas att blonda svenskar jobbar för rena slavlöner är det skandal, eller?
Det har i alla fall känts så vid de fikabord jag har suttit vid i veckan. Mycket Norgehat. "Inte nog med att de ska ta alla skidmedaljer. De utnyttjar svenska ungdomar som får göra skitgörat som de norska ungdomarna är för lata för att göra!". Och så vidare.
Men hur beter då vi svenskar oss gentemot människor från fattigare länder? Vilka jobb och arbetsvillkor har polska, estniska och, tja, filippinska gästarbetare här i Sverige? För att inte tala om papperslösa arbetare av alla möjliga nationaliteter här i Sverige.
Om vi skulle kunna sluta vara så självgoda och självcentrerade en stund.
I övrigt tycker jag att den bästa rubriken i dagens Expressen är "Kim Kardashians galakaos: Rumpan var för stor".
Becky
Socialdemokraternas kriskommission som bildades efter katastrofvalet i höstas med uppgift att se över partiets politik och organisation har nu släppt sin rapport. Mycket snabba tankar:
- Kriskommissionen tycker att en politik för full sysselsättning måste vara Socialdemokraternas paradgren. Så klart. Men minst lika viktigt är att full sysselsättning skapas genom en grön omställning av samhället vilket ger nya, klimatsmarta jobb.
–Kriskommisionen riktar också skarp kritik mot en sluten partiorganisation. Helt rätt. Socialdemokraterna behöver bli mer öppna och ödmjuka. Lyssna, inte bara peka med hela handen.
– Högre skatter, mer välfärd. Word. Och ett modigt påstående i dagens debattklimat. Men ändå – kanske inte. Gluttar på kriskommissionens rapport samtidigt som jag läser reaktionerna i dagens DN över Fredrik Reinfeldts uttalande i går om att hyresrätter inte funkar i Stockholms innerstad. "Äntligen! Tack Fredrik för att du tar bladet från munnen! Vi vill inte beblanda oss med pöbeln, så enkelt är det!" skriver den, måttligt sarkastiska, signaturen Von K. Andra insändarskribenter är mer öppet arga. Förbannade över roffarmentalitet och segregering. Dessutom släpper Riksdagens utredningstjänst, RUT, i dag en rapport som har gjorts på uppdrag av Socialdemokraterna, som slår fast en gång för alla att det är höginkomsttagarna som har gynnats under Alliansens styre. Fördelningsprofilen, vilka inkomstgrupper som gynnas av politiken som förs, var betydligt mer jämlik innan 2006 då Alliansen tog över styret i Sverige. Det finns en uppdämd indignation över de nya orättvisorna. Något som S borde ta till vara på.
– Sen är det extra uppiggande att se att S-ekonomerna som skriver om rapporten från RUT på DN Debatt i dag vågar vara just självkritiska, öppna och ödmjuka. De tar upp det faktum att RUT-rapporten säger att även om Alliansens politik sedan 2006 klart har gynnat höginkomsttagarna mer än den politik som den socialdemokratiska regeringen förde 2002-2006, så genomförde även den socialdemokratiska regeringen reformer som hade negativa fördelningseffekter. Bra där. Alltså bra att de tar upp även de mindre smickrande delarna i RUT-rapporten, inte bra att den gamla S-regeringen misslyckades med fördelningspolitiken ibland.
Nu måste jag förbereda ett möte med Frihets styrelse – so long!
Becky
"Ni som har varma jackor kan ta av dem. Det kan bli varmt annars."
Ibrahim Baylan, Socialdemokraternas partisekreterare, uppmanar reportrarna på kriskommissionens presskonferens att hålla sig lagom tempererade.
Daniel
För den som undrar. Frihets hemsida har inte börjat gå i rosa i dag bara för att det är Alla hjärtans dag. Vi ska få en helt ny sajt så småningom, men fram till dess försöker vi med de små medel vi har att göra den nuvarande sajten så fräsch som det går. Det är lite svårt, den är flera år gammal vilket är en evighet i cybervärlden. Men en grej vi har gjort nu är att åtminstone ta bort de mest skrikiga färgerna och försöka göra hemsidan mer enhetlig. Hör av dig om du har några synpunkter!
Kärlek till alla läsare.
Becky
Nu är det väl revolution på gång?
Jag tycker att väntan börjar bli lång. Den 13 juni 2009 annonserades resultatet i Irans presidentval. Mahmoud Ahmadinejad blev ”omvald”. Hans främsta utmanare Mir Hossein Mousavi hade till och med förlorat presidentvalet i sin egen hemstad, tillkännagav regimen.
Det utlöste en våg av protester mot valfusket i Iran, den så kallade gröna rörelsen. Men de folkliga protesterna har mötts av tårgas, kulor och fängslanden, som har lyckats tystna rörelsen allt mer.
Men nu höjs de oppositionella rösterna i Iran igen. I dag väntas 50 000 iranier protestera mot regimen, inspirerade av revolutionerna i Egypten och Tunisien.
Vem vet var det här kan sluta? Helgens glädjefest i Egypten, nya protester i Algeriet, sammandrabbningar i Bahrain.
Och i Italien demonstrerade i går över 100 000 kvinnor mot premiärminister Silvio Berlusconi.
Nu är det slut, nu får det räcka!
Becky
Nu firar SSU Kronobergs röda radioprogram ett år, grattis! Varje söndag sedan ett år tillbaka har ett gäng entusiaster från SSU-distriktet sänt socialistisk närradio. Bra jobbat, hörrni.
Becky
"Lev plantageägarliv i gröna Sri Lanka". Sjukaste resereportaget på länge. "Detta måste väl ändå vara det ultimata semestermålet för empatilösa egoister" är en av kommentarerna till texten.
Becky
Ur senaste numret av Time, Global Girl Power och The Young Revolutionaries of Egypt.
Becky
Kvinnlig expert på Perus politik?
Letar någon som är insatt i Perus politik för en liten intervju inför valen i Peru den 10 april. Helst en kvinna. Mejla becky.bergdahl@frihet.se om du har en kvinnlig Peru-expert till mig!
Annars sätter jag mitt hopp till Rättviseförmedlingen. Shit vad de är bra.
Becky
Gnällspikar och kommentarsmarodörer
Några lästips i dag är Johannes Forssbergs ypperliga ledare om Fas 3, Monica Gunnes kolumn om sjukskrivna mammor, och det senaste numret av Unionens tidning Kollega med intressanta reportage om mobbning på arbetsplatser och callcenter i Moldavien.
Sen känner jag att det har blivit lite väl mycket länkar och lästips här i redaktionsbloggen för min del. Jag borde komma igång och skriva lite egna reflektioner igen.
Men ibland drar jag mig för att göra det eftersom kommentarsfunktionen ger mig en del ångest. Gärna olika åsikter, gärna debatt, gärna konstruktiv kritik. Men folk som gnäller bara för gnällandets skull tar så mycket energi av mig. Jag och mina kollegor vet förstås att vi ska koncentrera oss på de vettiga kommentarerna och skita i när någon skriver dumheter. Fast det kan vara lättare sagt än gjort.
Jag tycker att det finns en tendens till onödigt mycket intern gnällspikighet i organisationen. Blir extra nedstämd när jag tänker på grymma Ellinor Eriksson i SSU:s förbundsstyrelse, som jag snackade med i går. Hon har gjort något så driftigt som att värva Alex Schulman till sossarna, via Facebook! Sorry att vi har glömt att blogga om det förut, old news. Nu skriver jag i alla fall om det.
Hur som helst. Ellinor har fått beröm och uppbackning av andra för sin påhittighet, och det är toppen. Men hon har också fått Facebook-kommentarer om att hon borde sluta värva kändisar och försöka värva lite vanligt folk till partiet i stället. Vad tänker den som skriver sånt? Måste det ena utesluta det andra?
Jag tycker faktiskt att en person som skriver sådana kommentarer är det allra sämsta ur värvningssynpunkt. Mycket sämre än någon som inte värvar alls. För sådana kommentarer ger rena minussiffrorna, det skrämmer ju bort folk. Inte sjutton vill man engagera sig i en organisation där folk är så snabba på att klanka ner på varandra. Där folk bråkar inbördes, i stället för att rikta energin utåt. Så tänker i alla fall jag.
Wops, nu gnäller jag visst själv!
Becky
Vissa texter i den liberala tidskriften Neo är bra och andra får mig att sparka bakut. Men huvudorsaken till att jag läser är att tidningen luktar så förbaskat gott. Någon annan som har en pappersfetisch eller är det bara jag som är knäpp? Jag försöker sniffa på sidorna lite diskret och låtsas att jag bläddrar. Daniel tittar konstigt på mig.
Becky
Videobloggaren Ludvig Nyberg sågar Reinfeldts arbetslinje med personlig satir. Skön kille. Kul koncept.
Daniel
1. Jag och Daniel har varit på ett seminarium om LO:s senaste rapport om maktelitens inkomster. Tänkvärt. Ladda ner rapporten här.
2. Bloggen Tidningstankar skriver om Frihet, skoj!
3. Vansinnigt risig i kistan i dag. Urk.
Becky
Fotografen Elizabeth Herman har rest runt i Vietnam och fotograferat några av de kvinnor som var med och stred i Vietnamkriget på 1960- och 70-talet. Fantastiska bilder, spännande porträtt. Ta en titt här.
Daniel
Insändare i dagens DN Ekonomi:
"En fråga som inte ställs är varför vi stockholmare ska drabbas så hårt ekonomiskt av att hela Sverige plötsligt vill bo här... Det är galet att vår kommun ska tas över av svenskar från andra delar av landet."
Stockholmsdemokrat?
Becky
Kanske om jag kryper ner i ett av byxbenen och knyter det andra runt halsen för att hålla kreationen uppe?
Nu drar Stockholm fashion week igång. Har hört att de så kallade boyfriend-jeansen är inne nu. Alltså jeans du snor från din pojkvän, för att få det rätta hänget.
Hm. Sneglar på Samuels jeans... men kanske inte.
Becky
Dagens gästkrönika i Frihet handlar om Kina, som trots en stark tillväxt inte bygger ut de sociala skyddsnäten. Bördan ligger på barnen att försörja sina föräldrar på ålderns höst. Ettbarnspolitiken leder också till att de flesta barn står ensamma med ansvaret för föräldrarna, utan syskon att dela ansvaret med.
Är det en del av orsakerna till att traditionell kinesisk barnuppfostran är så hård och auktoritär? Föräldrarna är beroende av att barnen blir flitiga och arbetsamma.
Läs om det här skräckexemplet på barnuppfostran – skräckexempel tycker i alla fall jag att det är. Amy Chua, professor vid Yale Law School i USA med kinesisk bakgrund, har nyss släppt boken "Battle Hymn of the Tiger Mother". Där beskriver hon hur hennes döttrar inte får komma hem med andra resultat än att de varit bäst i klassen på prov och hur hon kallade en av döttrarna "garbage". Amy Chua har också skrivit den uppmärksammade artikeln "Why Chinese Mothers are Superior" i Wall Street Journal, där hon förklarar att hennes uppfostringsmetoder är överlägsna. Lyckligtvis håller inte alla med henne, Amy Chuas bok har väckt massiv debatt i USA.
Brittiska Marie Claire har också ett läsvärt reportage som tar upp de svartaste baksidorna av Kinas ettbarnspolitik. Tvångssteriliseringar och tvångsaborter i upp till nionde månaden. Början av texten finns på nätet, för att läsa hela artikeln får du köpa januarinumret.
Becky
I går fick jag den trevliga lilla boken "Dialog för Palestina" i brevlådan. Den består av ett gäng intervjuer med palestinier om deras vardag. Skribenten är Pernilla Ahlsén, som tidigare har gett ut utmärkta "En fattig familjs hem tar bara fem minuter att riva", som också handlar om Palestina.
Jag bläddrade igenom "Dialog för Palestina" i går kväll. Rekommenderas, väldigt lättläst.
Becky
Med hjälp av en ny form av billiga försäkringar för sjukvård har hundratusentals fattiga colombianer lyckats få tillgång till landets vårdsystem. Försäkringarna administreras och säljs av olika försäkringsbolag till kraftigt rabatterade priser runt om i Colombia. Modellen är inspirerad av nobelpristagaren Muhammad Yunus mikrokreditsmodell och förutspås långsiktigt kunna höja levnadsstandarden i landet.
I dagsläget är den förväntade livslängden i Colombia omkring 70 år. Landets fattiga befolkning har historiskt plågats av intensiva strider mellan staten, FARC-gerillan och olika konstellationer av kokainsyndikat. Under 2000-talet har ekonomin vuxit, men den snabbt accelererande urbaniseringen har skärpt de sociala klyftorna i Colombias storstäder.
Ska bli intressant att följa utvecklingen framöver och se om mikromodellen kan spilla över också på andra områden.
Daniel
© 2008-2013 Tidningen Frihet. Citera gärna men ange källan. Producerad av Ropson AB