Josef Fares

Om våldet i filmen ”Leo”

INTERVJU | Publicerad 2008-01-22   4 kommentarer

Josef Fares har gjort en film med sina bästa vänner i två av huvudrollerna. I den tredje ser vi honom själv. Josef, Shahab (Salehi) och huvudrollsinnehavaren Leo (Terfelt) spelar inte sig själva, men de bär sina riktiga namn.

Idén till filmen kom ur en diskussion mellan de tre vännerna efter en 30-årsfest. ”Leo” handlar om oprovocerat våld, om lojalitet och om manlighet. Genom en ödets ironi har ämnet fått en brännande aktualitet efter dödsmisshandeln av 16-årige Riccardo i Stockholm.
 
Efter ”Jalla! Jalla!”, ”Kopps” och ”Zozo”, prövar Josef Fares nu ännu ett nytt filmspråk. ”Leo” presenteras som tät och thrillerbetonad, men Josef beskriver den också som realistisk, långsam och krävande för publiken. Han beskriver att han själv har förändrats av arbetet med filmen, att han tvingats ifrågasätta sig själv och sin egen manlighet.

  
Varför ville du göra den här filmen?
– Jag vill ifrågasätta vad som är lojalitet och vad som förväntas av en man idag. Det finns en bild av manlighet, som vi omedvetet följer. Den här mallen kan vara väldigt stressande.

– Vad innebär det egentligen att vara lojal mot sina vänner? Lojalitet sägs vara att man ställer upp för varandra. Men det finns någonting skevt där. Vad är egentligen mest lojalt – att jag hjälper dig eller att jag dödar åt dig?

– På ytan vet alla att ”det är inte coolt att slåss”. Men man ser ju ändå att det är de tuffa killarna som får tjejerna. Om vi ska leva i ett civiliserat samhälle, då måste vi börja förändra sådana saker. Det här är ett ansvar för alla, inte bara för de unga. Det är viktigt att vi vuxna inte skyller ifrån oss. ”Det är tevespelens fel att unga slåss, och så vidare...” Att ha svar är att stå still. Media bygger också upp den här bilden när man hyllar bad boy-imagen.

  
Varför är vi så fascinerade av våld?
– Ja, om jag visste det…  Jag älskar själv att se på action. Jag kan älska att se när någon blir knockad i K1, där det sker under kontrollerade former. Det är något som ligger djupt inne i oss.

Vad är bra manlighet?
– Jag skulle kunna säga ödmjukhet, förståelse, empati och kärlek. Men det handlar egentligen om vad som är en bra människa. Det är själva uppdelningen mellan manligt och kvinnligt som är problemet.

– Samtidigt säger jag emot mig själv här. För jag kan också tycka om olik­heterna. Jag tycker om att min röst är mörk och hennes är ljus och att hennes kropp är mjuk. Diskussionen kan bli fel, när vi vill ta bort olikheter istället för att ta bort ojämlikheten.                         

 film: ”Leo” hade biopremiär den 30 november, 2007.

Rasmus Malm