Vässad penna från Norberg

INTERVJU | Publicerad 2008-02-10

 Bild: Sara Moritz

Det började med dagboksanteckningar för att bli av med ilskan. Idag är skrivandet ett oumbärligt verktyg i vardagen för Maja Nordström.

Maja Nordström har inte lätt att få tiden att räcka till. Hon är ledamot av Tvärdrags redaktionskommitté, redaktör för nationstidningen ”Landskapsposten”, arbetar med programtidningen ”Polmagasinet” och ska samtidigt läsa 20 poäng tyska och 20 poäng kulturantropologi den här terminen. Efter vår pratstund ska hon iväg och intervjua artisten Ayan Aydin som även jobbar som spärrvakt vid pendel-tågen. Intervjun kan ni läsa i nästa nummer av Tvärdrag där Maja även recenserar Per-Anders Fogelströms klassiska Stockholmsskildringar. Skrivandet har länge varit viktigt för Maja.

– Det började med dagboksskrivande för att reflektera och få ur mig det jag kände, jag vet inte hur många dagböcker jag har skrivit, det är otroligt skönt att skriva ner allt man är arg över. Jag gick naturprogrammet på gymnasiet men valde bort en hel del ämnen för att få läsa mer svenska och litteratur. Jag hade en jättebra svensklärare som verkligen uppmuntrade mitt läsande och skrivande. Jag har alltid haft mycket lättare att uttrycka mig i skrift än i tal. Det blir mer strukturerat och man får överblick över vad man säger, hellre en debattartikel än en debatt!

När Maja jobbade som au pair i tyska Heidelberg efter gymnasiet skrev hon för en tysk ungdomstidning om livet som utlänning i Tyskland. Hon hade svårt att acceptera att tyskarna såg så olika på utlänningar beroende på varifrån de kom och hur det påverkade människors självförtroende. Artikeln blev även en krönika i Tvärdrag och på den vägen har det fortsatt. Nu ska Maja jobba två år till med att göra SSUs idépolitiska tidskrift.

– Det känns jättekul med Tvärdrag nu, det händer väldigt mycket med nytt format och nya idéer. Det jag vill göra mer av i framtiden är granskande reportage. Tvärdrag ska vara ett smart och roligt alternativ, framför allt till vanlig press. Jag tycker att det är viktigt att vi för fram vad vi tycker på bredden i SSU, inte bara på djupet. Tidigare har det varit en ganska smal tidning. I de senaste numren är det väldigt många olika personer som skrivit. Tvärdrag innehåller nu mer av direkta reflektioner kring saker, som reportaget om Djursholm i senaste numret. En sån artikel kan ibland säga mer än flera sidors referat av vad en forskare säger.

Det senaste numret av Tvärdrag handlade om de rika – överklassen. Nästa nummer handlar om arbetarklassen. För Maja handlar klass framför allt om det som rör sig i människors huvuden, om självförtroende och vad man tror är möjligt att göra.

– Jag kommer från den kommun i Sverige där man har sämst betyg, Norberg. Jag har kompisar i Uppsala som kommer från kommuner som har Sveriges bästa betyg. Principiellt skulle alla kunna ha lika möjligheter att nå lika långt. Varför blir det inte så? Det handlar om en självkänsla, många tror inte på sig själva, redan i högstadiet sitter vissa och säger att ”jag ska bli arbetslös och starta Hembränt AB när jag blir vuxen”. Att tro att man inte kan någonting. Det kanske saknas någon som tror på dem när de inte har föräldrar som gör det.
När jag frågar på vilket sätt klassamhället i Stockholm skiljer sig från det i Norberg börjar hon skratta.

– I Norberg är nästan alla arbetarklass, eller ja, det finns väl nån tandläkare.

– Det finns i alla fall en stolthet som säger att man ska bli vid sin läst, det är väldigt dumt. Hur många satsningar man än gör så är det väldigt svårt att få bort det där.

För Maja är samhällsengagemanget något som är självklart. Det hon kallar för en solidarisk levnadsstil, att genom sitt levnadssätt påverka sin vardag och sin omgivning är viktigt för att inte -drunkna i alla problem. Framför allt ser hon -miljöproblemen som den största politiska utmaningen.

– Vi är inget kraftfullt politiskt alternativ i miljöpolitiken. Vi måste knyta an till den forskning som finns och människors engagemang. I vissa andra länder är miljöpartierna jättestora, i Sverige är det socialdemokraterna som skulle kunna ta den rollen. Vi skulle kunna ha en tuff politik, i till exempel förhandlingarna om fiskekvoter i EU men det händer ingenting. Miljön är en vinnarfråga som kan föra oss tillbaka till makten.
 

Axel Björneke

Fler texter av Axel Björneke ›