Sofia Karlsson

Välkomnar vemodet

INTERVJU | Publicerad 2008-06-24

Publicerad i Frihet 04/2008

Lite knepig som barn måste Sofia Karlsson ändå ha varit. Hon blev kär i märkliga, ålderdomliga läten från folkmusiken och vägrade vika sig för rådande musiksmak. Tidigt hittade hon till den vemodiga visan.

Hemma spelades Dan Andersson och andra vissångare, men det är de enkla folksångerna som går rätt in i själen på Sofia Karlsson. Hon tycker om att vara där det är lugnt. I alla fall när hon inte är på turné, då är det svårt att få egen ro. Lugnet är livsviktigt och hon behöver en plats att landa på emellanåt. Att meditation balanserar upptäckte Sofia Karlsson efter en femdagarskurs i Dalarna.
Blicken är intensiv och utforskande, det ljusa håret ligger i perfekt vågiga lockar över den tunna blå ylletröjan. Hon dricker te.
– Jag tänker på vad jag vill, vilka mina drömmar är. Genom att tänka på mig själv får jag kraft till att vara en bra medmänniska.
2005 kom skivan ”Svarta ballader” som sålde i 60 000 exemplar, och Sofia Karlsson har turnerat sedan dess. Hon har belönats med en svensk och en dansk Grammis och fanns med på svenska topplistan under samma år. I sommar spelar hon tvärsöver Sverige tillsammans med Lars Winnerbäck. Alldeles nyligen fick hon ta emot årets Dan Andersson-pris.
”Visor från vinden” är namnet på hennes andra och senaste skiva som innehåller egna versioner av Peps Perssons, Evert Taubes, Mikael Wiehes och Bellmans låtar.   
– Folkmusiken var exotisk för mig från början. Jag ärar att våga vara ovanlig! Det var något slags sökarkraft som var väldigt stark för mig då, när jag var 15 år. En kraft som fick mig att hitta till folkmusiken. Det verkar vara många tjejer som känner det idag också; jag tycker att man ofta ser starka tjejer som spelar gitarr och sysslar med musik.

Hennes hembas finns i södra Stockholm, både i stadsbruset och stadens naturområden. Farmor och farfar var den första inspirationen, sedan kom Fred Åkerström, Dan Andersson och förstås favoriten Lena Willemark. Sofia Karlsson är skolad musiker efter utbildning på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.
Sofia Karlsson hade många existentiella frågor virvlandes i ­huvudet som tonåring. ”Vem är jag?” och ”Vad vill jag?” var ständiga huvudbryn men hon funderade också på rollen som dotter.
– Jag undrade varför jag var som jag var, om jag bara var en produkt av mina föräldrar. Sen ville jag veta hur kärlek kändes, när och vad är kärlek?
Hon skakar lite på huvudet och det verkar som om frågorna väcks upp på nytt.
– Jag har några fler svar idag än vad jag hade då.
Hon har växt upp i en finare söderförort till Stockholm och familjen är ”riktiga gråsossar” som hon själv säger. Hennes bror är aktiv socialdemokrat med ett förflutet i s-studenter.
– Jag är röd och röstar rött! Jag tycker att det märks i min musik på ett allmänmänskligt plan. I min musik finns ett budskap om människors lika värde. Mina värderingar finns i det jag gör.
På hemsidan finns alla instrument som användes på skivan presenterade.
– Jag är absolut en nörd när det kommer till instrument! Jag och en kille från bandet brukar åka ut till loppisar och sånt om vi får tid över från turnén och leta instrument. Man kan hitta fina grejer faktiskt. En annan lyx som kommer med att jag blivit lite större är att jag har låtit beställa instrument som är specialgjorda för mig.
Samma sak med hur det numera är på turné, allt är bättre –
ljudet, ljuset, turnébussen.
– Förut fick jag ju köra med en proppfull Volvo 740 till Oslo bara för att få spela.  

Sofia Karlsson har två olika specialbyggda bouzouki­gitarrer, en byggd på Irland och en annan i Skåne. Hon använder sig också av en så kallad trätravers, alltså en flöjt, och amerikanska whistles samt unika Härjedalspipor. Musiken hon gör är närmare folkslöjd än dataprogram.
– Det bästa som finns är att åka på spelmansstämmor. Fest och spela i dagarna tre! Kan det bli bättre?   
För att hålla sig fri från omvärldens åsikter läser Sofia Karlsson varken recensioner eller intervjuer. Det som står skrivet är redan publicerat. Hon vill inte ödsla tid på det.
– Den första som vet att en spelning inte gått lika bra som jag velat är jag själv. Jag är väldigt självkritisk och behöver inte att någon annan säger vad som gick fel. 

Hon är således inte heller orolig över att bli satt i ett ­särskilt fack. Om folk vill förknippa henne med gärdsgårdar och Dan Andersson resten av livet må det vara. Sofia Karlsson är stolt över vistraditionen och över att föra den vidare. Hon har inga planer på att hoppa över till en annan genre, men en tredje skiva har redan börjat nynna sig fram. Hon sätter inga begränsningar för hur det kan tänkas låta.    
Om det är en cover eller egen låt spelar mindre roll. Det viktiga är att den känns rätt.
– Den måste säga något. Dan Anderssons låtar är verkligen rätt för mig. Han kan uttrycka det jag känner. Förstås hjälper det att ha varit med om saker i sitt liv när man gör musik. Att få barn ska ju förändra ens liv men det har jag inte varit med om än. Att leva i en långvarig relation kan få en att förstå vissa saker. När jag var yngre hade jag mycket frågor. Eller det har jag väl fortfarande egentligen. Det är viktigt det där, att behålla det man har som tonåring. Att bevara barnet inom sig, så att säga. Men jag tycker att jag lyckats behålla det ganska bra. •

Sofia Karlsson Ålder: 32 år. Gör: Sjunger och spelar. Har också: Sjungit i Malmö Musikteaters folkmusikopera ”Den farliga natten” och varit med i teaterproduktioner som Molières ”Äktenskapsskolan”, Brechts ”Galileo Galilei” och i ”Trollkarlen från Oz”. Bor: I lägenhet i Stockholm. Aktuell: Ständigt turnerande. Spelar i sommar tillsammans med Lars Winnerbäck. Nina Svanberg Fler texter av Nina Svanberg › Skriv ut text Kommentera Tipsa en vän Rubrik Alias Kommentar Din e-postadress Skriv ordet i bilden Skicka Tipsa din vän om texten genom att fylla i informationen nedan. Ett mail skickas till henne/honom med länk till texten. Till e-post: * Hälsning: HŠr Šr en intressant text pŒ Frihet Ditt namn: * Din e-post: * * = obligatoriska uppgifter Skicka Andra texter Skakande samtidsminne Av Daniel Mathisen 2012-02-03 &rdquo;Sverige forever in my heart&rdquo;, Niklas Orrenius nysläppta reportagebok om migration och rädsla, blottar hatets och våldets konfliktlinjer mitt ibland oss.  Att skräckläsa Av John Antonsson 2012-01-30 Vi känner det alltför väl. Vi ser symptomen allt för ofta. En högerradikal våg sköljer över Europa och konsekvenserna är ödesdigra.   Underklassförakt? Av John Antonsson 2012-01-19 Katinka jobbar på ett museum, ser cool ut när hon röker, har en snäll pojkvän och ärvda pengar. När hon ska firas på det fina lantstället ska allt bli perfekt.  - I Afrika handlar skrivande om människors frigörelse Av Katarina Höije 2012-01-10 Tendai Tagarira är i landsflykt för att han vågade skriva och tala öppet om förhållandena i hemlandet. I Århus har han fått en tillfällig fristad. Nu fruktar han för vad som händer om han skickas till  - Jag har omvänt en sverigedemokrat Av John Antonsson 2011-12-02 <b>Stina Oscarson är Radioteaterns kontroversiella chef. Hon berättar om konstens kraft att ifrågasätta &ndash; och att omvända sverigedemokrater.</b>  25 februari IKEA-teater Pjäsen ”Ingvar – En musikalisk möbelsaga” har premiär på Malmö Stadsteater. 28 februari R&B släpp Estelles nya skiva ”All Of Me” släpps. 29 februari De bor inte i Amerika The Sounds spelar på Debaser Medis i Stockholm. 2 mars Bioskräck ”The Devil Inside” har biopremiär. Tidningen Frihet, Box 11544, 100 61 Stockholm. Telefon 08-714 48 00, Fax 08-714 48 00 © 2008-2012 Tidningen Frihet. Citera gärna men ange källan. Producerad av Ropson AB