Dödsgasen skördar fortfarande offer

REPORTAGE | Publicerad 2008-10-07

Det är snart 40 år sedan USA lämnade Vietnam. Men kriget skördar fortfarande offer, framför allt barn. Nu växer den tredje generationens offer för USA:s biologiska krig­föring upp.

”Det stundar tider för oss med när, vi ska få en egen fred”. De raderna sjöngs vid varje protestdemonstration i Sverige mot USA:s krig i Vietnam för snart 40 år sedan.
Vietnam har idag fred sedan länge. Ändå är krigets effekter fortfarande märkbara på många sätt. Varje år föds hundratals svårt handikappade vietnamesiska barn. De är offer för Agent Orange. Deras handikapp beror på de giftbesprutningar med dioxin som USA gjorde under kriget. Närmare fem miljoner vietnameser beräknas ha drabbats. Barnen som föds idag är tredje generationens Agent Orange-offer.
Där giftet spreds som värst växer bara stripigt gräs, eller som vietnameserna säger ”American grass”. Det var för att avlöva skogen och effektivare komma åt motståndarsidan som amerikanska plan och helikopt­rar besprutade jättelika områden i Vietnam. Giftet kallades Agent Orange efter färgen på behållarna.

Mellan 1961 och 1971 besprutades närmare två miljoner hektar i Vietnam med över 80 miljoner liter växtgifter.
Ett av Agent Orange-offren är ­21-åriga Nguyen Thi Ha som föddes 23 år efter krigsslutet. Hon bor i staden Hai Duong i norra Vietnam och är svårt hjärnskadad. Thi Ha behöver hjälp med allt. Hennes mor Do Thi Be, 56 år, arbetar halvtid som tjänsteman i en statlig myndighet.
– Jag tvingas lämna min flicka ensam i fyra-fem timmar när jag arbetar, berättar Do Thi Be. Hennes enda sällskap är teven som står på högsta volym.
Do Thi Bes man Nguyen Van Boi arbetar som vakt på ett lokalt företag.
– Men han är också sjuk. Lungorna fungerar dåligt och han har stora problem med andningen.
Nguyen Van Boi var soldat i det område där de värsta Agent Orange-besprutningarna gjordes.
– När vi insåg att hennes skador berodde på giftbesprutningen brast allt. Jag grät i veckor och förbannade det meningslösa kriget. Idag har mina tårar tagit slut, men jag känner en bottenlös förtvivlan över att mitt enda barn är så hårt drabbat.

I handikappstöd från myndigheterna får familjen varje månad 560 000 dong, ungefär 240 svenska kronor.
– Min man får dessutom ett bidrag på 350 000 dong i månaden som krigsveteran. Pengarna räcker inte. Därför måste jag fortsätta jobba även om Thi Ha kräver vård dygnet runt. När hon var liten hade jag kvar hoppet att hon en dag skulle bli bättre men det hoppet är borta sedan länge.
– Jag hatar den dåvarande amerikanska regeringen som gav order om de giftbesprutningar som har drabbat hundratusentals oskyldiga vietnameser, säger Do Thi Be.

Lennart Johansson