Konflikten i Nordirland lever kvar hos de unga

REPORTAGE | Publicerad 2008-10-07

Tio år efter fredsavtalet är Nordirland fortfarande ett delat land. I Belfast byggs nya ­barriärer mellan katolska och protestantiska bostadsområden. Men nu är det ungdomar som ligger bakom det sekteristiska våldet istället för paramilitärer.

Katolska Falls Road och protestantiska Shankill Road i västra Belfast är åtskilda av en flera kilometer lång mur. Den syns på långt håll, på en del ställen är den förstärkt med ett flera meter högt stängsel och når högt över hustaken. Den påminner om Berlinmuren som skilde Väst- från Östberlin, med den skillnaden att det finns ett fåtal portar i den här muren. De låses dock av polisen tio eller elva på kvällen.
De båda gatorna går parallellt och är påfallande lika varandra. Det som skiljer dem åt är motiven på de stora väggmålningarna, namnen på minnesmonumenten över döda och färgen på flaggorna. Territorierna är klart inmutade och emblemen talar sekterismens tydliga språk: Det här är vår gata.
Utanför ett aktivitetscenter på Shankill Road står några unga män och röker. De säger att de inte bryr sig om muren eftersom de ändå aldrig går till Falls Road. Jag frågar dem hur de ser på katoliker.
– Jag har inga problem med katoliker. Jag har flera arbetskompisar som är katoliker, säger en av dem som jobbar på andra sidan muren.
– Jag går igenom porten varje dag. Det är inget som bekymrar mig. Jag brukar gå på den här sidan av vägen och katolikerna på den andra sidan, säger han och visar med händerna vilken sida av vägen han menar.

Trots att det i år är tio år sedan fredsavtalet Good Friday Agreement skrevs under kommer det att dröja lång tid innan katoliker och protestanter kan umgås normalt i Nordirland. Under den väpnade konflikten som pågick från slutet av 1960-talet till 1998 dog fler än 3 500 människor och 40 000 sårades. De flesta nordirländare har släktingar som antingen var med i någon paramilitär organisation eller som drabbades av våldet. Det har satt djupa spår i samhället. En av effekterna är att segregationen mellan landets katoliker och protestanter, som fanns redan innan konflikten bröt ut, har förstärkts. Idag bor katoliker och protestanter i skilda bostadsområden, går i olika skolor, tar del av skilda traditioner, går till olika kyrkor, pubar och fritidsaktiviteter.

I Belfast bor två av tre personer i bostadsområden där minst 90 procent antingen är katoliker eller protestanter. Det är i stadens arbetarklassområden som segregationen är tydligast.
– Medelklassen har en helt annan möjlighet att välja var de ska bo, och de områdena är mer blandade, säger Leish Coax på den kommunala förvaltningen Good Relations, som kartlägger segregationen och stöder lokala initiativ som motverkar den.
Hon berättar att det finns ett 40-tal murar eller barriärer, i Nordirland kallas de ”peace walls”, som skiljer bostadsområden i Belfast från varandra. De första var barriärer av taggtrådsstängsel som polisen lade ut under upploppen i slutet av 1960-talet för att få stopp på oroligheterna. Efter hand förstärktes dessa barriärer till riktiga murar och fler tillkom.

Carl-Magnus Höglund