Förälskad i förorten

INTERVJU | Publicerad 2008-11-04

 Innerstadstjej möter förortskille i Maria Bloms nya film. "Klassresor är absolut ett återkommande tema för mig", säger hon. För Frihet berättar regissören om sin egen omvända tripp, från Täby till Falun.

Maria Blom var redan en etablerad manusförfattare och teaterregissör när hon spelade in sin första film. Året var 2002. Först nu har ”Fishy” premiär.
– Jag ville inte att den skulle bli min debutfilm. Det var mer en övning för att se hur det funkar på en inspelningsplats. När ”Fishy” var färdigklippt jobbade jag redan med nästa projekt, ”Masjävlar”. Det skulle bli min filmdebut, det var min vision, säger Maria.
”Masjävlar” gjorde en rejäl succé och kammade hem tre guldbaggar. ”Fishy” hamnade i skrivbordslådan.
– Kompisar som såg den sa, va fan, den måste visas. Men jag har varit seg, säger Maria.
I stället regisserade hon ännu en kioskvältare, ”Nina Frisk”, som kom ut i fjol. Och fortsatte att tvivla på om ”Fishy” verkligen var värd att visas för allmänheten. Just det där tvivlet tror Maria att hon delar med många kvinnliga skapare.
– Jag är övertygad om att många kvinnor ställer väldigt höga krav på sig själva och på sin produkt. Jag pratade om det med en teaterproducent för ett tag sedan. Han sa att killar kommer med sina idéer hur som helst, det behöver inte vara genomtänkt. Men kvinnorna funderar igenom ett projekt i detalj innan de ens säger något. Det är på gott och ont. Det är bra att man tänker efter men samtidigt skulle jag vilja se flera unga tjejer som tar med sig kameran ut och bara röjer. Vi har sett så många killar som gör det redan.

Nu har Maria slutligen vågat ta steget. Den 3 oktober hade ”Fishy” Sverigepremiär.
Filmen handlar om innerstadstjejen Micka med det coola mediejobbet som tvingas flytta ut till förorten Fisksätra ett tag. Lägenheten hon hyr i andra hand där ligger dörr i dörr med Dannes hem. Danne har en sambo han inte trivs med, ett vaktmästarjobb som är rätt trist och en övertygelse om att han inte är värd bättre. Han är helt olik de hippa killarna Micka brukar hänga med. Ändå dras de tu ohjälpligt till varandra.
Om ”Fishy” skildrar kärlek över klassgränserna, så tar ”Masjävlar” upp klassproblematik ur ett annat perspektiv. Filmen handlar om Mia som bor i Stockholm, har studerat och gjort karriär, och hur hon bemöts när hon återvänder till föräldrahemmet i Dalarna.
– Klassresor är absolut ett återkommande tema för mig. Det är så komplext. Som nuförtiden när många barn tjänar mer än föräldrarna, som i ”Masjävlar”. Hur ska man hantera det, säger Maria.
– Det är också intressant med vilka man tror att man tillhör. Alla försöker hitta sin identitet, en grupp att vara en del i. Sen kommer det en sådan som Danne i ”Fishy”, som ställer till det för Micka.

Maria är själv född och uppvuxen i välmående Täby i norra Stockholm. Hon har i vuxen ålder bott i Stockholms innerstad och i Malmö – och i Fisksätra. Det var då hon fick idén till att skriva manuset till ”Fishy”.
– Det var väldigt inspirerande. I Fisksätra mötte jag många människor som Danne i filmen, som var uppfostrade att inte tro på sig själva. I Täby där jag växte upp trodde folk däremot så starkt på sig själva. Det är tydligt, Täby och Fisksätra är som två extremförorter. Jag tycker att det alltid är värt att reflektera över. Det är lätt att säga att alla har samma förutsättningar och att det bara är upp till en själv. Men det är inte alls sant. Uppväxten är så viktig, säger Maria.
– Men själv trivdes jag bättre i Fisksätra än någon annanstans. Det är vackert med naturen nära inpå, och man kom folk mycket närmare i Fisksätra. I mångmiljonprojekten finns den där typen av häng, det är häftigt med en stor tvättstuga.

Becky Bergdahl

Fler texter av Becky Bergdahl ›