Med hjärtat kvar i Gaza

INTERVJU | Publicerad 2008-11-04   1 kommentar

 Han har bott i en resväska som SSUs internationella ombudsman. Nu är Faraj Abu-iseifan handläggare för Mellanöstern på Palmecentret. Han håller dialogmöten som direktsänds i teve – och är en av få som har träffat den uruguayanska utrikesministern klädd i shorts.

Faraj Abu-iseifan är född och uppvuxen i Blekinge. Hans föräldrar kommer ursprungligen från Hebron i Palestina.
– Men de har bott i Sverige i över 40 år, så de är lite halvsvennar, säger Faraj.
Han hade bara varit i Palestina några gånger som barn för att hälsa på släkt, och inte tänkt närmare på oroligheterna i landet, när en tjej från SSU kom till hans gymnasieskola.
– Det var uppror i Palestina. Den här tjejen frågade om jag ville vara med och påverka det som hände. Jag sa ja. Sen blev jag fast, säger Faraj.
Efter att ha tagit studenten läste han till ingenjör, samtidigt som han lade ner hela sin fritid på engagemanget i SSU.
– Jag fick olika förtroendeposter, det var kul. Det allra roligaste var när jag var distriktsordförande i Blekinge ett tag. Vi kändes som en riktig familj, säger Faraj.
År 2005 var han klar med studierna och fick jobb som internationell ombudsman på SSUs förbundsexpedition i Stockholm. Två hektiska år följde.
– Jag jobbade med olika internationella frågor. Vi startade och drev biståndsprojekt i hela världen. Jag fick resa jättemycket, säger Faraj.

Några resor minns han särskilt väl. Som det där besöket i Uruguay för att starta ett utbyte med unga socialdemokrater därifrån.
– Jag skulle få träffa självaste utrikes­ministern, men jag fick inte veta när. Jag låg och sov på hotellrummet då vakterna kom och knackade på och sa att det var dags. Jag fick sätta mig i diplomatbilen i shorts och t-shirt. Som jag skämdes, säger Faraj.
– Men utrikesministern var trevlig, han hade varit utbytesstudent i Uppsala visade det sig och han pratade svenska med mig.
Det land som ändå låg Faraj närmast om hjärtat var Palestina. När han slutade på SSU fick han jobb som handläggare för Mellanöstern på Palmecentret i Stockholm i stället. Det är den svenska arbetarrörelsens organisation för internationellt arbete. Faraj har åkt ner till Palestina ungefär en gång i månaden sedan dess för att organisera dialogmöten mellan politiska grupper där.
– Många tar en stor risk när de ställer upp på mötena. Sist jag var där dog 137 personer i en attack. Från mitt hotellfönster såg jag raketen falla. Men jag är aldrig rädd. De är mina bröder och systrar och kan de leva med våldet, så kan jag, säger Faraj.


Ett dialogmöte går till så att företrädare för olika politiska fraktioner och personer som inte är partipolitiskt bundna, men väl viktiga opinionsbildare, får en viss talartid. Alla talar i turordning. Därefter hålls förhandlingar.
– Till sist ska vi komma fram till en gemensam rekommendation, säger Faraj.
Dialogmötena kan vara väldigt stora, en gång deltog 3000 personer visa satellit. Det mötet direktsändes i arabisk teve.
– Det kommer inte att bli fred mellan Israel och Palestina om en, två veckor. Men sakta men säkert växer relationer fram mellan folken, en solidaritet och respekt byggs. Det är så vi jobbar, säger Faraj.
Det som är speciellt med hans arbete är att han har kontakter med alla tänkbara politiska fraktioner.
– Ingen annan har det. Sveriges utrikesminister vågar inte ha kontakter med Hamas till exempel, för det finns EU-beslut om bojkott. Men vi satsar på djupa kontakter med alla sidor. Däremot lägger vi oss aldrig i själva samtalen, vi organiserar dem bara, säger Faraj.
Han är bara 25 år men håller möten med erfarna politiker som oftast är dubbelt så gamla. Och han blir tagen på allvar.
– Ja, har du rätt hjärta så tycker de om dig, säger Faraj.


Olika projekt pågår för att få fler ungdomar att delta i dialogmötena.
– Man måste inte vara ledare för ett politiskt parti för att delta. Man kan vara engagerad på annat sätt. Vi försöker få med handikapporganisationer och ungdomsrörelser, och vi satsar också en fjärdedel av budgeten på att få fler kvinnor på mötena, säger Faraj.
Han erkänner ändå att det hårda arbetet börjar ta ut sin rätt och att han kommer att sluta på Palmecentret snart. Samtidigt har Faraj blivit distriktsordförande för SSU Blekinge igen, flera år efter det första ordförandeskapet. Cirkeln är sluten.
– Jag funderar på att flytta tillbaka dit så småningom. Jag har saknat tiden där, säger han. •

Faraj Abu-iseifan

Ålder: 25 år.
Bor: Stockholm.
Förebild: Olof Palme.
Gör om tio år: Pluggar till något annat än ingenjör. Det var mamma som ville att jag skulle läsa till det.

Becky Bergdahl

Fler texter av Becky Bergdahl ›