Rekordungt stjärnskott

INTERVJU | Publicerad 2008-12-11

Hon är den yngsta ledamoten någonsin i Östergötlands landstingsfullmäktige.  Samtidigt pluggar hon till lärare, är ordförande i SSU Norrköping och ansvarig för deras Sydafrikaprojekt. Kaisa Karro, 20 år, gillar inte att ta det piano.

”Kaisa vacker och fager
Ständigt hon plågar oss med schlager
SSU, skola och orkester
Dags för Kaisa att ta semester
Med solen i ögonen och utan brister
Ta en titt på vår nya statsminister”

När Kaisa tog studenten sommaren 2007 skrev alla elever en avskedsdikt till varandra. Det lilla poesistycket som Kaisa fick i present vittnar om en tjej som ständigt är på språng.
En driftig tjej, skulle man också kunna säga. När Kaisa gick i sjuan diskuterade hon ofta politik med sina kompisar. Inför första maj-tåget det året bestämde hon sig för att tillverka ett eget plakat med texten ”Satsa på skolan”. Sedan gick hon helt sonika ner på stan med några vänner i släptåg.
– Vi stod där lite avsides. Då kom det fram två SSUare och frågade om vi ville gå i tåget med dem. Det gjorde vi, fast vi hade ingen aning om vad SSU var för något. När det började hållas en massa tal orkade vi inte vara kvar längre. Men SSUarna frågade om vi ville komma på ett möte och lära oss mer. Vi vågade inte säga nej, säger Kaisa.

Hon och hennes gäng gick på mötet. Kaisa blev medlem i SSU och där har hon blivit kvar. Sedan tre år tillbaka är hon ordförande för klubben i Norrköping. På samma tid har hon hunnit med att spela fiol i en orkester, träna simning och avsluta gymnasiet. Tagit ett sabbatsår för att jobba ihop pengar på ett företag som gör marknadsundersökningar per telefon. Men sedan i höstas bor hon i Linköping och läser till lärare på universitetet.
– Det är skönt att bo ensam. Fast ibland saknar jag familjen, säger Kaisa.
Utbildningen varar i fem år. Sedan ska hon bli gymnasielärare i historia och samhällskunskap eller svenska.
– Jag har alltid velat bli lärare. Jag tycker det är jätteviktigt att ha ett liv utanför politiken också. Det är viktigt att politiker inte tappar greppet om verkligheten. Jag tycker inte det är bra att de går direkt från SSU upp i riksdagen, att de aldrig har haft ett vanligt jobb.
Just skolfrågor ligger naturligtvis Kaisa varmt om hjärtat.
– Jag vill se mindre klasser och fler lärare. Och ett betygssystem med bara Godkänt och Ännu icke godkänt, säger hon bestämt.
Mammapartiet var snabba att snappa upp hennes engagemang. Vid valet 2006 blev Kaisa tillfrågad om hon ville sitta i landstingsfullmäktige.
– Jag tänkte först nej, varför då? Landstingspolitik är trist. Men ju mer jag funderade desto mer intresserad blev jag. Jag tackade ja och det är jag glad för i dag. Jag lär mig massor och det är roligt.

Kaisa var bara 18 år då hon blev landstingspolitiker, ett rekord i Östergötland. Hon tar det med ro och förklarar att det inte är några problem med att bli tagen på allvar. Fullmäktigemötena hålls varannan månad och då debatteras olika frågor. Mellan mötena är det mycket information att sätta sig in i, och möten då bara den socialdemokratiska landstingsgruppen träffas.
– Det gäller att planera för att hinna med. Men eftersom jag har flyttat till Linköping nu ska jag sluta som ordförande i SSU Norrköping. Jag ska bara bli en ”vanlig” medlem i Linköping i stället. Jag har tillräckligt att göra ändå, säger Kaisa.
När hon ser tillbaka på sin tid som ordförande för SSU Norrköping är det deras Sydafrikaprojekt som hon minns bäst. Det började med att Söderköpings arbetare­kommun hade ett utbyte med landet.
– De frågade om SSU Norrköping ville vara med, jag var ny som ordförande då. Vi startade ett projekt med SSUs systerorganisation där nere, ANC Youth League, säger Kaisa.

Hon har varit på besök i Sydafrika två gånger. Medlemmar från ANC Youth League har också varit i Sverige.
– Vi har hållit i studiecirklar för dem om interndemokrati. Och vi funderar på att starta ett ungdomscenter som jobbar mot hiv och aids där nere. Hoppas det blir av! Det är en stor och svår fråga. Kvinnorna är oftast införstådda med det, det är männen man måste jobba med. Men de vill inte lyssna på mig för jag är tjej. Fast jag är ansvarig för projektet. När vi har varit där nere så har männen mest lyssnat på Fabian, en SSU-kille.
Kaisa suckar. Men så lyser hon upp.
– Fast det är ju därför jag är med i SSU. Inte för att jag vill göra en politisk karriär, utan för att jag vill förändra.•

Kaisa Karro

Ålder: 20 år.
Bor: Linköping.
Kommer från: Norrköping. ”Mamma är svensk och röstar rött. Pappa har rötterna i Estland och kan inte rösta på något socialistiskt parti, säger han. Några i släkten tror att det är en fas jag kommer att komma ur, det här med SSU.”
 

Becky Bergdahl

Fler texter av Becky Bergdahl ›