KRÖNIKA | Publicerad 2009-06-12

Utanför kontorsfönstret låter det som en vägkorsning i Ramallah. Bilar tutar, musik strömmar ut från högtalare och studenterna firar att tolv års skolgång äntligen är över. Men studenternas smittsamma glädje förbyts snabbt till nedstämdhet då Arbetsförmedlingens senaste prognos slår ner som en sjunkbomb i min inkorg. 539 000 arbetslösa år 2010. Det är ungefär lika många som bor i Sveriges näst största stad Göteborg. Hårdast drabbas ungdomar och de som är födda utomlands.
Den ljusnande framtid som den berömda studentsången utlovar tycks utebli. Den årskull som tar studenten i år är större än på årtionden. Samtidigt är läget på arbetsmarknaden katastrofal. Av EU:s 27 medlemsstater är det bara de baltiska länderna och Spanien som har högre ungdomsarbetslöshet än Sverige. Mer än var fjärde svensk mellan 18 och 24 år är arbetslös. Av de jublande studenterna på de björkrisklädda lastbilsflaken kommer kanske var tredje att gå rakt ut i arbetslöshet.

Men det är inte bara jobb som saknas när studenterna tar klivet ut i vuxenvärlden. Frågan är om bostadsmarknaden sett värre ut sedan 1960-talet. Hyresrätten är på utdöende och regeringen har i stort sett avskaffat den nationella bostadspolitiken i en tid då den behövs som mest. Många ungdomar hamnar i ett moment 22 – inget jobb – inget lån – ingen bostad – ingen självständighet – och vuxenlivet kan liksom inte riktigt börja.
Och ännu svårare utmaningar väntar dagens ungdomsgeneration. Tidigare generationer har skapat ett historiskt oöverträffat välstånd, men fördelat det brutalt ojämlikt. På vägen har större delen av världens kända oljetillgångar förbrukats, ändliga resurser har uttömts, atmosfären har fyllts med växthusgaser och de klimat­förändringar som väntar kan förändra förutsättningarna för allt liv på planeten. Det finns inte många historiska exempel på föräldragenerationer som så ogenerat lämnat sämre förutsättningar till sina barn än vad de själva fått. Detta har inte gått dagens unga obemärkt förbi.

I ljuset av arbetsbristen, bostadsbristen, den stundande oljekrisen, klimatförändringarna och för all del, FRA, IPRED och andra integritetskränkande bokstavskombinationer, är kanske inte resultatet i Europaparlamentsvalet så förvånande. Piratpartiets framgångar ska nog inte tolkas som att ungdomar sätter fri fildelning högst på önskelistan. Det är snarare en uppgiven gest mot de etablerade partiernas oförmåga att skapa jobb och bostäder. De unga väljarna vänder Socialdemokraterna och Moderaterna ryggen. De underkänner inte bara Moderatregeringen utan alla som låtit klyftorna mellan generationerna växa till oöverstigliga ekonomiska och sociala gap.
Om de etablerade partierna vill ha ungdomarnas röster måste de förtjäna dem. För det krävs nya visioner för arbete och bostad, miljö och hållbar utveckling, fördelning och jämställdhet. Alla ni som trodde att förnyelsen av partiet avslutades med oppositionstidens rådslagsarbete trodde fel. Det har bara börjat.

Axel Björneke

Fler texter av Axel Björneke ›