Palmedagarna om solidaritetens gränser

REPORTAGE | Publicerad 2009-10-19

Var går solidaritetens gränser? Ska den svenska arbetarrörelsen samarbeta med organisationer ute i världen som inte är demokratiska? Temat för årets Palmedagarna lockade SSUare från hela landet.

Palmecentret är den svenska arbetarrörelsens organisation för internationellt samarbete. De ordnar varje höst Palmedagarna om aktuella globala frågor. I år hölls evenemanget på ABF-huset i Stockholm. Besökarna, från Unga örnar till fackföreningsfolk, minglade och gick på seminarier i en hel helg.
SSU var så klart också på plats. Fyra SSUare från varje distrikt kom till Palmedagarna, som hade temat "Från befrielse till frihet". Det handlade om hur toppstyrda befrielserörelser i tredje världen ska omvandlas till demokratiska partier, hur den svenska arbetarrörelsen kan stötta en sådan utveckling, och vilka misstag som har begåtts i det förflutna.
- Många frihetsrörelser har tyvärr tendenser att bli totalitära, och leda till en ny diktatur. Vi måste lyfta det här temat, vi får inte bli för okritiska, säger Magnus Manhammar, SSUs internationella ombudsman.

Han berättar om ett av förbundets tidigare samarbeten, som i dag ger upphov till eftertankar. SSU stöttade Robert Mugabe och rörelsen Zanu i deras kamp mot den vita apartheidregimen i Zimbabwe. Regimen föll, allmänna val hölls och Mugabe blev premiärminister. Det var år 1980. Sedan dess har Mugabe suttit kvar som Zimbabwes ledare och han kritiseras för att kväsa all opposition.
I dag är många oroade över att grannlandet Sydafrika ska gå samma väg. Den före detta befrielserörelsen ANC är nu det dominerande partiet, och de anklagas för maktfullkomlighet och korruption.
- Det är viktigt att SSU fortsätter sitt samarbete med ANC. Men att vi också är öppna med vår syn på demokrati, yttrandefrihet, aids. Det finns flera frågor där vi har en annan syn än de har, säger Magnus.

Under Palmedagarna talade Sydafrikas vice president Kgalema Motlanthe. Han berättade om chocken när den förbjudna rörelsen ANC blev ett etablerat parti, efter apartheidregimens fall.
- Våra medlemmar fick plötsligt ta plats i parlament och domstolar. Och när du har blivit minister tas du till VIP-loungen, flyget, upp på podiet. Du interagerar inte med vanligt folk på ett vanligt sätt längre, du alieneras från din sociala bas, sa Kgalema Motlanthe.
- Vi upptäckte bland annat att få av våra medlemmar kunde hantera gåvor. Och det är basen för korruption.

Rädda barnens generalsekretare Elisabeth Dahlin efterträdde den sydafrikanske politikern på scenen. Hon talade om Vietnamrörelsen, som var stor i Vänstersverige på 70-talet.
- Blev känslan för solidaritet så stark att vi inte vågade ifrågasätta saker utomlands som vi skulle ha ifrågasatt här hemma? undrade Elisabeth.
Hon syftade på Vietnams befrielserörelse FNL och hur kvinnor inom rörelsen diskriminerades.
- När jag påpekade problemen fick jag ofta en utskällning. "Vi ska stå upp för Vietnam", sa folk. Och det är klart vi ska, men vi ska också stå upp för de grundläggande värderingar vi har. Som jämställdhet.

Hur ska SSU ställa krav på samarbetsorganisationer utomlands?

Frida Odeberg, 17 år, SSU Sörmland:
- Jag tycker det är viktigt att ha information om sådant som händer, och prata demokrati med de rörelser vi samarbetar med. I många fall går ju folk och blir maktgalna.

Salar Rashid, 22 år, SSU Stockholm:
- Jag tycker att det låter imperialistiskt att vi ska ställa krav. Som om vi alltid kan mest och vet mest om demokrati!

Ferid Leric, 28 år, SSU Norrbotten:
- Historien har lärt oss en läxa. Vi har stöttat organisationer som inte har utvecklats på ett bra sätt. Jag tycker vi ska fortsätta samarbeta med olika frihetsrörelser, men vi ska peka på det som de inte gör bra och pusha dem till utveckling.

Becky Bergdahl

Fler texter av Becky Bergdahl ›