”Bara tanken på att äta djur är fysiskt omöjlig för mig”

INTERVJU | Publicerad 2009-11-13

Hon har varit rawfoodvegan. Testat köpstopp. Funderat på flygbojkott. Sarah Assbring, alias El Perro Del Mar, gör sparsmakad musik och försöker leva lika enkelt. "Jag hoppas att man på något vis kommer kunna reglera vår konsumtion i framtiden", säger hon.

Låt oss ta det från början. Sarah Assbring växer upp i Mölndal utanför Göteborg. Hon spelar i en radda band redan i tonåren. Men får höra att musik är något man pysslar med på fritiden, inte något att försörja sig på.
Hon börjar plugga språkvetenskap för att bli ”någonting riktigt”, men det känns som att hjärtat ska brista. På en deppig semester i Spanien får hon syn på en raggig hund som kommer springande på stranden. Då föds hennes artist-alter ego El Perro Del Mar, ”hunden från havet” på spanska.
Sarah hittar tillbaka till låtskrivandet igen. Och hennes sparsmakade, repetitiva musik ger skivkontrakt. Debutalbumet ”Look! It’s El Perro Del Mar” från 2005 får fina recensioner. Det rullar igång med spelningar. 2008 kommer uppföljaren ”From the Valley to the Stars”. Sarah reser allt mer, hon turnerar i Europa, USA, Sydamerika.

Någonstans där kommer tankarna. På hennes livsstil, om den är hållbar, om det är så här hon ska leva.
– Jag har alltid varit miljöintresserad. Men i samband med att jag började resa i allt högre grad efter min andra skiva började jag tänka mer på det. Jag levde egoistiskt på ett sätt, på turné, inne i min värld, samtidigt som mina handlingar påverkade omvärlden väldigt mycket med flygresorna och så. Jag kände att jag ville vara mer en del av samhället och världen jag lever i, säger Sarah.
En radikalare tid följde. Sarah blev vegan, en period till och med rawfoodvegan. Hon åt inget annat än vegetabiliska produkter som inte upphettats mer än 42 grader.
– Jag blev vegetarian när jag var typ 19 år, framförallt av djurrättsliga skäl. Bara tanken på att äta djur är fysiskt omöjlig för mig, säger Sarah.
– Men i rawfoodveganperioden var jag extrem i mitt sätt att leva. Till slut begränsade det mitt liv. Jag har en tendens att gå till extremer med allt. Sen kände jag att nu får jag backa lite.

I dag är Sarah ”bara” vegetarian igen. Det tänker hon inte sluta med. Köra bil är en annan sak hon vägrar att göra.
– Jag tog inte körkort när jag var yngre och nu har jag bestämt mig för att aldrig göra det. Jag tror inte på bilismen, jag vill inte medverka till att bilindustrin finns kvar. Jag klarar mig bra med kollektivtrafik och cykel, säger hon.
Tankar på köpstopp har också funnits där.
– Under en period var jag nästan asketisk (extremt enkel livsföring), men jag har blivit sämre på att inte handla. Men jag köper nästan bara ekologiska produkter och second hand. Fast jag är rädd när ekologiskt -används som ett säljarknep, så där ”köp ekologiskt”.

Samma sak gäller sopsortering. Sarah gör det så klart, säger hon, men det får inte bli en ursäkt för att fortsätta slita och slänga hur mycket som helst.
– Jag hoppas på något sätt att man ska kunna reglera vår -konsumtion i framtiden. Av mat, ägodelar. Och jag hoppas någonstans att det kommer att finnas en mer allmän önskan om att inte äga så mycket. Jag tror man blir lyckligare då också.
– Jag tror att människan är anpassningsbar och öppen för att ändra livsstil. Det där beror ju på hur saker framställs, hur det basuneras ut hur man ska leva.

Becky Bergdahl

Fler texter av Becky Bergdahl ›