”Politiken kan aldrig lyckas med integrationen”

INTERVJU | Publicerad 2009-11-16

Det senaste året har bilar satts i brand i flera svenska förorter. Zulmir Becevic är inte förvånad över det. Han har skrivit en roman om en svensk som ingen ser som svensk och nu är han nominerad till Sveriges finaste litteraturpris Augustpriset.

– När det rasade som värst i Frankrike visste jag att det bara var en tidsfråga innan det skulle nå Sverige. Det finns en puttrande frustration även här. Men att invandrare sätter bilar i brand är ju inte något genetiskt som vissa vill framställa det. Det är socioekonomiska faktorer som styr.
Zulmir Becevic låter som en forskare och det är han också. 27 år gammal är han både doktorand och författare. Han kom till Sverige som tioåring från krigets Bosnien, och första boken, ”Resan som började med ett slut”, byggde delvis på hans egen historia.

Huvudpersonen i ”Svenhammeds journaler” är däremot född i Sverige, men med föräldrar från ett annat land – vilket får läsaren inte veta. Han får halva sitt namn från pappa Muhammed och halva från deras socialsekreterare Sven.
– Rent teoretiskt är Svenhammed svensk, men i praktiken är han något annat. Fast om någon säger att han ska åka tillbaka hem så finns det inget för honom att åka till.
Försöker man stoppa Svenhammed i ett fack skulle man kanske säga att han är andra generationens invandrare. Det är ett ordval som Zulmir Becevic har svårt för.
– Jag har märkt att vi använder begreppet utan att riktigt definiera det, så jag började fundera på om det är förlegat. Svenhammed är en röst i sig, ett slag mot generaliseringarna.

Ännu mer kritisk är Zulmir till att tala om ”utanförskap”.
– Det är ett begrepp som Alliansen skapade för att vinna förra valet. Det används om arbetslösa, sjukskrivna och ensamstående mammor, men vad betyder det egentligen?
Är en arbetslös person med familj och vänner i ett utanförskap? Och en person som har jobb men inga vänner – är han i ett innanförskap då?
Svenhammed har två väldigt bra vänner. Medan de vuxna som han möter sorterar människor i ”vi” och ”dom” så gäller det inte när han hänger med sina kompisar.

– Vuxenvärldens värderingar stämmer inte på dem. Han ser inte sina kompisar i termer av etnicitet och nationalitet. Han ser dem som personer.
Vilken roll spelar politiken för att människor ska få bli den de vill vara?
– Jag tycker att alla ska ges de grundläggande förutsättningarna för att kunna åstadkomma något i sitt liv – det är politikens roll. Men politiken i sig kan aldrig lyckas med integrationen, i slutändan är det upp till människorna själva. •

BOK:  ”Svenhammeds journaler” av Zulmir Becevic, Alfabeta förlag, finns i din bokhandel.

Lina Wennersten