KRÖNIKA | Publicerad 2009-12-11

Det här är min sista krönika för Frihet. Därför vill jag slå ett slag för bra litteratur och musik, trots ovissheten om vad som är "rätt" och "fel" i objektiv mening. Finns det då inte någon objektivt vacker konst? Så som bohusgranit är objektivt hård.
"Smaken är som baken", brukar det ju heta. Underförstått att smaken är delad och skiftar från person till person. Har då en 14-åring kille från Grönland, som knappt har läst en bok i hela sitt liv, lika "rätt" i sin litterära smak som Horace Engdahl i Svenska Akademien? Vaddå, rätt? För den 14-åriga grabben spelar det förstås ingen roll om Engdahl säger att Amos Oz romankonst är bra, eftersom den 14-åriga killen har försökt att lyssna till Oz Rim på liv och död som ljudbok. Men kom inte längre än till de gubbiga sexscenerna. Innan han raderade verket från sin Ipod med en skeptisk fnysning.
 

För mig är det självklart att jag litar mer på Engdahls omdöme i fråga om litteratur än grabbens. Varför gör jag det då? Jo, det är inte så konstigt. Eftersom jag förutsätter att Engdahl har en mer förfinad och utvecklad smak. Han har ju ägnat hela sitt liv åt att läsa och tycka till om litteratur. Tja, då börjar det faktiskt närma sig något som liknar "rätt" och "fel" estetiskt. Eller hur?
 

Vänder vi då på steken: frågar vi chefs-ingenjören på NASA om bohusgranit är hård, skulle han rynka på nästa - van att jobba med superhårda material i sina konstruktioner av rymdfärjor. Och frågar vi chefsingenjören vad 1+1 blir, skulle han svara 2. Ställer vi samma fråga till tonåringen från Grönland, tränad att räkna i snöhögar (eftersom han jobbar med att ploga parkeringsplatser åt sin pappa) skulle han säga: Om två snöhögar ligger bredvid varandra, och jag sedan skottar ihop dem, blir det ju inte två snöhögar, utan en snöhög, fast större.
 

Inte lätt det här med "objektivt", tycker jag. Trots allt är vi människor med olika erfarenheter som tolkar, förnimmer med våra sinnen, tänker ut med våra intellekt, eller upplever med våra känslor. Det enda jag är säker på är att min konstsmak har utvecklats med åren - ju mer jag har läst och ju mer jag har lyssnat på musik. Så, önska dig därför 1001 Album (W&W, 2008) och 1001 Böcker (W&W, 2008) i julklapp, som smidigt går igenom "den bästa" musiken och litteraturen i den västerländska historien. Och du kommer garanterat att tycka att skribenterna har fel och rätt om vartannat. Framför allt kommer du att upptäcka skivor och böcker du inte kände till. Och kanske finner du något som gör dig rikare som människa, och som du sedan inte skulle kunna tänka dig leva utan. Det gäller bara att finna vad som är rätt för dig.
 

Jag kan idag bli eld och lågor över ett oväntat ackordbyte i en obskyr rocklåt från 1970-talet, och jag kan förtrollas av överraskande ordval i en diktsamling från början av förra århundradet: Det blev jag inte för tio år sedan. Samtidigt befinner jag mig i en annan del av livet än 14-åringen och Engdahl, och därför är ämnena också väsentliga - vad låttexten eller boken handlar om. En poplåt av Säkert!, där hon sjunger om folkölsfyllor utanför diskotek, tilltalar kanske tonåringar mer än Monica Zetterlunds sångtexter från 1960-talet. Fast 14-åringen från Grönland älskar ju Monica Zetterlund. Med andra ord: Det som är "rätt" konst för många, kanske är "fel" för dig. Och det är det som är så fint med att vara du. •

Tom Malmqvist

Fler texter av Tom Malmqvist ›