Politikjunkie på vift

INTERVJU | Publicerad 2009-12-10

Ett sjukt kastsystem, världens största demokratiska val och aborter av flickfoster. Det upplevde SSUaren Max Dahlbäck som volontär i Indien. Nu pluggar han statsvetenskap i Umeå och drömmer om att jobba med internationellt bistånd.

Max gick i åttan när hans farmor, sin ålder till trots, värvade honom till SSU.
- Hon betalade min första medlemsavgift. Jag gick med i SSU Nacka där jag bodde och det var väldigt bra, säger Max.
I dag är han 21 år och inbiten sosse.
- Jag tycker det allra viktigaste är att vi ska ha råd med välfärden. Sen har jag alltid varit intresserad av internationella frågor också.
Det var samhällsintresset som fick honom att plugga historia och idéhistoria på Stockholms universitet efter studenten. Och det var samma intresse som fick honom att åka till Indien som volontär i våras.
Max åkte till staden Mysore i sydvästra Indien och fick bo på en skola för barn från problemfamiljer, där han hjälpte till att undervisa. Han trivdes bra men chockades över hur hierarkiskt Indien är.
- Att lyda och inte ifrågasätta de som står över en är självklart för indier. Jag tycker det är ovärdigt människor. Jag kunde se hur de krympte och böjde sig och bara sa "yes sir". Men det är svårt att komma där och döma. Alla formas ju av sitt samhälle.

Det indiska samhället har historiskt sett varit indelat i olika kaster, grupper som man föds in i och som säger vilket yrke man får ha. Kastsystemet är i dag förbjudet. Men trots att ingen får diskrimineras på grund av kast enligt indisk lag så sker det överallt.
- I en by vi var i hade de från den lägsta kasten egna delar där de fick hålla till, de fick inte röra sig utanför sitt område. Bypoliserna gjorde inget åt det. Jag tycker att Indien har en bra lagstiftning men samhället har inte hängt med, säger Max.
Politikerna försöker luckra upp kastsystemet genom att kvotera in människor ur den lägsta kasten till arbeten och utbildningar. Men fortfarande finns en lång väg att gå.

Kvinnor är också diskriminerade på många sätt i det indiska samhället, berättar Max.
- Få kvinnor jobbar, de måste stanna hemma med barnen. På kvällarna får de inte gå utanför huset.
Eftersom pojkar värderas högre aborteras flickfoster bort. Därför finns ett underskott på kvinnor i Indien. De flickor som föds gifts ofta bort i unga år och får inte gå klart sin utbildning.
- I den äldsta barngruppen på skolan där jag jobbade fanns bara killar. Tjejerna i den åldern hade blivit bortgifta. Fast det är annorlunda bland de rika i storstäderna, de lever mer västerländskt, säger Max.

En ljuspunkt var parlamentsvalet. Det pågick under fem veckor i våras, 714 miljoner människor var röstberättigade. En koalition ledd av Kongresspartiet, som står till mitten-vänster, fick flest ledamöter i parlamentet och fick därmed bilda regering.
- Det är svårt att jämföra partierna i Indien med västerländska partier, men finns det socialdemokrater i Indien så finns de i Kongresspartiet. Det var skönt att de vann och att inte extremisterna i BJP fick makten.
BJP är Indiens näst största parti efter Kongresspartiet, och består av hindunationalister. Konflikten mellan hinduer och muslimer i Indien är ständigt närvarande, berättar Max.
- Det stod mycket om det i tidningarna. En dag läste jag rubriken "Är krig den enda lösningen?". Det var läskigt.

Konflikten har en lång bakgrund. När den brittiska kolonialmakten avvecklades 1947 bildades två stater i området, det hinduiska Indien och det muslimska Pakistan. 125 miljoner muslimer lever dock kvar i Indien. Stora grupper har vägrat acceptera den indiska statsmakten och muslimska gerillor har genomfört flera terrordåd. Dåden har lett till en ökad nationalism bland hinduerna och diskriminering av muslimerna. Sammandrabbningar mellan de två folkgrupperna är vanliga.
- Samtidigt får man komma ihåg att Indien är det land i regionen som kommit längst när det gäller demokrati, säger Max.

Sedan han kom hem har han flyttat till Umeå för att läsa en kandidatutbildning i statsvetenskap, för att det "är en bra studentstad och det känns bra att komma bort från Stockholm". Drömmen är att jobba med internationellt bistånd i framtiden.
- Jag vill åka tillbaka till Indien, säger Max.
- Fast just nu tänker jag mest på att jag vill hem till jul och träffa släkten.
 

Max Dahlbäck

Ålder: 21 år.
Bor: Umeå.
Uppvuxen: I Nacka utanför Stockholm.
Gör: Läser statsvetenskap på Umeå universitet. Är aktiv i SSU Umeå och Umeås Socialdemokratiska Högskoleförening, USHF.
Familj: Mamma, pappa och två syskon.
Gillar: Historia, film, popcorn och trubadurer.

Becky Bergdahl

Fler texter av Becky Bergdahl ›