KRÖNIKA | Publicerad 2010-03-24   3 kommentarer

Vill man inte ge skatteavdrag för tjänster i en viss bransch, då nedvärderar man den branschen! Den märkliga logiken har puttrat runt i den politiska debatten så här i valårets början. Men då har det också handlat om städning - ett ämne som framkallar mediala stormar på ett sätt som snart bara kan jämföras med Mellanösternfrågan. Hur kan sossarna vara mot RUT-avdrag (för städning) men förespråka ROT-avdrag (för byggsektorn)? Det måste bero på att Socialdemokraterna nedvärderar kvinnor, ropar man från borgerligt håll. Argumentationen går något i stil med att det främst är kvinnor som arbetar med hushållsnära tjänster, och vill man inte ge rätt att dra av på skatten för dessa - då måste det bero på att man ogillar kvinnor!
 

AV en del debattörer kan man nästan få intrycket att kvinnors arbete började nedvärderas först i och med att någon kom på begreppet "pigavdrag". Inte för att det är en tvåtusenårig struktur som hela världsekonomin är organiserad kring. Överallt på jorden utförs de lägst värderade arbetena av kvinnor. Frågan är förstås om dessa jobb värderas lågt eftersom de utförs av kvinnor, eller om de utförs av kvinnor eftersom de värderas lågt.
 

Hur lyriskt Maud Olofsson än beskriver känslan av att komma hem till ett nystädat hem så är varken hon eller någon annan beredd att betala särskilt mycket för det. Skalar man av retoriken om stressade barnfamiljer är subventionen ett rakt stöd till människor i de övre inkomstskikten. Människor som gärna betalar tusentals kronor för nya teveapparater. Däremot uppenbarligen inte städning. Sådan köper man bara lagligt om den subventioneras av staten. Hela utgångspunkten för RUT-avdraget är att människor varken vill eller bör betala särskilt mycket för typiska kvinnotjänster.
 

Dessutom finns det uppenbara skillnader mellan RUT och ROT. Avdragen kan inte jämföras med varandra bara för att bokstavskombinationerna ser söta ut tillsammans. ROT är ett verktyg för att kicka igång konjukturen: staten uppmuntrar med en tidsbegränsad subvention till att reparations- och underhållsarbeten som hade behövt göras i vilket fall,  ska göras nu i stället för senare.

I dåliga tider skapar detta jobb eftersom det sätter igång långa kedjor på arbetsmarknaden. Hantverkarna behöver material. Materialet behöver hämtas och köras av en lastbil. Det behöver sorteras på ett lager, köras dit och förstås tillverkas på en fabrik någonstans. Om staten däremot subventionerar en städerska för att dammsuga golvet i någons matrum, då är det just vad som händer: ett golv i ett matrum blir dammsuget. Inget mer. "Har vi råd att förlora 11 000 jobb", frågar sig moderaterna med anledning av att Socialdemokraterna vill avskaffa avdraget. Men nu handlar det inte om 11 000 jobb. Uppskattningar grundade på annat än fantasi, pekar mot runt 900.

Sedan finns förstås mer problematiska skillnader mellan branscherna och de hänger samman med kön. Hantverkarna vet sitt värde, de vet att de behövs när kunskaperna hos den "vanlige" inte räcker till. De höjer priserna i takt med övriga branscher. Städbranschen ser däremot på sig själv som en service - inte en kompetens. De sänker priser för att ha kvar kunder och säger till de anställda att utföra samma arbete på kortare tid. Arbetsmiljön i en villa är under all kritik. Husstäd är tungt och det är trångt. Egentligen behöver man vara två för att lyfta tunga möbler. Statistik från Arbetsmiljöverket visar att hälften av alla städare har ont någonstans i kroppen varje vecka.
 

Som sagt: ser vi städning som ett skitjobb eftersom det främst är kvinnor som utför det? Eller utförs städning främst av kvinnor eftersom det är ett skitjobb?

Katrine Kielos

Fler texter av Katrine Kielos ›