Skarpt drama utan etnomys

RECENSION | Publicerad 2010-03-23

4. På morgonen den 7 juli 2005 skakas London av ett bombdåd längs en av stadens mest trafikerade busslinjer. Strax därefter kliver en medelålders kvinna från ö-samhället Guernsey ur en taxi, ser sig häpet omkring och studerar avvaktande fasaden till en halalslaktare. I bakgrunden ryms toner från arabisk popmusik. Hon har kommit hit för att leta upp sin dotter som hon inte hört av på flera veckor, och nyhetsrapporterna efter attacken oroar henne rejält. Men de fruktlösa försöken att finna dottern leder så småningom till att hon inser att hon har mer gemensamt med Ousmane, en afrikansk gästarbetare bosatt i Frankrike, än vad hon någonsin kunnat föreställa sig.

Regissören Rachid Bouchareb tecknar ett grovkornigt och träffsäkert porträtt av samtiden i fransk-brittiska samproduktionen "London River". Filmen fokuserar skickligt på de finstämt karvade karaktärerna men skildrar också ett större, viktigare, sammanhang. Elisabeths och Ousmanes berättelser fungerar nämligen som en grådaskig fond för en vidare diskussion om islamofobi, nationalitet och globalisering. Med stadig kamera används ett oväntat möte mellan två människor som lins för djupare frågor om rasism och inte minst en välkommen kritik av den exkluderande nationalstaten. Utan att vara i närheten av att trampa i en etnomysig och exotifierande Jalla Jalla-fälla.

FILM - "London River" har biopremiär 26 mars.

Daniel Mathisen

Fler texter av Daniel Mathisen ›