Alla ropar hårdare straff

Del 3: Brott säljer

REPORTAGE | Publicerad 2010-04-07

För de flesta är media den enda källan till information om kriminalitet. Genom tidningar, teve och radio får vi intrycket av att brottsligheten blir allt värre och råare. Medieforskaren Ester Pollack menar att medias brottsrapportering medverkar till att piska upp opinionen för hårdare straff.

Varför är det så intressant för media att rapportera om brott?
– Brott uppfyller alla kriterier för att hamna högt upp i nyhetsvärderingen; det bryter mot normen, det är oväntat och spektakulärt. Brottsjournalistiken har ett innehåll som berör och upprör, chockar och tillfredsställer folks behov av snaskigheter. Brott säljer, så den ökande konkurrensen och kommersialiseringen av media gör också att brottsrapporteringen ökar.
Har media ett socialt ansvar?
– Ja, det tycker jag. Vissa försöker ta ansvar och har en seriös rapportering, men den populistiska brottsjournalistiken syns ju mest, löpsedlarna skriker mot oss. Och när något exceptionellt händer drar alla åt samma håll, även de som i vanliga fall har en seriös kriminaljournalistik.
Men media rapporterar väl om det människor är intresserade av?
– Man säger ofta att man gör vad allmänintresset kräver, och visst finns det ett intresse hos medborgarna att veta hur rättssystemet fungerar eller att känna till händelser för att kunna ta ställning som medborgare. Men till stor del är det media som bestämmer vad allmänintresse är, det är de som har skapat ett intresse genom en spektakulär journalistik. Långt ifrån allt som sägs vara allmänintresse kvalificerar för det tycker jag.
Medverkar media till den politiska utvecklingen mot hårdare straff?
– I extrema situationer, som efter rymningarna 2004, lanserar ­media en opinion som skapar ett starkt tryck på politiker. Då fattas sådana beslut som det Thomas Bodström tog om superfängelserna. Politikerna tvingas in i en symbolpolitik, och tillsätter en utredning eller beslutar om ett superfängelse för att visa handlingskraft.•

Anna Bratt