Att leda med magkänsla

REPORTAGE | Publicerad 2010-06-17

Efter åtskilliga försök lyckades Frihet sammanföra socialdemokratins mest upptagna person, partiets ordförande Mona Sahlin, med ungdomsförbundets ledare Jytte Guteland. Det blev ett samtal om Olof Palme, att våga kritisera och varför solidaritet är smart.

Mona Sahlin slår sig ned i en cerisefärgad fåtölj intill fönstret och ser förvånansvärt avslappnad ut, trots att den rekordtidiga valrörelsen för länge sedan fyllt kalendern. Hennes presschef, som tycks mer pressad, sneglar diskret på armbandsuret med jämna mellanrum. Tiden är knapp.

Samtalet inleds med en fråga om vilket område som kommer bli valets viktigaste.
- Jobben, utan tvekan. Arbetslösheten är den högsta på många, många år. Chanserna för unga att hitta egen bostad och komplettera utbildningen har stängts, säger Mona Sahlin samtidigt som hon drar handen genom luggen.
- För mig hänger jobbfrågan ihop med övertygelsen om att jämlikhet alltid ger starkare samhällen. Det är en fråga som verkligen känns i maggropen.

Jytte Guteland, ordförande för det socialdemokratiska ungdomsförbundet, har tillbringat de senaste veckorna på kampanjturné runt om i landet. Hon lutar sig fram i soffan och fyller i:
- Det är två idéer om samhället som står mot varandra. Vi kan aldrig vara nöjda med att var fjärde ung går arbetslös.

Men inte heller socialdemokratiska regeringar har lyckats tackla den branta arbetslöshetskurvan bland unga. När Göran Persson var statsminister bet sig arbetslösheten bland unga fast på en historiskt hög nivå. Trots löften. Mona Sahlin erkänner att S-regeringar vacklat alltför mycket i jobbfrågan.
- Ja, det är sant. Ungdomsarbetslösheten är ett av socialdemokratins största misslyckanden. Där fick vi en läxa av väljarna.
- Både rådslagen och en självkritisk diskussion har varit nyttiga för att formulera en ny politik.

SSU har vid flera tillfällen varit kritiskt till att partiet haft en för slapp hållning i jobbfrågan.
- Det har saknats en insikt om vikten av att angripa problemen tidigt. Hållningen har varit för passiv, säger Jytte Guteland.
- Men den rödgröna budgeten är åtminstone ett steg i rätt riktning.

Ett blekt, genomträngande ljus letar sig in genom fönstret och avtecknar sig i rader av minnen i arbetsrummet. Utanför är det kyligt och regnmolnen penslar en grå filt över Stockholm. Folk som passerar över det lilla torget mellan kanslibyggnaderna går med krökta ryggar, tätt omsvepta av ytterplagg.

Ovanför Mona Sahlin hänger ett svartvitt porträtt av en leende Anna Lindh och skvallrar om en förlorad vän, ett land i chock men också om en skarp politiker med rötter i SSU. Mona Sahlin var aktiv i SSU under 1980-talet. På frågan om vad ungdomsförbundet betytt för henne funderar hon ett ögonblick och letar bland minnena. Strax glimmar det till i ögonen och Mona Sahlin svarar:
- Alltså allt. Jag träffade min man, Bosse, och alla vänner via SSU. Jag lärde mig argumentera och fick ta plats. SSU har betytt allt för mig.
- För mig, som aldrig läst på universitet, blev SSU:s studiecirklar och kurser min utbildning. Mitt universitet.

Tiden i SSU beskriver hon med en kombination av värme och nostalgi. Minnen för livet, enligt Mona Sahlin. Tillsammans med vännerna Anna Lindh och Margot Wallström var hon med och drev på för en ny syn på bland annat jämställdhet. Flest minnen har hon från tiden som ordförande för Stockholms läns SSU-distrikt.
- Jag är glad att jag växte upp i ett så stort distrikt. På våra kurser pratade man inför 300 personer, och då var det inte så svårt att ta en skoldebatt i en aula med 200, säger hon.

Daniel Mathisen

Fler texter av Daniel Mathisen ›