En kul kille

INTERVJU | Publicerad 2010-06-24

Den 30 oktober 2006 stapplade en okänd 18-åring in på scenen på en ståuppklubb i Stockholm. I dag är Soran Ismail en av landets mest hyllade komiker. Han berättar om en show när allt gick fel och varför valet i höst oroar honom.
– Sverigedemokraterna är det största hotet mot demokratin.

Tankarna på ståuppkomik hade funnits där ett tag, men det var först nu han stod där. På scen. Kolossalt nervös med mikrofonen krampaktigt i ena handen. Tio minuter senare smattrade applåderna längs väggarna på komediklubben Bungy Comedy vid Mariatorget i Stockholm. Publiken hade precis mött Soran Ismail, ­nykläckt komiker.
- Det sjuka är att det faktiskt gick riktigt bra redan första kvällen. Snacket gick i branschen och sedan gick allt jävligt fort, säger han.

Ett år senare får Soran chansen att åka med komikerlegendarerna Magnus Betnér och Özz Nüjen på en Sverigeturné. Han uppträder bland annat på klassiska komikerklubben Norra Brunn och med humorkollektivet Stockholm Live. Men det verkligt stora genombrottet kommer först när han slår sig ner i det röda laget i teveprogrammet "Parlamentet".
- "Parlamentet" var en helt otrolig chans som gjorde att jag introducerades till en större publik och inte minst fick fler jobberbjudanden. Innan dess var jag bara känd i en begränsad skara, säger Soran.

Sedan dess har karriären accelererat. När vi träffar Soran Ismail på produktionsbolaget Roas kontor i Vasastan i Stockholm halvligger han i en fåtölj och fingrar på sin iPhone. Intresset för ståuppkomik vaknade till liv när han som liten studerade teveserien Seinfeld och fängslades av tanken att få andra att skratta. Även om han aldrig riktigt greppade skämten. Att underhålla blev så småningom ett sätt att brottas med ett sviktande självförtroende genom att synas och bli bekräftad.
- Som liten var jag extremt känslig och blyg. Jag var aldrig den som hördes eller syntes i klassrummet. När jag upptäckte att jag kunde få andra att skratta så fick jag gradvis bättre självförtroende. Då var jag inte bara Soran med knasiga kanintänder utan även en rolig kille, säger han och tillägger:
- På scenen är jag en bekräftelsehora, men egentligen hatar jag att stå i centrum. Humorn blir ett sätt att trycka tillbaka jobbiga känslor och ångest.

Han berättar att han, enligt klassisk ståupptradition, hämtar merparten av inspirationen från vardagliga händelser. Men folklig vill han inte vara. Soran har i stället en väldigt tydlig idé om vad som är bra respektive dålig humor. Och vad som krävs för att en ståuppkomiker ska fungera.
- Bra komik ska vara skarp och subtil för att få mig att skratta. Det värsta som finns är när skämten blir för uppenbara, eller bygger på att folk ramlar, säger han och skakar på huvudet.
Mycket handlar om att få publiken att vara närvarande och alerta.
- Jag gillar att ifrågasätta, utmana och provocera. Att gå emot.

En ståuppkomiker kan vara hur skicklig och professionell som helst, men det kommer alltid finnas tillfällen när det inte klaffar. ­Soran minns särskilt en kväll när precis allt gick fel.
- Jag skulle uppträda i samband med ett julbord i december 2007, och när jag kom dit märkte jag att ungefär hälften av publiken bestod av kalasfulla nazister med tatuerade hakkors, säger han.
- När jag hade kört ett par minuter kom arrangören fram och bad mig åka för att undvika bråk.

I dag är han mest förvånad över att det går att tjäna pengar på ståuppkomik, och att det faktiskt går att ha roligt. Hela tiden. Framgångarna från "Parlamentet" och gruppkramen från Sveriges komikerelit gör att det mesta ser ljust ut. När vi träffar Soran Ismail har han nyligen avslutat inspelningen av en show som ska sändas på Kanal 5 den 30 augusti.
- Det har gått jävligt fort. Att vara känd på krogen är som att vara en snygg tjej. Alla bjuder en på drinkar och vill snacka. Det är mestadels kul men kan vara jobbigt när folk ska dra skämt för en. 

Daniel Mathisen

Fler texter av Daniel Mathisen ›