Den stora förvandlingen

Från nazister till akademiker

REPORTAGE | Publicerad 2010-06-28   1 kommentar

Sverigedemokraterna är för första gången nära att ta sig in i riksdagen. I opinionsmätningarna inför valet ligger de kring fyraprocentsspärren. Men partiet är inte så rumsrent som det vill framstå.

"Dom kan väl ta sina BMW:ar och sticka hem", skriker en sverigedemokrat om invandrare vid partiets kommunkonferens i oktober 2007. Olämpligt, tycker partiledaren Jimmie Åkesson. Men han ger ändå följande kommentar till medierna som är på plats:
- Å andra sidan, bland vanligt folk är det ofta så det pratas. Det är en allmän föreställning att det ser ut på det sättet. Men vi skyller egentligen ingenting på invandrarna utan på individerna.

Så ser det ofta ut i kontakterna med SD. Partiledaren och andra ledande företrädare säger en sak, medlemmarna och de lokala representanterna något annat. Under partiets riksårsmöte i Karlstad, där jag är på plats, kommer relativt nyanserade åsikter från talarstolen. Men under fikapausen spänner representanter från västra Sverige ögonen i mig och förklarar att min dotters framtid och säkerhet står på spel om vi inte slänger ut alla muslimer ur Sverige.

Och när radioprogrammet "Kaliber" följer med Sverigedemokraternas ungdomsförbund på en resa över Östersjön sjungs nazistmarscher och nidsånger om Olof Palme. SD har en fasad - sedan finns något värre bakom.

Partiet har sina rötter i Bevara Sverige Svenskt, BSS, som skapades i slutet av 1970-talet ur nazistiska grupperingar. Så småningom fick SD idén att modernisera sig genom att byta "Sieg heil" till ett motstånd mot "mångkultur". Förändringarna handlar framför allt om det yttre, hur partiets företrädare ser ut. Skinnskallarna med svenska flaggor och nazistfarbröderna är borta. I stället syns manliga akademiker och småföretagare och till och med en och annan kvinna, även om kvinnorna fortfarande är i klar minoritet. Men partiets åsikter är i stort sett desamma. Kärnan i partiets budskap kan formuleras på följande vis:

1) Kulturella skillnader gör att invandrare beter sig på ett annat sätt som gör att de inte passar in i Sverige. Invandrare har en annan rättsuppfattning som leder till kriminalitet, och en dålig kvinnosyn. Minskar vi invandringen minskar vi problemen.

2) Invandringen kostar pengar som kunde använts för etniska svenskar, främst barn och gamla. Minskar vi invandringen får vi råd att satsa på den egna befolkningen.

Men SD har inte lyckats prestera något som ens liknar en finansierad budget. Väger man samman partiets förslag blir utgifterna 30 miljarder högre än inkomsterna, enligt en uträkning från Svenskt Näringsliv. Invandringen kostar inte så mycket som SD påstår, samtidigt genererar invandringen intäkter, vilket SD helt enkelt glömt bort. Invandrare betalar ju skatt och konsumerar varor och tjänster precis som svenskar, dessutom kommer många hit i tonåren eller i vuxen ålder. Då får det svenska samhället arbetskraft utan att ha behövt betala för dessa människors utbildning.

SD:s resultat i riksdagsvalen

SD har inte fått över fyra procent av rösterna i något riksdagsval, partiet har därför aldrig haft mandat i Sveriges riksdag. Men SD har fått fler röster för varje val som har hållits sedan partiet bildades.

År och procent av röster:

1988  0,02
1991  0,09
1994  0,25
1998  0,37
2002  1,44
2006 2,93
 

Anna-Lena Lodenius