Plågat New Orleans inifrån

RECENSION | Publicerad 2010-06-30

Manusförfattarna bakom ”The Wire” har kokat ihop en maffig dramatisering om livet efter orkanen Katrina. ”Treme” engagerar och är fullständigt briljant.

4. Den krackelerade asfalten längs Broad Street böljar i den fuktvarma hettan. Luften är som en kletig vägg i det vindstilla kvarteret. Inne i en kraftigt fuktskadad och nedsläckt bar står ett par personer och argumenterar. I bakgru2nden hörs ljudet av en stor folkmassa i rörelse ackompanjerad av tromboner och saxofoner. Vi befinner oss i den brottsdrabbade stadsdelen Treme i olycksförföljda New Orleans.

Det är tre månader sedan flodvågen Katrina piskade sönder hela områden, och ännu är såren djupt inkarvade i stadens rutnät. Allt delas in i före och efter. Sammanlagt dog närmare 2 000 av flodvågen, medan ytterligare tusentals tvingades migrera till närliggande Houston. Efter en kaotisk period av plundring, våld och en intensiv debatt om ett havererat räddningsarbete har ras- och klasslinjerna blivit tydligare än någonsin. Kontrasterna har skärpts. Ingen annanstans i staden är skadorna större, värre och djupare än i Treme, ett kvarter som byggdes i New Orleans allra lägst belägna område. Alla saknar något. Och någon.

I HBO:s senaste storsatsning, teve-serien "Treme", får tittaren följa en grupp av musiker, kockar, karnevalskådespelare och helt vanliga New Orleans-bor som på olika sätt försöker pussla ihop det som återstår av livet. Bakom serien hittar vi samma personer som en gång i tiden skapade "The Wire", David Simon och Eric Overmyer. Mycket i stilen, tilltalet och gestaltningen känns igen från det kritikerrosade Baltimoredramat. Också här hittar vi de täta dialogerna och den minutiösa detaljrikedomen i miljöer.

Liksom med "The Wire" har geniparet Simon och Overmyer skapat ett stycke teve-historia. Styrkan i serien ligger inte i själva handlingen, som egentligen är rätt så tunn. I stället är det de respektive karaktärerna som fångar uppmärksamheten. Manusförfattarna har, liksom i "The Wire", skickligt undvikit att stöpa stereotypa rollfigurer. Karaktärerna ges manöverutrymme att varsamt växa fram och utvecklas allteftersom.

Men det tar sin tid att komma över tröskeln och in i serien. Första timmen av pilotavsnittet - som för övrigt är på hela 80 minuter - känns mest förvirrande och surrealistiskt. I ena scenen får vi en glimt av hur livet i New Orleans såg ut före katastrofen, för att strax därefter ryckas bort till ett sjudande gatuliv. Men de som trots de långa utvikningarna ändå stannar kvar blir rikligt belönade.

"Treme" är en spegling av ett djupt skiktat samhälle som dömt generationer av afro­amerikaner till permanent fattigdom. Om en ­regering som, med Kanye Wests ord, "inte bryr sig om fattiga människor". Och inte minst om en stad som mitt i all misär, smuts och förruttnelse rymmer en längtan efter något nytt och annorlunda.

TEVE - "Treme" har premiär på svensk teve i augusti.

Daniel Mathisen

Fler texter av Daniel Mathisen ›