De vågar vägra könsstympning

REPORTAGE | Publicerad 2010-09-10   1 kommentar

Bland massajerna i Kenya är det vanligt att flickorna säger att de själva vill bli könsstympade. Att de ser fram emot dagen då de ska skadas för livet och riskera att dö, för att vara som alla andra och följa traditionen. Men det finns några som vägrar. Frihet har träffat tjejerna som går emot hela samhället och säger nej.

I Riftdalen, alldeles i närheten av Kenyas välkända naturreservat Masai Mara, ligger byn Nkareta. Större delen av byns 10 000 invånare är massajer, en av sammanlagt 42 stammar i Kenya som praktiserar kvinnlig könsstympning. Mellan 70 och 90 procent av alla flickor könsstympas och seden uppstod troligtvis redan när massajsamhället formades. Stammen försörjer sig på boskapsskötsel och männen ger sig iväg med djuren under långa perioder. Förmodligen uppkom könsstympning som ett sätt att se till att kvinnorna inte var otrogna medan männen var borta.
- Man trodde att flickor som inte blev stympade kunde bli promiskuösa, berättar en bykvinna.

Könsstympning fungerar som en initiationsrit som förvandlar flickor till kvinnor. Fördomarna som florerar kring ostympade kvinnor gör att de flesta rättar in sig i leden. Vid stympningsceremonin hålls en stor fest till flickans ära, hon får stå i centrum och får erkännande i gemenskapen. Det är en nödvändig del i att bli kvinna och är varje flickas lott.

I förlängningen handlar dock könsstympning om kontroll av kvinnors sexualitet. Man ser klitoris som smutsig och genom att skära bort den blir kvinnan ren, fri från sexuella lustar. Det är ett sätt att bevara kyskhet, när flickan inte njuter av sex förblir hon oskuld tills hon gifter sig.

Men för några år sedan började utomparlamentariska rörelser och lokala organisationer arbeta för förändring i områdena i Riftdalen, som länge varit ganska stängda för omvärlden. Byborna i Nkareta bildade intressegrupper, bland annat en lokal kvinnogrupp, CBU, som hjälper flickor som rymt hemifrån för att undkomma könsstympning och kvinnor som jagats bort för att de stöttat sina döttrar. CBU riktar också in sig på män, en grupp som till stor del för traditionen vidare.
- För att en man ska få erkännande i området måste han stympa sitt barn. Ceremonin i samband med könsstympningen blir ett tillfälle för mannen att visa upp sin rikedom. Om han avstår kan folk läsa in att han inte har råd, säger Margereth Kuyioni, ordförande i CBU.
- Det är mannen som är familjens överhuvud och det är han som bestämmer. Om han inte könsstympar sina barn kommer grannarna tro att han står under kvinnan.

Byborna bildade också en barnrättsgrupp som såg till att barnen, särskilt flickorna, fick veta vad de hade för rättigheter. Detta innebar att man för första gången började tala högt om könsstympning.
- När kampanjerna startade var de vuxna inte redo för förändring, men nu har våra föräldrar börjat förstå. De har insett att könsstympning får allvarliga konsekvenser för oss, säger Jacqueline Sina, en av de fem flickor som kommit för att berätta hur de tagit del av organisationernas information och nu vägrar könsstympa sig.

Tjejerna säger att könsstympning, utöver den oerhörda smärtan, ger ett flertal fysiska komplikationer. I vissa fall har det till och med lett till döden.
- Ju yngre du är desto svårare fysiska men får du. Dessutom använder de samma blad på alla flickor utan att rengöra det ordentligt vilket kan leda till HIV och andra infektioner. Och eftersom könsstympning är förbjudet utförs det hemma och inte på sjukhuset så vissa förblöder under ingreppet, säger Jacqueline Sina.
- Andra dör av chock, vi känner till en flicka som gjorde det. Hon såg allt blod och blev så chockad att hon inte kunde äta. Kvinnorna i hennes familj ville ta henne till sjukhuset men männen ville inte bli gripna av polisen. Efter några dagar dog flickan, hennes mamma lät inga fler av sina döttrar könsstympas, säger Priscilla Kiok vars pappa är ordförande i barnrättsgruppen.

Kvinnlig könsstympning

Termen kvinnlig könsstympning syftar på borttagande av hela eller delar av det kvinnliga könsorganet. Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, finns det tre typer av könsstympning:

Typ 1: Sunna
Borttagandet av huden kring klitoris. Ibland utökat till att delar av eller hela klitoris skärs bort.

Typ 2: Klitoridektomi
Hela klitoris skärs bort tillsammans med delar av eller hela de inre blygdläpparna.

Typ 3: Infibulation (även kallad faraonisk omskärelse)
Hela klitoris, de inre och delar av de yttre blygdläpparna avlägsnas och huden sys sedan ihop. En liten öppning lämnas så att mensblod och urin kan passera. Vid giftermål måste kvinnan öppnas för att mannen ska kunna tränga in vid samlag.

Det finns också en rad oklassificerade former, såsom prickning av klitoris eller att man skrapar eller bränner klitoris och omgivande vävnad. I vissa traditioner hålls en ceremoni utan könsstympning där ritualen innebär att någon håller en kniv mot slidan, sticker i klitoris eller skär av könshår.Metoder och andelen flickor och kvinnor som utsätts varierar kraftigt från land till land. Enligt WHO är klitoridektomi den vanligaste förekommande formen och utgör upp till 80 procent av alla könsstympningar medan infibulation utgör omkring 15 procent av ingreppen.

Varför?

Ingen kan riktig avgöra om könsstympning är en företeelse baserad på sed eller religion. Kvinnlig könsstympning praktiserades redan före islam och trots att en majoritet av världens muslimer inte utövar det, anger ofta de som praktiserar könsstympning religionen som skäl. Motståndare avfärdar denna koppling, medan islamiska ledare inte är eniga. Koranen innehåller inte någon uppmaning till könsstympning, men i några hadither (yttranden som tillskrivs profeten Mohammed) omnämns det.

Könsstympning i Kenya

I Kenya är könsstympning olagligt. Detta innebär att ceremonierna görs i hemlighet eller utförs i grannländer.Trots lagen är könsstympning relativt vanligt i Kenya. Alla områden har sina regler och sina specifika traditioner. Det finns allt från den mildaste till den grövsta formen av stympning. Åldern då könsstympning utförs varierar kraftigt men brukar hamna mellan åtta och 15 år. Könsstympning i vuxen ålder förekommer.

Cecilia Köljing