KRÖNIKA | Publicerad 2010-09-27

Sverige fick ingen framåtsyftande rödgrön regering. Vi fick en bakåtsträvande borgerlig allians i fyra år till i stället. Vi fick inte vår första kvinnliga statsminister, vi fick fyra år till med en vit, heterosexuell högavlönad man som främst ser till villkoren för andra vita, heterosexuella män i Ståkkhålm. Och som grädden på moset kom ett rasistiskt parti in i riksdagen.

Ja, jag har gråtit över valresultatet. Men det gör inte saken bättre. Nu gäller det att analysera varför det blev som det blev i stället, och det gör vår vi i ett stort reportage i det nya numret av Frihet, där vi har intervjuat statsvetare, socialdemokrater från landets alla hörn, politiska skribenter och många fler om valfiaskot för S. Frihets krönikör Katrine Kielos bjuder också på kloka funderingar kring valet.

Sedan gäller det att se framåt. Att ta friska tag och utforma en ny politik. Och där vill jag slå ett slag för en vision som åtminstone jag har, att vi borde jobba för att göra oss av med det här tänket att det finns fina jobb och fula jobb. Så här tycker jag: Alla jobb som behövs är bra (jobb som pälsdjursuppfödare, till exempel, är däremot inget samhället behöver). Sedan finns det jobb med bra och med dåliga villkor, och de taskiga villkoren måste vi säga ajöss till. Men inte till jobben som har taskiga villkor i sig.

Tyvärr finns det en syn som har smugit sig in även hos vänstern om att alla ska sträva efter en akademisk examen och en karriär som ingenjör, arkitekt eller ekonom. För det är "fina jobb". De "fula jobben" som till exempel städare, undersköterska eller brevbärare ska helst ingen behöva ha. Så många som möjligt ska kunna ta sig bort från arbetaryrkena, det tycks vara vissa vänstermänniskors mål.

Det gör mig arg. När det talas om att vänstern ska skapa social rörlighet, möjligheter för alla att gå på högskolan och få alla sorters jobb, är jag med. Självklart ska vi det! I dag spelar de föräldrar du har råkat födas med alltför stor roll. Barn till högutbildade föräldrar skaffar sig i långt större utsträckning högre utbildning än barn till lågutbildade föräldrar. Utbildning går i arv. Lön också - barn till högavlönade föräldrar får mycket oftare välbetalda jobb som vuxna, än barn till mindre välavlönade föräldrar.

Det måste vi råda bot på, till exempel genom en grundskola som ger extra stöd till barn från icke-studievana hem, och ett gymnasium som ger alla elever behörighet att söka till högskolan efter studenten, oavsett vilket program de har gått på. Eller genom höjda studiebidrag, så att ingen ska behöva avstå från att plugga vidare för att han eller hon inte har råd.

Men att alla ska ha möjlighet att gå på högskolan är inte samma sak som att alla verkligen ska gå på högskolan. Och att ett undersköterskebarn ska ha samma möjlighet att bli arkitekt som ett arkitektbarn, är inte samma sak som att alla undersköterskebarn måste bli arkitekter. Och varför talas det aldrig om att arkitektbarnet ska ha möjlighet att bli undersköterska, utan att få besvikna blickar? Men få en lön som går att leva på, och en arbetssituation som inte är hälsofarligt stressig.

Vi måste inse att samhället behöver undersköterskor, och städare, och brevbärare. Det är inget fel på att ha ett sådant jobb - tvärtom, samhället skulle inte fungera utan att människor utförde de här jobben. Däremot är det fel att arbetaryrkena ständigt undervärderas, både i lönekuvertet och i värderingar och ord. Som när syrran sa upp sig från jobbet på Statoil för att börja plugga, och jag fick kommentaren: "Men vad bra att hon tar tag i sitt liv och gör något". Som om det inte var att göra något att jobba heltid.

Jag hoppas att den som tänker så aldrig besöker en bensinmack. För om man tycker att det är så fult att stå där i kassan på Statoil - vilket hyckleri att ändå handla där, och att tanka där.

Kom ihåg att alla inte kan bli statsminister. Sverige har bara plats för en (och just nu är det tyvärr Fredrik Reinfeldt). Vi kan inte springa runt och uppmuntra varenda unge att sikta på att bli toppolitiker, och tycka att de som vill jobba inom vården eller handeln saknar ambitioner. Vi måste göra oss av med statustänket!

PS. På tal om fint och fult. Läs boken "Fult folk" om SD:s väljare, och inse att det är SD:s politik vi ska kritisera, inte deras väljare vi ska demonisera. SD-väljarna är snarare ofta människor som socialdemokratin tycks ha svikit.

Becky Bergdahl

Fler texter av Becky Bergdahl ›