Reportage 2008-10-07
Intervju 2012-02-16
Recension 2009-08-26
Reportage 2011-12-21
Recension 2011-08-24
Kommentar till texten Avhopparna
KRÖNIKA | Publicerad 2010-09-27 3 kommentarer
Valförlusten den 19 september innebär att svensk socialdemokrati har förvandlats från världens mest framgångsrika parti till ett krisande europeiskt socialdemokratiskt projekt bland alla andra. Jag minns en julfest som jag var på i december 2008. Det rödgröna samarbetet hade precis kommit på plats efter en höst av turer kring huruvida Lars Ohly fick plats under budgettaket. Världsekonomin var i fritt fall och få trodde att Alliansen hade någon chans att bli omvald.
2008 var året när Reinfeldt gick runt och undrade om opinionsmätningarna verkligen kunde stämma. Kunde svenska folket vara så rasande? De hade ju precis röstat fram honom på precis den politik som han nu genomförde. Statsvetare svor att regeringen var rökt.
Det var hursomhelst december och jag stod i en lägenhet i södra Stockholm och åt pepparkakor med Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann. Han hade precis läst någon bok som jag precis också hade läst, vi pratade om den och om Obama och om världsekonomin och framförallt var Schlingmann så oerhört nöjd med det rödgröna samarbetet. Nu har Socialdemokraterna slutligen gett upp sin roll som solen i svensk politik, sa han, det parti som alla andra snurrar runt. Nu vinner vi nästa val!
När Socialdemokraterna nu mycket riktigt har rasat till knappt 31 procent är det inte konstigt att fler gör samma analys. Det är uppenbart att det är Socialdemokraterna som har förlorat på det rödgröna. Men huruvida problemet är själva samarbetet, eller sättet som Socialdemokraterna har hanterat samarbetet på, det är en öppen fråga. Och det är viktigt att eftervalsdebatten blir djupare än så.
Grundproblemet är att saker och ting gjordes i fel ordning. Först måste man definiera sitt eget politiska uppdrag, först därefter kan man fundera över om det finns andra som skulle kunna stötta en i det. Socialdemokraterna har å ena sidan haft en mycket hög retorik mot regeringen och å andra sidan väldigt lite sammanhängande alternativ. Anders Borgs jobbpolitik sker på bekostnad av ökade klyftor och fungerar dessutom dåligt, men vad var alternativet? Socialdemokraterna gjorde inte sin hemläxa från 2006, att formulera en sammanhängande politik mot de nya utslagningsmekanismerna på arbetsmarknaden.
När en fjärdedel av svensk industri försvann på ett halvår kunde ingen svara på vad Socialdemokraterna hade för budskap. Finanskrisen lämnades åt Moderaterna och precis som Irene Wennemo har påpekat började Socialdemokraterna göra skatteutspel utan koppling till vad skatterna skulle användas till. Bristen på helhetssyn ledde till det fokus på plånboksfrågor som man sedan beskyllde medierna för.
En av Socialdemokraternas främsta valfrågor blev att man ville sänka skatten mest av alla för pensionärer. Och definierar man "rättvisa skatter" på det sättet: allas rätt till "lika låg skatt", då har man förskjutit frågan en bra bit in på Moderaternas planhalva. Läxan från årets val är komplicerad. Socialdemokratin måste å ena sidan förstå vidden av hur stort man har förlorat, men samtidigt vidden av hur stort man på ett annat plan faktiskt har vunnit.
Ibland känns det som att Per Schlingmann bättre förstår hur mycket man kan vinna på att apellera tillt klassiska socialdemokratiska värden, än vad Socialdemokraterna själva gör. Det är den andra viktiga lärdomen av mandatperiodens fullständiga fiasko. Att vi måste lära oss vinna val genom att vara socialdemokrater. Inte trots att vi är socialdemokrater.
Katrine Kielos
© 2008-2012 Tidningen Frihet. Citera gärna men ange källan. Producerad av Ropson AB
Skrivet av Robert Halvarsson 2010-09-27 13:04
Analysen tar sin början
Jag tror att det är viktigt för de socialdemokrater som är intresserade av en öppen analys av valförlusten att också inte falla ner till nivån att man skyller sina problem på sina samarbetspartier. En återgång till en storebrorsanda som tyvärr är en del av ett realpolitiskt socialdemokratiskt arv tror jag inte på. Men en "öppen socialdemokrati" behöver inte vara en slätstruken och avideologiserad sådan. En som fortsätter på den blairska tredje vägen mot marginalisering och ett evigt jagande efter en medelklass som man vädjar till med plånboken. Jag hoppas själv på en vital socialdemokrati som är modig men som också förhåller sig ödmjukt inför de partier och folkrörelser som inte är tätt knutna till de egna leden.
Skrivet av calle 2010-09-27 13:56
efter "krisen"
Så hör vi då på nyheterna...50000 industrijobb förlorade för gott-samtidigt som produktiviteten ökat 10% per arbetad timme (i industrin). Vem ser en löneförhöjning på 10%? Vem ser en arbetstidsförkortning med bibehållen lön på 10%? Vem ser en ökad pott till välförden från industrin på 10%?
Att intre alliansen gör det är självklart men S ?
Skrivet av Chris B 2010-09-29 20:56
Bra analys.
Jag tror att du börjar närma dig kärnan i problemen med det rödgröna samarbetet. Den egna visionen var inte tydlig innan man ingick samarbete och där sprack det. En reflektion kring arbetslösheten i industrin är att precis när 50000 industriarbetare förlorar jobbet väljer S att (med MP och V) gå till val på att avveckla kärnkraften i närtid. Vilket underförstått betyder att kostnaderna för att producera i Sverige kommer att skjuta i höjden (dvs. ännu fler jobb kommer att försvinna). Det tycker inte jag var särskilt insiktsfullt. Man förstod helt enkelt inte vilken roll energifrågan spelar för den svenska industrin och dess arbetare. Det hade man inte tagit hänsyn till i den egna visionen om man nu hade någon.
Jag tycker att det fanns bra grejer i den rödgröna politiken. Det mesta faktiskt. Men tajmingen var usel. Vissa saker borde nog väntat några år. I arbetslöshetstider satsar man på arbete. I goda tider satsar man på miljön. Då hotar det inte arbeten på samma sätt.