Jämntjock indiesörja

RECENSION | Publicerad 2010-09-02

2. Interpol är ett av många identitetslösa indierockband som ingen minns. Jämntjocka låtar som aldrig riktigt sticker ut eller engagerar. Det märks inte minst på senaste alstret, självbetitlade ”Interpol”, där ett par lyssningar inte genererar mer upphetsning än valfri film av Richard Hobert. Spåren flyter ihop i varandra och ljudbilden är så studiotekniskt finslipad och påklistrad att det nästan är plågsamt att lyssna. Inte minst den Franz Ferdinand-knyckta gitarrstilen, som dyker upp överallt. Förstasingeln ”Barricade” lyckas visserligen prestera en snygg melodislinga, men Paul Banks medvetet distade sång stör i onödan. Enda spåret som på allvar imponerar är ”All Of The Ways”, med snyggt knorrande gitarrljud och stråkar. Men det räcker inte. New York-baserade Interpol har lyckats hafsa ihop ett album som lånar de allra sämsta klichéerna från indiegenren. En 45 minuter lång musikalisk parentes.

SKIVA: "Interpol" finns i din skivbutik från och med 7 september.

Daniel Mathisen

Fler texter av Daniel Mathisen ›