Öppna grindarna

Spaningen

ARTIKEL | Publicerad 2010-09-06

Idén om fri invandring viftas ofta undan som en vacker och flummig utopi. Men migranternas drivkrafter och forskarnas siffror berättar en annan historia - ökad invandring skapar välstånd.

Det är sensommar runtom i Europa. I nyhetstorkans Sverige domineras tidningarna av grill- och bantningstips. Men en dramatisk händelse reduceras till en notis i en av landets största tidningar. Strax utanför Greklands kust hittar patrullerande polis 16 drunknade flyktingar, varav flera är barn. De har flytt från västra Afrikas inre sammanbrott och kaos. Barnen färdades i båtar och de vuxna simmade. Någonstans längs vägen kapsejsade båtarna och kraften i armarna tog slut. Historien är bara ett exempel på hur dagens migrationspolitik i praktiken tvingar flyktingar till resor med dödlig utgång.

Allasanne hade däremot tur. Han är 30 år gammal och född i Senegal. Han fick, via ett stipendium, chansen att studera vid ett franskt universitet och har därefter jobbat runt om i Europa. Alltid med lägre lön än ordinarie anställda. Aldrig med trygga villkor. För ett par år sedan gick Allasannes pappa bort och han reste tillbaka till Senegal för att organisera begravningsceremonin, med pengar som tjänats ihop under tiden i Europa. I dag bor Allasanne i Bredäng utanför Stockholm, lär sig sakta men säkert svenska och söker febrilt efter anställning.
- Jag har jobbat lite överallt, vissa ställen bättre än andra. I Italien blev jag illa behandlad och fick höra rasistiska glåpord. Sverige är fantastiskt, även om det är svårt att få jobb. Hittills har jag bara jobbat extra som snöröjare och med mindre ströjobb, säger Allasanne.

Myterna om invandring och migration är åtskilliga. Den som lyssnar till partier på den yttersta högerkanten får lätt intrycket att det rör sig om massiva folkrörelser från fattiga till rika länder. I själva verket är det bara tre procent av världens befolkning, eller 200 miljoner människor, som årligen rör sig mellan länder och regioner.

Enligt en rapport av det brittiska fackförbundet TUC, Trade Union Congress, har invandringen en "begränsad men positiv" effekt på ekonomin. Invandrad arbetskraft bidrar mer i skatteintäkter än vad de kostar i form av välfärdstjänster, och höjer även lönerna och sysselsättningsgraden på arbetsmarknaden. Det största problemet utgör snarare principlösa arbetsgivare som ger migranter sämre villkor. En svag ställning gör att nyanländ arbetskraft ofta tar de lägst betalda jobben, med löner långt under kollektivavtalsnivå.

David Card, amerikansk ekonom och forskare, har under en längre tid studerat migrationens påverkan på länder i allmänhet och USA i synnerhet. Hans slutsats är att nycklarna till det amerikanska tillväxtundret är ett stort inflöde av migranter, vilket ökat efterfrågan på varor och tjänster och genererat jobb. Dessutom har landets jobbsektor konstruerats för att kunna hantera ny arbetskraft, oberoende av språk. Exempelvis är anledningen till att New Yorks gator till stor del är rutbaserade, med siffernamn på gator och avenyer, att alla ska kunna navigera i staden på ett effektivt sätt, utan att behöva kunna engelska. Enkelt och tydligt, om än uttryckslöst.

Den amerikanska arbetsmarknaden började gnissla först när republikanska politiker stoppade höjningar av minimilönerna, något som skapade en negativ lönespiral i de lägre inkomstgrupperna. Klyftorna skärptes. Ett liknande mönster har uppstått i Sverige, där den sänkta a-kassan gör att människor är beredda att ta jobb till lägre löner. Cards studie pekar ut facklig organisering av ny arbetskraft som det bästa sättet att skydda arbetstagare, optimera rörligheten på arbetsmarknaden och sporra långsiktig tillväxt.

Efter EU:s östutvidgning år 2004 besannades inte farhågorna om en omfattande lönedumpning i Västeuropa som en följd av att fattiga migranter från öst skulle ta jobb till lägre löner. Svårigheterna har i stället, liksom i USA, handlat om bristen på rättigheter för illegala migrantarbetare, så kallade papperslösa. Genom tydligare krav på arbetsgivare och facklig organisering av migranter skulle det gå att kombinera en rörligare arbetsmarknad med rättvisa förhållanden.

Samtidigt handlar det om att tränga genom siffror och staplar och förstå att migranter är individer, inte ett homogent kluster. Migranternas klassbakgrund och utbildning är betydligt viktigare faktorer bakom eventuell arbetslöshet än etnicitet eller härkomst. Invandrare är inget kollektiv, utan individer av kött och blod med en bred palett av erfarenheter. Allasanne är trött på att etiketteras som lat och arbets-skygg.
- Jag söker efter jobb varje dag, gör allt jag kan för att komma in på arbetsmarknaden. Men det är svårt utan kontakter.

En vanlig kritik mot arbetskraftsinvandring är att det skulle drabba utvecklingsländerna när viktig kompetens lämnar hemlandet, så kallad "brain drain". Och effekten finns, men migrantarbetare i väst bidrar också med enorma summor i så kallat direkt bistånd till familjer i hemländerna. Världsbanken räknar med att 1 400 miljarder kronor varje år överförs från migrantarbetare i rika länder till deras anhöriga i utvecklingsländer. FN konstaterar att migranter som skickar hem ekonomiskt bidrag minskar fattigdomen "drastiskt" och Världsbanken slår fast att utvecklingsländer tjänar på att skicka arbetskraft utomlands. För att sätta det i perspektiv: direkt bistånd står för 26 procent av BNP i Lesotho, 23 i Jordanien, 17 i Albanien, 16 i Nicaragua och 14 procent i Libanon. I ytterligare tiotalet utvecklingsländer står direkt bistånd för omkring tio procent av BNP.

Samma argument för att begränsa eller minska invandringen i dag användes också mot kvinnors entré på arbetsmarknaden på 1950-talet. Kvinnor i jobb skulle göra män sysslolösa, förutspådde motståndarna. Migranter kommer att göra infödda svenskar arbetslösa, hävdar kritikerna i dag. För att belysa hur invandring påverkar sysselsättningen kan vi ta till ett intressant tankeexperiment. Om migrationen verkligen skulle vara ett hot mot jobben i Sverige borde även 40-talisternas inträde på arbetsmarknaden under 1960-talet rimligen knyckt jobb från befintlig arbetskraft. Men det inträffade aldrig. Och inte bara det - faktum är att sysselsättningen ökade när fler personer jobbade och köpte varor och tjänster. Arbetsmarknaden är inget nollsummespel.

Ekonomen Richard Layard påpekar att det finns ett tätt samband mellan en växande arbetskraft och sysselsättning. En krympande
befolkning, vilket vi står inför, skapar mindre resurser. Nya med-
borgare skapar en större kaka för fler att dela på. Svårare än så är det inte.

I dag finns det mer eller mindre fri rörlighet - av kapital. Det finns gedigna regelverk som skyddar företags rättigheter och handel. Där-emot är det få lagar som skyddar migranter som kommer till Europa. Väst har blivit experter på att värna kapitalflöden men värdelösa på att skydda människor. Den fria rörligheten måste omfatta även människor och baseras på individuella rättigheter, både för migranternas och för den europeiska tillväxtens skull.

Egentligen är det märkligt att en människas värde och livschanser beror på vilken sida av en gräns man råkar vara född. För vem kan välja det? Allasanne kunde det i alla fall inte.
- Om någon hade sagt till mig för tio år sedan att jag skulle bo i en lägenhet i Sveriges huvudstad så hade jag sagt att den personen var galen. Men nu blev det så och kanske är det ett tecken på att världen håller på att förändras, säger han.

Läs mer

- "East-West Migration", Richard Layard.
- "Sverigedemokraterna har fel", Alexander Bengtsson.
- "Migration to the UK", Trade Union Congress.
- "Kosmopolitik nu!", Per Wirtén.

Daniel Mathisen

Fler texter av Daniel Mathisen ›