Kalla fakta

INTERVJU | Publicerad 2011-05-19

Resan mot toppen började på den kommunala skidskolan. I dag regnar prispengarna över Charlotte Kalla, men hon vägrar skattesmita.
– För mig har svensk välfärd varit en förutsättning för att kunna satsa.

En figur i blåvit skiddräkt hamrar sig målmedvetet framåt längs skidspåret, tätt placerad bakom den finska klungledaren. Mållinjen kryper allt närmare och tempot är segt. Längdskidåkarna tycks trötta efter åtta kilo­meter fristil. Plötsligt rycker hon till, Charlotte Kalla, och stegar förbi till en förstaplats. När hon stormar över mållinjen viker benen sig och hon faller till marken som segrare. Guldmedaljen i Tour de Ski-mästerskapet 2008 blev Charlotte Kallas verkliga genombrott.
– Det var superhäftigt. Jag var verkligen i toppform och kunde överraska mig själv flera gånger under tävlingen. Eftersom jag inte hade några förväntningar på mig kunde jag slå ur underläge. Det trivs jag med, säger hon.

Dagarna efter segern som gav Charlotte Kalla smeknamnet ”Drottningen av Tour de Ski” var som i ett töcken. Plötsligt var hon inte bara Charlotte från Tärendö utan en nykläckt världsstjärna. Uppmärksamheten syntes överallt.
– Allt var bara wow, fantastiskt och succé. Jag var i flow under hela turneringen och det var en otrolig känsla, säger hon.

Charlotte belönades med det prestigefyllda Jerring­priset, Sveriges Radios sportpris för årets sportprestation.
– Det var oväntat, smickrande och något jag är otroligt stolt över.

Sedan rasslade karriären till. Plötsligt pratade hela Sverige om längdskidåkning och allas blickar fästes på den unga stjärnan från Norrlands inland. Då, bara 21 år gammal, blev hon chockad av uppmärksamheten. I dag, ytterligare flera guldmedaljer senare, har hon lärt sig hantera kändisskapet.
– Det ställs andra krav på hur jag planerar mitt liv i dag jämfört med för fyra år sedan. Jag har lärt mig ha framförhållning, prioritera och våga säga nej. Jag har nog vuxit, blivit tryggare i mig själv, säger hon.
– Mycket av utvecklingen hade nog skett ändå, så småningom, men framgångarna skyndade på processen.

Det är lördag morgon och pinande kallt utanför dörren när klockan ringer. Snön virvlar och vinden viner. Upp ur sängen, på med underställ, skidkläder, skidor och stavar. Det första av två träningspass för dagen kan inledas. Så ser sex av sju dagar ut för Charlotte.
– Träningsschemat styr det mesta i mitt liv och vad jag väljer att göra när jag inte tränar. Men får jag inte tillräckligt med återhämtning mellan passen blir det ingen bra kvalitet på träningen. Det är hela tiden en balansgång för att psyket ska orka med, säger hon. 
– Jag känner mig privilegierad som elitidrottare. Det är en kort period i livet jag har förmånen att utvecklas som skidåkare. Jag vill känna mig väl förberedd när jag står på startlinjen och då vet jag att varje träningspass har ett syfte. Det peppar mig.

Långa, många och tuffa träningspass. Sträng disciplin. Så stavas Charlottes framgångsrecept. För henne är kroppen ett verktyg med en specifik funktion: att vinna. Samtidigt är hon mån om att ha ett sunt förhållande till sin egen kropp. Då passar inte snedvridna kroppsideal och viktfixering in.
– Vikten är en svår balansgång och det är viktigt att ha en sund inställning till mat. Även om du ska transportera kroppen upp för alla backar handlar det i slutändan om att ha en funktionell kropp. Och kanske ännu viktigare: Att du mår bra i knoppen.

Daniel Mathisen

Fler texter av Daniel Mathisen ›