KRÖNIKA | Publicerad 2011-06-30

För en tid sedan läste jag en intervju med Robyn. Som de flesta vet är hon en super­poppis artist som hyllas av kritiker, säljer skivor som smör och som med all trolighet är många människors stora idol. Men i intervjun sa hon något som fick mig att reagera. Hon sa nämligen: “Jag är ingen förebild”. Hon menade att hon inte ville ”ha någon ansvarskänsla på det sättet”. När jag först läste det tänkte jag att hon måste vara lite korkad. Fattar hon inte att hon har tusentals fans som skulle påstå att hon är just en förebild för dem? Så varför vill hon själv inte se sig som en? Efter ett tag insåg jag varför. För grejen att avsäga sig titeln som förebild är nämligen inget Robyn är ensam om att göra. Jag har läst och hört så många artister, skådespelare och andra inom populärkulturen uttrycka precis samma sak. Det de alla har gemensamt är att de är kvinnor.

För det är bara att slå upp en valfri skvaller- eller tjejtidning och läsa vad de skriver. Jag lovar att det i de allra flesta tidningar kommer att finnas åtminstone en text där en kändis utmålas som en dålig förebild. I de allra flesta fall kommer denna kändis att vara en kvinna. Antingen är hon en dålig förebild för att hon är för smal, för tjock, för att hon röker, kanske super för mycket eller knullar runt med för många män. Oavsett anledning, en känd kvinna blir förr eller senare alltid en dålig förebild. Det är det ständiga hotet. Att de när som helst kan utmålas som dåliga förebilder. Det är ett så pass stort hot att allt fler kända kvinnor, precis som Robyn, har börjat distansera sig från ordet förebild helt och hållet.

För kvinnor verkar det räcka med att bara träda ut i offentligheten för att de ska ses som förebilder. Helt plötsligt får de ett gigantiskt ansvar att inte påverka andra kvinnor negativt. Det ställs krav på att de ska bete sig, se ut och prata på vissa sätt som inte riskerar att influera andra kvinnor till dåliga handlingar och beteenden. Kändiskvinnorna ska vara hälso­samma, ha de rätta värderingarna, ha en fin och snäll sexualitet och självfallet inte ägna sig åt droger och sådant hemskt. Kvinnorna får helt enkelt minimala utrymmen för att göra felsteg. Kända män däremot har desto större utrymmen. De ses ofta som starka och rationella personer som kan ta egna beslut trots att de gör fel ibland. För när de gör fel ses det snarare som lite spännande och de blir plötsligt ”bad boys”. Ingen lägger något ansvar på dem att de måste bete sig fläckfritt för att inte fördärva alla de män som ser upp till dem. 

Så vad beror allt detta på? Jag tror grundproblemet är att alltför många blandar ihop förebild med föredöme och de gör det betydligt oftare när det gäller kvinnor. För förebild är inte synonymt med föredöme. En person kan vara ett dåligt föredöme om den super för mycket, men personen kan fortfarande vara en förebild. För en förebild är mycket mer än så. Det är någon som inspirerar, berör och som får en att tänka och vilja saker. En förebild är någon att projicera sina drömmar mot för att de ska kännas mer uppnåeliga. Det är det fina med förebilder. De får en att vilja bli bättre, att utvecklas och drömma mer. Just därför vill jag uppmana alla, och speciellt kvinnor, att omfamna att de är förebilder i stället för att kasta bort det. För som skribenten Linna Johansson skrev en gång: ”Misstänker du att du inspirerat en enda människa i den här världen så är du en förebild.” Så omfamna det!

Linus Fremin

Fler texter av Linus Fremin ›