Livet i mardrömsdiktaturen

RECENSION | Publicerad 2011-08-24

Hur är livet i Nordkorea, världens mest slutna land och en av historiens grymmaste diktaturer? ”Inget att avundas” är svaret på frågan och titeln på en ny bok, som ger unika insikter i nordkoreanernas vardag.

Koreahalvön hade under århundraden varit ett enat rike med ett folk och ett språk, när Japan brutalt ockuperade landet i början av 1900-talet. År 1945, när andra världskriget gick mot sitt slut, gick USA:s armé in i södra Korea och Sovjetunionens armé in i norr för att befria Korea från Japan.

De lyckades. Japanerna lämnade Korea. Vid den 38:e breddgraden möttes den amerikanska och den sovjetiska armén. De delade upp makten över Korea mellan sig – den norra delen av landet hamnade under sovjetiskt beskydd och den södra under amerikanskt. 1948 utropades Republiken Korea i söder och senare samma år utropades Demokratiska folkrepubliken i norr. 1950 gick Nordkorea till anfall, och tre år av blodiga strider följde – helt i onödan. 1953 slöts ett stilleståndsavtal som slog fast att gränsen mellan de två staterna fortfarande gick vid den 38:e breddgraden. Tre år av krig, två miljoner dödsoffer, och ingendera sidan hade vunnit en centimeter extra mark. Men sedan tog de två staterna helt skilda vägar. Sydkorea har utvecklats till en av världens främsta industrinationer och ekonomier, och ett av Asiens mest demokratiska länder.

Nordkorea är en annan historia, historien om en kommunistisk mardrömsdiktatur. Befolkningen led först av fritt fallande ekonomi och hård åsiktskontroll under Kim Il Sung, och sedan än värre under hans son Kim Jong Il som tog över ledarskapet 1994 vid sin fars död. Kim Jong Il styr fortfarande landet där alla medborgare övervakas av staten, minsta kritik mot regimen är förbjuden och kan straffas med döden, där hundratusentals människor har satts i arbetsläger och miljoner dött av svält.

Eftersom landet är nästan helt isolerat från omvärlden har det varit svårt för de ohyggliga berättelserna om vad som försiggår att nå ut från Nordkorea. Den amerikanska journalisten Barbara Demick har gjort ett mycket viktigt arbete med boken ”Inget att avundas”, som bygger på intervjuer hon gjort med människor som lyckats fly från Nordkorea till Sydkorea. Flyktingarna berättar hur de hjärntvättats av den nordkoreanska skolan och de nordkoreanska medierna, hur de levt i tron att Nordkorea är paradiset på jorden och att landets ledare är gudaaktiga varelser, inga diktatorer. Tills de en dag lycktas komma över någon form av fri information från omvärlden, som ställt omkull allt de tidigare fått lära sig. Och hur de då bestämt sig för att försöka fly.

Boken är otroligt stark, välskriven – och unik. Inte bara för att Demick har lyckats få en så djup inblick i det nordkoreanska samhället, utan också för att hon tar med även de glimtar av ljus från Nordkorea som flyktingarna trots allt förmedlar, som en kärlekshistoria som oväntat tar stor plats i boken. Även under de eländigaste förhållanden blir människor visst förälskade. Det gör att boken inte blir någon förutsägbar eländesskildring. Tvärtom, den bjuder på en romans och dessutom spänning. Med dramaturgisk finess får läsaren följa intervjupersonerna från uppväxten i Nordkorea till flykten och in i det nya, omtumlande livet i Sydkorea. Där får flyktingarna gå i skola för att lära sig handla i en affär och använda mobiltelefon och dator, och de får vänja sig vid att sticka ut i mängden eftersom många nordkoreaner på grund av undernäring under uppväxten har blivit huvudet kortare än sydkoreanerna. Det som en gång var samma folk. Boken är ett oerhört viktigt vittnesmål och årets måste-läsning.

Bok – ”Inget att avundas – vardagsliv i Nordkorea” av Barbara Demick (Natur & kultur) finns i din bokaffär.

Becky Bergdahl

Fler texter av Becky Bergdahl ›