Bronx unga poeter

REPORTAGE | Publicerad 2011-11-21

I en röd barack i Bronx, den fattigaste stadsdelen i hela det urbana USA, ekar dikter fyllda av ilska, glädje och en vilja att förändra. Med pennan och ordet som vapen kämpar tre lärare mot minskande läs- och skrivkunnighet och för att stärka unga från fattiga hem.

This is a message to all the fools out there.
The fools that make me ask the big homie what I’m doing here.
I just want to know why you enjoy installing fear in all of us.
Us, yes, the same us that you fear.

ORDEN ÄR BRANDON FERNANDEZ, 16. Han läser engagerat samtidigt som han går fram och tillbaka över linoleumgolvet i den röda baracken, stationerad utanför gymnasieskolan University Heights High School i södra Bronx. Det är fredag morgon och ett femtontal ungdomar har samlats för veckans power writing-lektion. När Brandon avslutar dikten exploderar cirkeln i det spartanskt inredda rummet i applåder. Hans ord handlar om rasism, förtryck och utanförskap, tre ämnen som de alla är alltför välbekanta med. 
– Det här är uppenbarligen en politisk dikt, men den kommer från en väldigt personlig plats. Väldigt sofistikerad, säger Amy Sultan, en av klassens tre lärare, när Brandon är tillbaka på sin stol.

TILLSAMMANS MED ROLAND LEGIARDI-LAURA och Joe Ubiles startade Amy power writing-programmet i början av 2002. Målet är att med hjälp av poesi och engagemang bekämpa den försämrade skriv- och läskunnigheten och stärka ungdomar i ett av USA:s mest utsatta områden. Efter mottot ”Om du inte skriver din egen livshistoria, kommer någon annan att göra det åt dig” lär sig deltagarna att använda språket för att bygga upp sin självkänsla och ta kontroll över sina liv. 

DAGEN INNAN HAR nya siffror om fattigdomen i landet kommit. Eleverna turas om att läsa högt ur en New York Times-artikel. Var femte New York-bo lever nu under existensminimum, upplyser artikeln. Bland barn under 18 år är siffran ännu högre: 30 procent. Bronx är – som vanligt, konstaterar klassen – den fattigaste stadsdelen i det urbana USA. Varje stycke följs av diskussion; vad kan den ökande fattigdomen få för konsekvenser? 
– Om fattigdomen ökar, ökar kriminaliteten. När folk svälter gör de vad som krävs för att överleva, säger Rebecca Perez, 16. 

Brandon fyller i: 
– Vissa begår brott bara för att bli arresterade och hamna i fängelse. Där får de i alla fall mat och tak över huvudet. 

Allra mest utsatta är ensamstående mammor med latinamerikanskt ursprung, nästan 58 procent lever i fattigdom. Det är en vanlig familjesituation bland eleverna i klassrummet. Fattiga familjer i USA tilldelas så kallade food stamps av regeringen, kuponger som kan lösas in mot mat i butiker.
– Vem här har gått på matkuponger? frågar Roland.

Nästan alla räcker upp en hand, vissa går på matkuponger just nu. De pratar om skammen, men också om de långsiktiga konsekvenserna. 
– Människor som går på matkuponger tillräckligt länge slutar bry sig, säger någon. 
– Jag tror att vi kommer att förvandlas till barbarer. Det är som i ”The Beach”, säger en annan och refererar till Alex Garlands ”Flugornas herre”-inspirerade roman från 1996.

Rebecca protesterar. 
– Jag tror att vi kommer att resa oss. Vi har inget att förlora och allt att vinna, säger hon.

BLAND DIKTERNA SOM ungdomarna läser högt under förmiddagen handlar många om just det: att resa sig. Men även om hjärtesorg, drömmar och familjebråk. Många kommer från trasiga hemförhållanden, kantade av sjukdom, kriminalitet, psykisk misshandel, svek och våld. 
– När jag var liten och gjorde något dumt fick jag en örfil. Alla föräldrar gör det. Det är inte misshandel, det är disciplin. Ibland behöver en del barn en smäll, helt enkelt, säger Samantha Quiñones, 17, och stryker en grönfärgad hårslinga bakom örat. 

Rebecca upprepar flera gånger att klassen räddat hennes liv. 
– Jag lever tack vare power writing. Här inne får vi äntligen säga det vi längtat efter. Det är stor skillnad mot hur det är utanför den här baracken. Där vill ingen lyssna, ingen bryr sig, säger hon. 
– Redan första gången man går in i rummet välkomnas man, fyller Samantha i. 

DEN SPECIELLA SAMMANHÅLLNINGEN märks tydligt under lektionens gång. Kramar delas ut och när en av de nyare eleverna berättar om sin jobbiga relation med sin bror nickar de andra i samförstånd, uppmuntrar och delar ut råd – ”du måste släppa ut smärtan, ibland hjälper det att skrika”. Innanför barackens fyra tunna väggar är det okej att gråta, visa sig svag. 
– Power writing är ett sätt att frigöra stress. Det här är mitt hem utanför hemmet, säger Brandon. 

 BRONX 

Bronx är, tillsammans med Manhattan, Brooklyn, Queens och Staten Island, ett av New Yorks fem distrikt. Det är även en egen kommun. 

Bronx har 1,4 miljoner invånare. De flesta (53,5 procent) har latinamerikansk bakgrund. 

Nästan 60 procent av tonåringarna mellan 15 och 19 år bor tillsammans med en ensamstående mamma. 

69,2 procent av invånarna över 25 år har gymnasieutbildning eller högre. I landet i stort är motsvarande siffra 85,6 procent. 

Bronx har högst arbetslöshet av New Yorks fem distrikt. I augusti var siffran 12 procent, bland de högsta i landet. Jämför med staten New York: 7,7 procent och hela landet: 9,1 procent. 

KÄLLA: Bureau of Labor Statistics, US Census Bureau, New York State Department of Labor. 

SVENSKA BRONX

Stadsdelen Bronx har rötter från Sverige, tro det eller ej. I början av 1600-talet gav sig Jonas Brunck från Sävsjö i Småland över havet och till de Förenta Staterna. Väl framme köpte han sig en bit mark öster om det som idag är den norra delen av Manhattan, där han lät bygga ett hus och bostäder för sina anställda. Efter drygt fyra år i landet dog Jonas Brunck men hans namn levde kvar då den flod som delade hans marker döptes till Broncks flod – på engelska ”The Bronx”. På artonhundratalet blev Bruncks mark stadsägd och då det enda namngivna på kartan var floden så gav man hela stadsdelen namnet Bronx.

Katarina Matsson