KRÖNIKA | Publicerad 2011-12-19   3 kommentarer

Varje år firas negerbollens dag. Då samlas människor runt om i Sverige för att trycka i sig söta runda små chokladbakverk. Personerna som firar dagen säger sig göra det för att bevara, i deras tycke, en av våra viktigaste svenska traditioner: att få säga ordet negerboll. Och de är många som vill det. På nätet har det skapats grupper med hundratusentals medlemmar som alla menar att det är deras rätt att få säga ordet negerboll. När jag läser kommentarerna människor skriver i dessa grupper tycker de allra flesta att det inte är något att uppröras över. Att folk är så ”lättkränkta” nu för tiden, att ”det alltid har hetat negerboll” och att de har ”sagt så ända sedan de var barn.” I deras värld ska den som vill få säga negerboll utan att kritiseras eller ”pekas ut som rasist” för det.

Jag håller inte alls med. Jag kan nämligen inte förstå personer som kämpar för rätten att kränka och såra andra människor. För sanningen är att alla ord inte är neutrala ord. Hur mycket ords mening och innebörd än förändras över tid, så tar inte det bort att varje ord även har en historia. Vissa ord bär på en historia av förtryck, av diskriminering, av smärta. Det försvinner inte bara för att vissa personer vill det. Smärtan i ordet finns kvar så länge någon känner smärta av att höra det. Det är därför neger inte är ett neutralt ord. Det bär på en historia av rasism och kolonialt förtryck som lever kvar än i dag. Neger är ett ord som säger till vissa att de inte tillhör, att de inte får vara med, att de inte är som alla oss andra. Att de har ett annat värde.

Just därför väljer jag att aldrig använda det. Just därför kritiserar jag dem som använder det. För jag tycker att respekt och människors lika värde är viktigare än min känsla av att vilja yttra ordet. Men när jag säger saker som dessa får jag ofta stämpeln politiskt korrekt. Att vara politisk korrekt innebär, enligt dess kritiker, att personen i fråga har en ”överdriven” hänsyn till utsatta grupper som kvinnor, hbt-personer och individer med annan etnicitet än svensk.

Ibland vill dessa kritiker få det till att vi politiskt korrekta bara försöker undvika kulturellt grundade tabun och känsliga frågor. Men det är en medveten förvanskning av sanningen. För det är snarare så att det är vi som stämplas som politiskt korrekta som faktiskt problematiserar och ifrågasätter de normerande och förtryckande företeelser som finns i samhället. Hur mycket politiskt inkorrekta än försöker framställa sig själva som modiga sanningssägare så är det tydligt att begreppet politiskt inkorrekt mest är en mer smickrande omskrivning av sexism, rasism och homofobi. Människor som gnäller över den politiska korrektheten kämpar egentligen inte för yttrandefrihet, utan mer för rätten att såra andra utan att kritiseras för det. Det är samma sorts människor som argumenterar för att få använda ordet negerboll för att det historiskt sett ”alltid har hetat så” samtidigt som de viftar bort de hundratals år av globalt förtryck som vita utsatt svarta för. För mig är det inte okej. För mig måste det ifrågasättas. Just därför ses jag gärna som en politiskt korrekt jävel som gnäller när jag borde hålla käft. Men jag
kommer aldrig att hålla käft. Jag kommer alltid att kämpa för att vi ska använda ett mer tolerant och respektfullt språk. För vi måste ju kunna kommunicera utan att såra varandra, eller hur?

Linus Fremin

Fler texter av Linus Fremin ›