Rigas bortglömda barn

REPORTAGE | Publicerad 2012-01-13

I den lettiska huvudstaden Riga skiner nyinvigda kontorsbyggnader som öppnats sedan politiker lockat företag med generösa skattelättnader. Samtidigt lever närmare var femte invånare under fattigdomsgränsen. Allra hårdast drabbas barn, som ofta sniffar lim och tar tunga droger för att dämpa ångest och hunger. 

Från vindsplanet i det nedgångna huset i Maskavas Forštate hörs röster. Runt ett hemmagjort bord be­stående av en planka vilande på två bildäck sitter fyra pojkar i tioårsåldern. Janis och Artur för gång på gång varsin pet-flaska till munnen och eldar med tändare vid öppningen där en kork en gång suttit. Genom ett hål i botten andas de sedan in röken som uppstår i flaskan. De hemmagjorda bongarna byter händer och det är Dimas och Sergejs tur.

När pojkarna är klara hoppar de ner genom ett hål i golvet där det murkna träet rasat och lämnat det undre planet blottat. Dammet yr när pojkarna landar på två gamla madrasser insläpade för att skydda mot de krossade glasflaskorna, det efterlämnade byggmaterialet och de gamla sprutorna med vassa kanyler som ligger överallt på golvet.Hit kommer barnen nästan varje dag. Vindsplanet har blivit en fristad från vuxet ingripande. De är några av de många barnen i Riga som är i riskzonen att hamna på gatan. Andris Apalkos föräldrar var arbetslösa och drack nästan varje dag under hans uppväxt. Själv började han röka och dricka i tidig ålder, samtidigt som han blev mer och mer frånvarande i skolan. Till slut ingrep Rigas socialtjänst och Andris liv förändrades helt.
– Jag var 14 år när de ville ta mig från mina föräldrar, men jag vägrade. Då kom två uniformerade poliser och hämtade mig. De satte mig i deras bil och körde direkt till ett barnhem långt från Riga. När jag kom dit kände jag ingen och visste inget.

Andris hade blivit socialt föräldralös. En term som används när ett barns föräldrar fortfarande är i livet men inte längre kan leva upp till det ansvar föräldraskap kräver. Precis som i Andris fall ligger oftas­t alkoholmissbruk bakom problematiken, det börjar harmlöst men kan leda till vanvård och ren försummelse. För att komma bort från den destruktiva hemmiljön placerades Andris på ett statligt ägt barnhem några mil utanför Tukums i västra Lettland. Men platsen som skulle bli hans väg ut blev snarare motsatsen. Andris lärde snabbt känn­a några pojkar som var i hans ålder och som också var från Riga. Många av dem rökte marijuana och sniffade lim regelbundet, och en dag fick Andris frågan om han också ville testa. Det gjorde han. 
– Jag gillade limmet direkt, det var billigt och man blev helt galen i huvudet. Det var typ som att drömma.

Sprit och droger var aldrig svårt att få tag i. Antingen köpte de själva eller frågade någon äldre kompis, det största problemet var pengar. Den lilla summa fickpengar Tukums stad betalade ut varje månad tog snabbt slut, och Andris började stjäla för att ha råd med cigaretter, sprit och lim.
– Vi tog allt vi kunde, på barnhemmet öppnade vi datorerna och tog ut hårddiskarna och minnet. Samma sak med dem på biblioteket, sedan sålde vi sakerna, berättar Andris.

I varje kommun i Lettland finns en ”Orphans’ Court”, en instans som har hand om frågor rörande barn och familjer med socioekonomiska problem. Marija Pšenova jobbar på Rigas ”Orphans’ Court”, och i hennes uppgifter ingår det att ta beslut om att frånta föräldrar vårdnaden av barn.
– Det är sällan det rör sig om bara ett problem hos de här familjerna. Det är oftast många problem som tillsammans gör att vi agerar.

En uppväxt i en miljö liknande den Andris växte upp i kan lämna barnen missanpassade med en frånvaro av de mest fundamentala sociala förmågorna. I hemmet introduceras de i tidig ålder för tobak, alkohol och ibland också narkotika, vilket ökar risken för tidigt användande. Marija berättar att 8 500 barn omplacerades i Lettland förra året. Hade barnen inga släktingar som kunde ta hand om dem så hamnade de på barnhem, om de inte rymde hemifrån.
– Det är så komplicerat, en lösning skulle kräva många olika förändringar. Vi måste utveckla ett system med hjälp för både barnen och deras föräldrar, säger Marija Pšenova.

I dag är Andris tjugo år och har lämnat barnhemmet. Som så många andra unga människor i Lettland har han inget jobb. Den ekonomiska krisen drabbade de baltiska länderna hårt, och arbetslösheten har ökat markant de senaste åren, siffran ligger i dag nära 20 procent. För att sysselsätta sig hjälper Andris till på Arken, ett dagcenter för barn som är i samma situation han en gång var i – barn i riskzonen.Solen skiner utan värme när Janis, Artur och Oksana strosar ner längst Jekabpils Iela. Trots att det är nära noll grader ute har barnen tunna jackor på sig, Janis har bara en tjocktröja. De knackar på fönstret tillhörande dagcentret och fortsätter in på husets bakgård. Där går de in i ett trapphus och väntar utanför en grön dörr. Efter en kort stund öppnar Andris dörren inifrån.Byggnaden som dagcentret ligger i ser ut som de flesta andra i den östra förorten Maskavas: nedgånget med bleknad fasad och färg som flagnat sedan länge. Nästan allt är gammalt och trasigt, senast var det värmepumpen som gick sönder. Trots att våren är på väg så blir det väldigt kallt i lokalen. Ytterkläderna får stanna på för många av barnen, i alla fall för dem som har ytterkläder.Föreståndarinnan Ilona Kviesite letar ständigt efter ett nytt ställe att flytta centret till, men det är svårt och kostar mycket. Få fastighetsägare vill hyra ut lokaler när de vet att det ska bli ett dagcenter. 
– De tror att barnen knarkar och att de bara skulle förstöra massa saker, berättar Andris.

Det är inte ovanligt att barnen som kommer till Arken gått hela dagen utan att äta, ofta är det här det första målet mat de får. Ilona Kviesite berättar att det är få dagcenter i Riga som kan erbjuda mat. Hon skulle aldrig ha råd utan sina sponsorer i Sverige, utan dem skulle hon inte ens kunna ha öppet. 
– Även om vi inte kan servera så bra mat, så är det i alla fall mat. Barnen vet att de alltid är välkomna, och så länge jag kan erbjuda det är jag glad, säger Ilona.

Hemma i Ilonas lägenhet ligger hundratals små prydnadsänglar utspridda på sängen, Ilona har tagit fram dem för att putsa. På väggen ovanför sängen hänger ett krucifix, det gör det nästan i varje rum. När Ilona berättar om förhållandena många av Arkens barn lever under blir hon sorgsen. Hon vet inte om det finns någon lösning men försöker prata med barnens föräldrar så ofta hon kan. Ibland ger hon dem pengar som ska gå till mat och kläder. Trots att läget är svårt kommer Ilona aldrig sluta med det hon gör.
– Jag ber och kommer fortsätta be att allt ska bli bra, säger hon och drar fingret över porslinsytan på en av änglarna. 

Riga
Riga är Lettlands huvudstad där mer än en tredjedel av Lettlands befolkning bor. 1991 låg befolkningsantalet på närmare en miljon. I dag bor här strax över 700 000. Minskningen kan huvudsakligen förklaras genom omfattande utvandring efter Sovjetunionens upplösning i kombination med låga födelsetal under 1990-talet. Forskare räknar med att folkmängden kan halveras till år 2050. Befolkningen utgörs till 42 procent av etniska letter, 41 procent av ryssar och resterande del av ukrainare, polacker och vitryssar.  Staden grundades år 1201 och klassas i dag som världsarv av FN-organet UNESCO. Riga har en speciell ekonomisk status som frihamn, vilket bland annat innebär stora skatte- och momslättnader för företag som verkar i staden.

Fattigdom i Riga
År 2005 levde 16,2 procent av Rigas befolkning under fattigdomsgränsen. Landets ekonomi växte under många år i rekordtakt, som högst med elva procent årligen. Välståndet fördelades på grund av låga skatter och liten välfärdssektor mycket ojämnt. Finanskrisen och de ekonomiska åtstramningarna runt om i Europa har sannolikt ökat andelen fattiga ytterligare, fastän tillförlitliga siffror saknas. Allra mest utsatta är barn, ungdomar och pensionärer. En majoritet av pensionärerna har en pension som inte når upp till existensminimum.Legenden om Riga
Det finns åtskilliga folkliga historier kring Rigas grundande. En av legenderna handlar om Kristaps den Store, en reslig karl, som bar vandrare på ryggen över floden Daugava. Kristaps bodde i en stuga på en av flodbankarna och fann en dag ett barn. När han vadade över Daugava med barnet på ryggen blev bördan allt tyngre och Kristaps kunde bara med hjälp av sina allra sista krafter korsa floden. Nästa morgon hade barnet förvandlats till en kruka med guld. Efter Kristaps död, enligt legenden, användes guldet för att finansiera byggandet av Riga.

Jimmy Croona