Skakande samtidsminne

RECENSION | Publicerad 2012-02-03

 En ortodox rabbin som tvingas tåla antisemitiska glåpord när han går längs gatan i Malmö. Unga män som kastar stenar på en ung slöjklädd kvinna och hennes dotter i Tomelilla. Den forna industrijuvelen Landskrona, där Sverigedemokraternas inflytande växt i takt med att invandrare pekats ut som syndabockar. Alla scener från Niklas Orrenius, journalist på Sydsvenska dagbladet, senaste reportagebok ”Sverige forever in my heart”. Alla pricksäkra ögonblicksbilder på den samtid som format det nutida Sverige det senaste decenniet. Boken samlar sammanlagt 23 reportage på teman som rasism, migration, identitet och religion och fungerar lite som Orrenius magnum opus som journalist. Guldkornen är valda med noggrann omsorg och tillfället, när Europa rämnar under skuldkris och skenande arbetslöshet, är perfekt tajmat. Texterna är närapå fläckfritt skrivna och placerar läsaren mitt i händelsernas och berättelsernas centrum, alldeles oavsett om det är i blekingska Olofström eller längs gränsposteringarna mellan USA och Mexiko.

Även om Orrenius gör sitt bästa för att spinna en röd tråd boken igenom känns materialet ibland onödigt sönderdelat. Delarna blir större än helheten. Ambitionen att knyta samman ett övergripande tema för 23 reportage med förhållandevis olika ingångar känns ibland alltför forcerad. Men det är ändå en marginell plump i protokollet sett till de imponerande levnadsteckningar som Orrenius förmår porträttera. Mer synd är i så fall att massakern på Utöya, en signal så klar som någon om det rasistiska våldets tillfälliga triumf över toleransen, är helt frånvarande i boken. Känslan av att något fattas dröjer sig kvar.

Styrkan i ”Sverige forever in my heart” är att boken blir något av en påminnelse över vilka processer som format och formar Sverige och omvärlden. Davis Cup-matchen där Israels deltagande skapade bubblande motstånd som slog över i antisemitism och våld. Folkpartiets resa från socialliberalt parti för utsatta grupper till katedersamhälle och kadaverdisciplin. Hur den skånska myllan sådde fröet till en främlingsfientlighet som gick från att vara högljudd missnöjesyttring till parlamentarisk verklighet. Tillbakablickarna skapar ett sammanhang som vår tids fokus på snabb bevakning och stort nyhetsflöde annars missar. Här finns en nyttig reflektion som pusslar ihop en ansats till ett kollektivt minne. Efter varje reportage lägger dessutom Orrenius till ”Vad hände sen?”, korta instick om i vilken riktning reportagets berättelse och aktörer utvecklats de efterföljande åren.

När de sista sidorna tummats och boken slagits samman landar reportagens tyngd i medvetandet. Liksom insikten om varför just rädslan för förändring, utveckling och framtid varit så centralt för det Sverige vi traskar runt i dag. Eller med journalisten Lena Sundströms ord: ”Det svåra har aldrig varit att tolerera den som inte sticker ut i ett samhälle. Det svåra är att tolerera den som avviker från normen.” Orrenius reportagebok är en välgärning som bör läsas av varje person som värjer sig mot intolerans och inskränkthet. Och en påminnelse om att varje samhälle som tillåter ungdomar att kasta stenar på en vuxen kvinna i slöja är barbariskt.

Bok – ”Sverige forever in my heart” (Natur & Kultur) finns i handeln nu.

Daniel Mathisen

Fler texter av Daniel Mathisen ›