Dans, skratt och makt

REPORTAGE | Publicerad 2012-03-30

Dans skapar kontakt mellan människor. Det utnyttjar Carina Pérez när hon försöker få tonåringar att prata om viktiga ämnen som genus, rasism och sexualitet. I höstas startade hon konceptet Danspiration. Vi följer med henne till Hallonbergen och Värmdö där tjejer i tidiga tonåren danspireras.

Ovanför den röda soffkanten sticker ett par fötter upp, klädda i vita strumpor med röda hjärtan på. Där ligger Catalina Mansilla Tello i en gråmelerad onepiecedress. Hon är tolv år, egentligen för ung för Danspiration men har fått dispens då hon så gärna ville vara med. På andra sidan rummet i ungdomsgården förbereder sig Carina Pérez inför kvällens Danspiration.
– För mig är dansen större än att dansa, det är något spirituellt, säger hon samtidigt som hon slår på spellistan med afro- och latinoinspirerad breakingmusik. När du dansar är du i din kropp, allt runtomkring försvinner, det är du och musiken. En frizon.

I fritidsgården Hallonet i Stockholmsförorten Hallonbergen är väggarna målade mörkt vinröda och längs fönstren hänger grön- och svartvitrandiga gardiner. Biljardbordet är bortskjutet och pingisbordet hopfällt för att ge plats för tjejerna i den annars ganska grabbiga miljön. Till Hallonet kommer nästan enbart killar, men i dag är de portade.

 Dörren öppnas och Natavan ”Natta” Seidova kommer in. Hon ger Carina en kram. Det här är andra gången tjejerna i Hallonbergen går på Danspiration, som består av tre delar: dans-workshop, avslappning och diskussionsforum där de tar upp ämnen som bland annat sexuell hälsa, främlingsfientlighet, genus, droger och våld.

Carina har forskat på hiv vid Karolinska Institutet, men är också professionell dansare. Hennes intresse för hiv och sexuell hälsa var starten för Danspiration. Efter att själv ha upplevt de band som skapas när människor dansar ihop och den kontakt som uppstår mellan danselever och den som leder klassen, kom hon på idén att använda dansen som verktyg för att nå tonåringar. 
– I den där åldern har man så många frågor och funderingar. De sitter mycket på nätet och bloggar, men det känns som att folk har glömt att prata, säger hon.

Med hjälp av andra tjejer från dansscenen har hon nu fått ihop en grupp danspiratörer med olika kompetenser. De har bland annat studerat genusvetenskap, socialantropologi och beteendevetenskap. De har också olika erfarenheter av ämnen som utanförskap, drogmissbruk, homosexualitet och adoption. Dessutom behärskar de ett flertal dansstilar.
– Olika stilar väcker olika känslor i kroppen. Jag vill att deltagarna ska få lära känna sina kroppar och utmana sig själva, säger Carina.

Förra veckan var diskussionsämnet på Hallonet normer. Samtalet gled snart in på mobbning och att bli förtryckt verbalt i skolan.
– Det var något de upplevde. Under diskussionen började de lyfta varandra och applåderade när någon hade gjort eller sagt något bra. Det var väldigt fint, säger Carina.

I dag ska de prata om framtidsdrömmar, men först ska de dansa breakdance.
– Jag upplever att tjejer generellt i den här åldern vill vara sexiga. Visst är det kul att vara sexig men man bör fundera på varför man är det och för vem. Breaking är i stället en tung och oglamorös dans. Man verkligen köttar, det är smutsigt och väldigt skönt att få vara ”ful”. Breaking är också en väldigt mansdominerad dans.

De blir bara tre tjejer i dag. Catalina Mansilla Tello, 12, Natavan Seidova, 15, Kseniya Maklashkina, 16. De andra kunde inte komma ifrån den kvällsskola de går på för att få fullständiga betyg.
– Korsa och ut. Brett. Hoppa, kors, snurra och gå ner och möt golvet. Kicka ut.

Carina instruerar och tjejerna fattar snabbt. Och gång på gång försöker de stå på händerna med benen böjda i olika positioner. Sedan ska de ner på golvet och ta sig från ena sidan av rummet till den andra, två och två. Röra sig nära utan att nudda varandra. Det bli mycket fniss när de kryper runt varandra och under ben och armar. 
– Kommunicera med varandra utan att prata, säger Carina som alltid försöker lägga in kontakt i dansen så att de integrerar med varandra, vilket underlättar för diskussionen.

Maria Hagström