Bakom skur­hinken

REPORTAGE | Publicerad 2012-06-28

För fem år sedan lanserades rut, skatteavdraget för hushållsnära tjänster, med löfte om 20 000 nya jobb. Frihet granskar en smutsig bransch där svartjobben består och träffar människorna som betalar priset för skinande golv.

Klockan är strax efter sex på morgonen, måndag morgon hösten 2011. Katarzyna Cholewa har varit vaken närmare en timme. Hon låser dörren till baracken i Stockholmsförorten Tumba där hon, hennes man och deras tre barn bor, och promenerar till pendeltågsstationen. Resan till Åkersberga tar strax över en och en halv timme. Hon plockar fram dammsugare, städhink och mopp. Arbetsdagen kan börja.

När Katarzyna kommer hem ligger ett brev på hallmattan. Där står att hon blivit uppsagd, med motiveringen att hon inte följt ”företagets policy” och att flera kunder är missnöjda. Hon känner yrseln och pani­ken växa. Räkningarna. Barnens skolutflykter. Mat på bordet. Hon läser vidare. Chefen ger exempel på kunder som klagat, men varken namn eller adresser stämmer.

Tumba torg, nutid. Vi sitter på en lunchservering med varsin kaffe, medan vinden kyler betänkligt. Katarzyna Cholewa har sedan hon kom till Sverige 2009 städat för Violas städ, som ägs och drivs av Wioletta Plotka. Katarzyna talar inte svenska men får hjälp av en vän som tolkar. Hon föds i norra Polen 1964, går åtta år i skola och utbildar sig sedermera till sömmerska. I slutet av åttiotalet jobbar hon som sömmerska vid en fabrik, men östblockets krympande ekonomier tvingar henne ofta att köa hela natten för en limpa bröd. Det kommunistiska systemet knakar i fogarna. Fackförbundet Solidaritet växer i styrka. Upprorets gryning vibrerar. Strax efter murens fall träffar Katarzyna Cholewa sin man, gifter sig och skaffar så småningom barn. Men den snabba omvandlingen från planekonomi till otyglad kapitalism lämnar människor utan jobb. Katarzynas man åker, med löfte om anställning som byggjobbare, ensam till Sverige 2006. Tre år senare anländer familjen.

I januari 2010 kommer hon i kontakt med Wioletta Plotka och lovas anställning om 40 timmar heltid på Violas städ. Inledningsvis trivs hon. Det är skönt att ha en sysselsättning och känna sig behövd. Men snart inträffar saker som får henne att reagera. En ung polska blir ofta utskälld och behandlas illa. Firman saknar dessutom försäkring och eventuella skador i hemmen får städerskorna betala ur egen ficka. Snart får Katarzyna en växande klump i magen så snart jobbet förs på tal.
– Jag blev alltmer stressad och pressad. Hade svårt att sova om kvällarna, gick omkring med en konstant känsla av nervositet och oro.

Det blir färre timmar, den utlovade heltiden landar snarare på mellan 15–20 timmar. Ekonomin blir därefter.
– Det har varit kärvt. I början tjänade jag kanske 15 000 före skatt, men i genomsnitt har det kanske blivit 8 000, säger hon och skakar på huvudet.

När rut, ett skatteavdrag på hushållsnära tjänster, lanserades för fem år sedan förklarade den borgerliga regeringen att målet var att göra så kallade svarta jobb, arbete som inte omfattas av skatt eller trygghetssystem, en del av den ordinarie ekonomin. På samma sätt skulle skatteavdraget skapa 20 000 jobb. I dag ser vi facit. Av de luftiga löftena blev det enligt arbetsgivarorganisationen Almega bara 11 000 jobb, varav en stor andel är deltid. Enligt andra beräkningar från SCB är siffran betydligt lägre. År 2011 kostade rut-avdraget skattebetalarna 1,8 miljarder kronor, vilket ger en genomsnittlig kostnad på 274 000 kronor per jobb. För motsvarande summa skulle det gå att anställa 5 200 personer med en genomsnittsinkomst på 22 000 kronor i månaden inom offentlig sektor.

I arbetsrapporten ”Bland Rolexklockor och smutsiga trasor”, en sammanställning av rutreformens utfall, argumenterar författarna Anna Gavanas och Alexander Darin Mattsson för att det snarare än en övergång från svarta till vita jobb rör sig om en uppdelning av marknaden. 2011 rapporterade Skatteverket att enbart sex procent av rutköparna gått över från den ”svarta” till den ”vita” marknaden. 65 procent av rutköparna städade hemma själva tidigare, medan en fjärdedel av köparna även före reformen köpte tjänsterna ”vitt”.

Daniel Mathisen

Fler texter av Daniel Mathisen ›