Eurovision: Festen kan inte pågå medan människor förtrycks

F örra året avgjordes Eurovision Song Contest 2018 och det vinnande bidraget var Toy framförd av Netta Barzilai från Israel. Hela Europa var hänförda av sångerskans lite konstiga imitation av en höna men också av hennes magiska scennärvaro – även jag.

Men samma kväll skrev jag en lång rant på Instagram som senare blev till min första text i Frihet om varför vi bör bojkotta ESC 2019.

Jag skriver inte detta för dra smuts över de artister som deltar i tävlingen, för detta handlar inte om dem. Det jag skriver här handlar om Eurovision Song Contest som en institution för kulturen i Europa och deras ansvar som arrangörer. Tävlingen har under åren fått kritik för allt från politiskt spel till korrupta röstsystem (min favorit är hittills när Irland skickade en kalkon-docka som sitt bidrag som kritik mot det systemet).

Men hur stora skandalerna än blir så upplever jag att kritiken riktas mot artisterna och värdlandet, inte emot Eurovision-kommittén som överser organisationen.

Vi måste lägga skulden där den hör hemma.

Tävlingen bör ställa högre krav på vad som krävs av de deltagande länderna. Här kommer tre frågor Eurovision-kommittén borde ställa alla deltagarländer, varje år:

“Förtrycker ditt land folkgrupper eller HBTQ+-personer?” Inget deltagande.

“Kränker ni mänskliga rättigheter” Inget deltagande.

“Är ni en diktatur?” Inget deltagande.

Det bör egentligen inte vara så svårt.

Jag växte upp i tron om att Eurovision var det här fantastiska projektet för att förena ett splittrat Europa efter två världskrig. Och så kanske det var en gång i tiden, men idag är det ett forum där alldeles för många statsledningar med tveksam människo- och demokratisyn kan visa upp en romantiserad bild av landet på bästa sändningstid.

Jag tror egentligen inte på konsumentmakt, men jag kan inte se på när festen pågår medan människor förtrycks. Bojkotta Eurovision 2019.