För dagens unga är ett tryggt jobb lika sjukt som att vinna på lotto

F rihet är ett ord som betyder olika saker för olika människor. När jag körde till jobbet förra veckan och lyssnade på radio så hörde jag att de pratade om vad lycka är. Där en person skrivit in till programmet att hon aldrig har varit så lycklig som när hon sa upp sig från sitt jobb, eftersom hon blev behandlad som skit. Sedan pratade de om att lycka är frihet. Friheten när du tagit körkort, har håltimme i skolan och skämtade om att du känner frihet när du får sparken.

Frihet är ett ord som är svårt att förklara. Men det beror också på i vilket sammanhang du använder det. Att säga upp sig från sitt arbete på grund av att du blir behandlad som skit gör att du känner en frihet. Kedjorna som hållit dig kvar i ett stadigt grepp är då avsågade. Klumpen i magen som låg där som en tung sten varje dag när du gick till jobbet äntligen är borta. Men vad händer med nästa person som får en anställning där? Varför ska vi säga upp oss?

Vad är det för arbetsmarknad dagens unga blir introducerade till? Eller snarare vilket helvete är det som väntar på arbetsmarknaden?

Dagens unga tror att det är normalt med otrygga anställningar. Att sova med mobilen under kudden för att inte missa ett arbetspass. Att tacka ja till alla erbjudanden och prestera på topp för att arbetsgivaren inte ska stryka dig från listan. Att ha 3 timmar på kontraktet eller en anställning som förlängs med någon månad i taget. Det är inte konstigt att tro att det är normalt. För det är så arbetsmarknaden sett ut hela våra vuxna liv.

Ibland känner jag mig väldigt privilegierad som har en tillsvidareanställning. Jag minns när min vän för nåt år sedan berättade att hon inte visste om hon kommer kunna betala sina räkningar denna månad. Jag minns när en annan vän berättade att hon vid 31 års ålder äntligen fått en fast anställning och det kändes som hon vunnit högsta pris på lotto. Eller en tredje vän som blev av med sitt jobb för att hon ville ha bättre villkor genom kollektivavtal.

En otrygg anställning gör att du inte får någon semester. Du kan inte köpa eller hyra en bostad. Skulle du gå till banken för att ta ett lån kommer de svara ”in youre fucking dreams”. Om du har en partner blir du extremt beroende av hen och drömmen om en familj är just bara en dröm. Du vågar inte ställa krav på din arbetsplats vilket leder till att du blir behandlad som skit, och det ställer arbetare mot arbetare.

Du har ingen ekonomisk trygghet vilket skapar en enorm stress och psykisk ohälsa. Det är förjävligt och vi kan inte låta det pågå längre.

Jag vill inte bara överleva, utan faktiskt leva. Jag vill känna frihet och lycka när jag arbetar, inte att jag ska uppnå det genom att säga upp mig.