Framtidsångest i Ånge och Ljusdal

D et är ovanligt lite snö för årstiden, men torget i Ånge har ändå ett vitt täcke under alla parkerade bilar och epatraktorer. Människor går in och ut ur Coop, det lilla bageriet och apoteket. Från en mindre lastbil säljs finska delikatesser dagen till ära. Folkets hus vid torgets ena hörn annonserar om kommande biofilmer. Utanför Ånge bokhandel, som ligger vid torget, står 18-åriga Julina Engman.

– Det här min favoritaffär i Ånge. Den har varit nedläggningshotad men fått nya ägare. Nyligen stängde elbutiken och den enda klädaffären har väldigt fina kläder, men inte riktigt min stil. Om jag ska shoppa får jag ta tåget 1,5 timme till Sundsvall, säger hon.

Julina Engman bor i det gamla brukssamhället Torpshammar fyra mil öster om Ånge, men tar sig in till huvudorten varje dag för att plugga naturvetenskapliga programmet. 

– Jag valde att inte flytta ifrån kommunen utan gå på Bobergsgymnasiet här i Ånge. Jag åker buss 2,5 timme om dagen, men jag trivs med skolan. Vi är få elever men har mycket att säga till om och har vi önskemål brukar skolan försöka lösa det.

Det märks att Julina Engman är engagerad. Hon har suttit med i kommunens ungdomsråd sen hon gick i sjuan. 

– Jag har varit med och arrangerat Kulturnatten, Ånge Pride, varit elevskyddsombud och suttit i kommunens kostråd. Vill man vara med och förändra så kan man det. Troligtvis är det lättare att få sin röst hörd i en mindre kommun som Ånge. 

Ånge ligger i Västernorrland och har omkring 9 300 invånare på en yta lika stor som Gotland. I Ånge har under åren flera industrier och stora arbetsgivare som SJ AB och Postnords paketterminal slagit igen. I kommunens södra del, Östavall, riskerar just nu 100 arbetstillfällen försvinna när ortens stora arbetsgivare Östavallsågen stängs. Eventuellt är ett annat företag än Norrskog intresserade av att ta över, men inget är klart än. Arbetsförmedlingen stängde sitt kontor i november. 

– Det är svårt att få ett extrajobb. Men efter gymnasiet kan du jobba på de flesta ställen som på fabrikerna i Alby, Webbhelp, Coop, Ica, kommunen, äldrevården och så vidare. När det kommer till extrajobb så är det oftast mataffärerna och äldrevården som unga vänder sig till men tillslut så blir det ju fullt och då kan det oftast vara bra att ha kontakter på något annat företag. Det är inte många som gjorde som jag att pendla och jobba i stan, säger Julina Engman. 

Under flera år har befolkningen minskat i Ånge kommun och politikerna har anpassat ekonomin därefter. Men precis som majoriteten av landets kommuner måste Ånge göra nedskärningar inför 2020. Det görs en utredning av vilka skolor som kan tänkas stänga, biblioteket får sämre öppettider, musikskolan förlorar lärare och kommunens gator och vägar får sänkt underhåll. 

– Det är förstås tråkigt att vi inte är en rik kommun. Många unga oroar sig över att behöva åka ännu längre till skolan än vad de redan gör, säger Julina Engman. 

Samtidigt är hon optimistisk och vill gärna prata om allt bra som finns i kommunen. Vacker natur och eldsjälar och föreningar som gör verksamhet.

– Du kan hålla på med fäktning, innebandy, skoter, paintball eller som jag, engagera dig i kyrkan. Civilsamhället tar ett stort ansvar när kommunen inte kan göra det.

En av dem som engagerar sig på fritiden är 15-åriga Jonathan Häggblom. Han sitter i styrelsen för den lokala teaterföreningen och är dess yngsta medlem. Just nu håller de på att repa för en ny föreställning som har premiär i januari. Men föreningen har varit nära att läggas ned förut och framtiden ser inte så ljus ut. 

– Antalet ungdomar och barn minskar i Ånge, samtidigt som engagemang och intressen hos oss ungdomar minskar vilket gör att vissa fritidsaktiviteter måste läggas ned. Vilket bidrar till ”mindre att göra”. Som i sin tur leder till att man måste flytta för att hålla på med det som är intressant, säger Jonathan Häggblom. 

Vad tror du skulle behövas för att Ånge inte ska dö ut som kommun?

– Mer engagemang hos oss ungdomar. Fler som faktiskt vill något. Att kommunen visar för oss som redan bor här vad som egentligen finns. För sånt är ju enkelt att glömma bort faktiskt, man blir som hemmablind eller vad man säger.

Till hösten väntar gymnasiet och Jonathan Häggblom var länge inställd på att läsa vård- och omsorgsprogrammet i Ånge. Men nu har han börjat luta åt Räddningsgymnasiet Sandö i Kramfors. Drömmen är att bli polis eller brandman. 

– Jag vill även bo kvar här som vuxen, det är i alla fall planen. Jag vill ge igen det kommunen gett mig i alla år. Det är ju här man har växt upp och har ”allt”. Man kan känna sig trygg oavsett tid på dygnet och man har en stor gemenskap med alla som bor här, säger han. 

Vad säger dina klasskamrater, vill de bo kvar i Ånge?

– De flesta vill flytta härifrån och plugga någon annanstans. Och tycker att Ånge mest består av knarkare och gamlingar.

Drogmissbruk har blivit allt vanligare i den lilla glesbygdskommunen. Nyligen skedde ett mord i kommunen – det första på många, många år –  som tros ha koppling till droghandel. Men ännu är inte polisutredningen färdig. 

– De som knarkar är vilsna själar som inte ser någon framtidsutsikt och som tror att droger kan göra livet bättre för stunden. Samtidigt finns det inte så mycket stöd för dem som har psykisk ohälsa. BUP ligger i Sundsvall och de skickar personal hit upp en gång i veckan. Våra fältassistenter gör ett bra jobb, men det är svårt att täcka en så stor yta som Ånge kommun, säger Julina Engman.

Trots de dystra utsikterna talar hon gott om sin hemkommun. 

– Jag älskar Ånge och vill bo kvar. Jag har testat att bo i stan och det är inget för mig. Men samtidigt vill jag studera till sjuksköterska och det kan jag inte göra här. Det är stor sannolikhet att jag kommer tillbaka. 

I grannkommunen Ljusdal, som precis som Ånge är en skogskommun, har inte utvecklingen och nedläggningarna gått lika långt. Ännu finns flera butiker kvar i centrumkärnan, av ljusdalsborna kallad “köpingen”. Ljusdals kommun hör till Gävleborgs län och här finns fortfarande ett mindre sjukhus kvar. Privata fastighetsägare har satsat på gatukonst på fasaderna för att locka turister och kulturintresserade. Trots kommunens storlek, med omkring 19 000 invånare, finns det flera livescener, som Järnvägs och Rosehills, där lokala band och större artister spelar. 

Men även här hotas kommunala verksamheter av nedskärningar under 2020. Strax före jul beslutades att en byskola, Hybo skola, ska stänga. Fyra program på kommunala Slottegymnasiet läggs ner, däribland estetiska programmet. 

Vilmer Fall går i trean på inriktning musik och spelar bas. Han får visserligen gå klart programmet och ta studenten, men är ändå förbannad på beslutet.

– Politikerna säger att vårt program är dyrare än genomsnittet i landet. Men vi har bara en lärare och vi får bekosta strängbyten på våra instrument själva. Vad är det som kostar?

Slottegymnasiets lokaler för esteterna har högklassig akustik och proffsig inspelningsstudio. Eleverna har tillgång till lokalerna till 22 på dagarna. Vilmer Fall och hans åtta klasskamrater har blivit som en familj där de tillsammans sjunger, spelar, gör sketcher och hänger. 

– Gymnasiet har varit den bästa tiden i mitt liv. Jag funderade på att läsa teknik först men jag är så glad att jag valde musik. Här får vi uttrycka oss och vara kreativa. Faktum är att jag inspirerat min pappa att börja spela trummor!

Vilmer Fall trivs i Ljusdal till skillnad från många av hans kompisar i samma ålder. Han älskar att spela musik, gärna i en trubadurduo på uteställena i Ljusdal. Annars blir det mycket tv-spel och snowboard i Järvsöbacken på vintern. Men han oroas över nedskärningarna och vad det får för konsekvenser.

– Det verkar vara väldigt enkelt att spara på kultur. Men naturbruksprogrammet med inriktning skog skulle de aldrig lägga ner. Mina vänner säger att Ljusdal är ett skithål och kanske får de rätt, om utvecklingen får fortsätta.

Även inom kommunens äldreomsorg väntar besparingar. Ett antal serviceboenden har redan stängt och hemtjänstens serviceutbud ska minskas nästa år. Elday Phaw tog studenten från vård- och omsorgsprogrammet i Ljusdal för ett par år sen. Han valde det programmet för att garanteras arbete, men idag jobbar han ändå inte inom omsorgen. 

– Jag vill göra annat. Jag vill bo någon annanstans, kanske utomlands. Se vad livet har att erbjuda. Ljusdal är bra för äldre människor, det är ingen stress och alla känner varandra. Men jag vill bort, säger han.  

Linnea Frisén, Joline Timan, Tove Johansson och Ida Östberg går i 9A på Stenhamreskolan i Ljusdal. De gymnasieprogram de sett fram emot att läsa på Slottegymnasiet – estetiska programmet och naturbruksprogrammet med inriktning djurvård – har på grund av besparingskraven lagts ner. 

– Man lägger ned program för att så många väljer att plugga någon annanstans och för att spara pengar. Konsekvensen blir att allt fler unga väljer att flytta härifrån. Och har man väl flyttat är det nog stor risk att man inte kommer tillbaka, säger Linna Frisén.

Trots att tjejerna kör epatraktor är det inget som underlättar vid pendlande till andra gymnasieskolor. Med epan till Hudiksvall eller Bollnäs skulle det ta två timmar.

– Det får bli buss i en timme, segt. Om man nu inte flyttar. Men det är inte gratis, säger Ida Östberg. 

Tove Johansson drömmer om att bli fotograf. Hon tycker besparingarna i kommunen begränsar ungas liv.

– Alla vill inte ha vanliga jobb, som undersköterska eller jobba i butik eller industri. Jag fattar att det är svårt att bli fotograf eller konstnär, men samtidigt kan inte allt i livet handla om att jobba. 

Vilmer Fall kan å ena sidan förstå politikerföraktet som florerar i sociala medier, där ljusdalsbor svär över sina folkvalda. 

– Men å andra sidan skulle inte några andra politiker kunna göra särskilt annorlunda, ekonomin ser ju ut som den gör. Jag hade bara hoppats att det gick att omprioritera så att det som är bra och fungerar inte måste läggas ner.