Opinion
Gangsterrapen är inte socialdemokraternas problem

Debatten om svensk rap har gått från soffan i Malou efter tio till politiska utspel om förbud av musikvideos på fritidsgårdar. Johan Gynnhammar frågar sig vad det är som händer när arbetarklassen själv tar kontroll över sin historia – och vad det betyder för socialdemokratin att attackera förortens musik istället för dess problem.
F ördärvar rappen ungdomen och leder den till kriminalitet? Den eviga frågan om vad som orsakar ungdomens moraliska förfall är på tapeten igen efter att ett par socialdemokrater, bland annat riksdagsledamoten Gustaf Lantz, har väckt frågan på nationell nivå.
Frågan är större än rap och bör sättas i en samhällelig kontext. Kulturen har alltid haft en viktig rollbåde för att skapa underhållning och skapa diskussion om samhälleliga problem. Genom åren har vi fått se hur lagom våldsamma medelklassporter som hockey blivit så folkliga att statsministrar visar upp sig på matcherna. Likaså har medelklassens kulturproduktioner – som Kalifat och Snabba cash – där vi får titta in i förorterna och arbetarklassens ibland hårda vardag, slagit stort och skapat debatt på de fina kultursidorna.
Vad händer då när arbetarklassen och förorterna själva tar makt över sin berättelse? Det stöter på patrull. De kulturella uttrycken beskrivs som omoraliska, kriminella och fördärvande. Punken skadar ungdomen, boxningen är en ful sport som ska förbjudas och rappen gör barnen kriminella. Som stöd för detta används ofta sunt förnuft-argument som ”det förstår väl alla att sånger om kriminalitet gör att unga ser upp till det livet” eller ren moralism av typen ”ska vi verkligen låta våra barn se vuxna män slåss med varandra”. Anledningen är att det saknas vetenskapligt stöd för uppfattningen att förorternas uttryck oavsett om det är punk, rap eller kampsport är faktorer som ökar risken för fattigdom, kriminalitet och socialt utanförskap. Tvärtom finns det observationer, främst från USA, som visar att gangsterrappens popularitet har ökat samtidigt som gängkriminalitet har minskat. En brasklapp ska slängas in att det inte går att dra några säkra slutsatser observationer på makronivå.
Att sätta fokus på rappen istället för den verklighet som skildras skadar anseendet hos de många unga som identifierar sig med musiken och den verklighet som beskrivs. Unga som vi vill nå med vår politik.
Det tycks snarare vara så att det inte är kulturen som skapar samhället utan samhället som skapar kulturen. Med det menar jag att det är verkligheten som formar uttrycken. Om vi tar svensk rap som exempel så har den alltid varit utmanande. De av oss som följt den har sett hur den utvecklats till en allt råare form samtidigt som de politiska budskapen har minskat. Det speglar hur vardagen för många unga idag är tuffare samtidigt som tilltron till politiken skadats. Istället för att förbjuda det borde vi prata om det.
Fritidsgårdarna är ett utmärkt ställe för just den diskussionen. Där arbetar vuxna som ska bygga relation med ungdomarna och ge dem utrymme för en meningsfull fritid. Istället för att avfärda deras kultur som fel, omoralisk och kriminell kan den användas grund för förståelse. Varför känner ungdomarna igen sig i musiken? Hur ser de på kriminalitet? Varför kan de inte relatera till politiken? Det samtalet kan föras i de rum där unga möter vuxna. Det blir dock vårt om uttryck som är problematiska förbjuds på förhand.
Det här handlar också om hur socialdemokratin uppfattas. Att sätta fokus på rappen istället för den verklighet som skildras skadar anseendet hos de många unga som identifierar sig med musiken och den verklighet som beskrivs. Unga som vi vill nå med vår politik. Det får oss också att framstå som nymoralister som hellre bekämpar uttryck än problemen de beskriver. Ska vi komma åt dem krävs pengar, tid och fokus på det som bevisat fungerar.
Det är den diskussionen vi borde föra.
Johan Gynnhammar, juriststudent och före detta ordförande för SSU Örebro kommun.
Du kanske också gillar:
-
Så började Kreml älska rap
David Isaksson
-
Arbetarklassen luktar för äckligt
Nils Forsén
-
Slöjförbud inte lösningen – ur något perspektiv
Mariam Yassin