Rädda välfärden – fastighetsskatt och slopade ränteavdrag nu

E n längre tid har situationen inom den svenska välfärden uppmärksammats och vi har nåtts av rapporteringar om hur en kris råder inom sjukvården och äldreomsorgen. Det handlar om underfinansierade och underbemannade sjukhus och äldreboenden där vårdpersonalens arbete dessvärre ofta inte räcker till för att tillgodose alla patienters behov, trots personalens hårda slit. Denna omöjliga uppgift, som har utvecklats till som följd av för små satsningar på välfärden, drabbar patienter och tär på personalen. Situationen har varit på detta sätt länge ­– och om det inte var uppenbart för alla redan tidigare så är det nu, när en pandemi har lamslagit världen och gjort behovet av välfärdsinsatser ännu större. Nu följer alla vad som sker inom den svenska vården och alla tycks vilja dela sin uppskattning för vårdpersonalen.

Det förtjänar de verkligen: och bästa sättet att ge tillbaka är att höja deras löner och anställa fler medarbetare. Dessa två ting sammanfaller också väl med varandra då det bästa sättet att försöka rekrytera fler till vårdyrkena är att erbjuda högre löner. För att denna satsning ska kunna genomföras behöver staten skjuta till mer resurser i form av generella statsbidrag till regionerna och kommunerna. Regeringen har lyckligtvis redan ökat statsbidragen, men de kommer att behöva öka än mer och bli permanenta för att situationen framöver ska bli en annan.

Denna satsning kan på kort sikt finansieras genom ett ökat låntagande, men på längre sikt måste den finansieras på ett hållbart vis. Staten behöver därmed antingen generera nya skatteintäkter eller omfördela mer resurser från övriga samhället till välfärden. De enorma utmaningar vår välfärd står inför kräver troligtvis att staten gör bägge delar. Så därför föreslås i denna text två åtgärder för att möjliggöra denna satsning på välfärden.

Den första åtgärden är att slopa ränteavdragen. Dessa avdrag kostar staten omkring 20 miljarder kronor varje år och är av Konjunkturinstitutet beräknade att framöver fullständigt skjuta i höjden, nästan i nivå med de satsningar som redan görs inom välfärdssektorn. Dagens regler kring ränteavdragen är alltså inte förenliga med ambitionen om den omfördelning till välfärden som behöver göras. Dagens extremt låga räntor medför att tiden nu är optimal för att slopa ränteavdragen då effekterna av en sådan förändring nu skulle bli mindre kännbara för skattebetalarna, jämfört med att vänta till räntorna återigen har stigit och läget då kommer att bli akut på grund av kostnadsökningarna.

Den andra åtgärden är att införa en fastighetsskatt. En sådan skatt är ett bra sätt att omfördela resurser i samhället dit de kan göra en större nytta. En fastighetsskatt skulle generera en stabil intäkt till staten och hjälpa till att trygga finansieringen av välfärden. Dagens system med fastighetsavgifter har som följd att de med de dyrare bostäderna bidrar med en relativt sätt betydligt mindre andel av bostadens värde i jämförelse med alla de med mindre dyra bostäder. Det tak som finns för fastighetsavgiften har inneburit att när dyra bostäder har ökat i värde har inte statens intäkter ökat med dem, och det har varit en försummad möjlighet för staten att öka sin finansiering av välfärden.

Arbetet med att införa dessa två åtgärder bör påbörjas snarast möjligt. Den solidaritet med vårdpersonalen som nu manifesteras i debattartiklar och på sociala medier får inte begränsas till dessa uttryck, utan måste också manifesteras genom höjda löner, bättre arbetsvillkor och fler medarbetare för våra förkämpar inom den svenska välfärden.

Alexander Soto Runevall, styrelseledamot och kassör i Demos, S-studenter vid Linnéuniversitetet i Växjö och medlem i SSU Kronoberg